”Blir SMR verkligen billigare än större reaktorer?”

Vi är något förvånade över det svar vi fick från professor Janne Wallenius och Jacob Stedman, vd, Blykalla AB på vår debattartikel i Ny Teknik: ”För ett stabilt elsystem – satsa på sol, vind och vätgas, inte kärnkraft”.

Vår förvåning grundar sig i bristen på sakliga argument och källor till olika påståenden. Vi är dock överens med Wallenius/Stedman om att storskalig kärnkraft blivit mycket dyr och försenad.

Om sin egen teknik med blykylda små och medelstora reaktorer (SMR) skriver Blykalla: ”Blykylning, däremot, har använts sedan 1970-talet för reaktorer på u-båtar. Nu när vi löst de materialtekniska frågor som tidigare hållit tillbaka tekniken tror vi att blykylning och den etablerade vattenkylningen kommer att dominera SMR-marknaden.”.

Men denna teknik är ju långt ifrån färdigutvecklad och medför onekligen ett stort risktagande för dem som vill investera i detta enligt Vetenskapsradion (27 februari) där Janne Wallenius är intervjuad. Den nya stållegering som har utvecklats måste testas i ett antal år i en reaktor med hög strålnivå i Ryssland, vilken inte är tillgänglig nu under Ukrainakriget. Bara detta kan försena projektet ett antal år.

Till detta kommer förseningar beroende på ny teknik. Även beprövad teknik som kokvattenreaktorer försenas, till exempel Olkiluoto 3 i Finland som har försenats 14 år.

Blir SMR verkligen billigare än större reaktorer? Enligt Öko Institut i Tyskland behövs en serieproduktion av tusentals SMR:er för att de kostnadsmässigt ska kunna konkurrera med vanlig kärnkraft, vilken redan är dyr. Ett pågående SMR-projekt i USA, företaget Nuscale, har redan fått dramatiska kostnadsökningar, stora förseningar och kraftigt ökade subventioner.

Även SMR har som all kärnkraft problem och kostnader med säkerhet, avfall, avveckling, med mera. Även denna analys baserad på många projekt visar varför SMR inte kan konkurrera med förnybar energi. En liknande slutsats dras i Vetenskapsradion (21 mars): SMR blir troligen dyrare per producerad kWh än större kärnkraftverk eftersom de inte kan dra nytta av stordriftsfördelar.

Experten som är intervjuad, M V Ramana, professor vid University of British Columbia i Kanada, hävdar att bara några få SMR kommer att byggas i världen de närmaste decennierna, men då mycket kraftigt subventionerade. Vissa SMR-förespråkare påstår att de kan placeras i tättbebyggt område för att till exempel även ge fjärrvärme vilket vore direkt oansvarigt med tanke på risken för radioaktiva utsläpp vilket dessutom kan öka dramatiskt vid terrorism eller krig.

Wallenius/Stedman skriver om sol, vind och vätgas att ”dessa kraftslag kommer inte ensamt kunna möta Sveriges snabbt ökande elbehov.”. De har ju ingen källa till detta. Svenska kraftnät har i sin Långsiktiga Marknadsanalys bland annat studerat och funnit realiserbart ett system med 100 procent förnybar elproduktion, kallat Elektrifiering Förnybart, med mer än dubbelt så stor elanvändning som i dag, 286 TWh år 2045 jämfört med knappt 140 TWh år 2022. Menar man att Svenska kraftnät räknar fel?

De skriver vidare ” … verkar artikelförfattarna tänka sig att energilagring räcker för att reglera den intermittenta kraften. Men i praktiken tror de flesta betraktare att det kommer att krävas baskraft och reglerkraft för att upprätthålla stabiliteten i nätet.”. Vilka är det som ”tror” detta? Och vilken ”stabilitet” är det som avses? Även här inga källor.

Vi har vattenkraften och biokraftvärmen som konventionell kraft i Sverige som i ökande grad kan användas för stabilisering, men det finns också nyare teknik i form av kraftelektronik i kombination med batterier som man i Australien planerar för att klara ett system även utan dessa källor. Menar man att man räknar fel i Australien?

Wallenius/Stedman hävdar vidare att ”om andelen intermittent kraft ökar alltför kraftigt kommer fördelarna att överskuggas av att kostnaderna för balanserande kraft och elnätsinvesteringar ökar ännu snabbare”. Detta är redan beaktat i Svenska kraftnäts Långsiktiga Marknadsanalys.

Om man, till exempel enligt uppgift direkt från SvK, ser på SvK:s stödtjänstkostnader för 2022, så var drygt 40 procent av dessa kostnader (cirka 2,9 miljarder kronor) marginaler för att främst klara snabbstopp av kärnkraft, och mindre än 1 procent kostnader för ”låg svängmassa”. När det gäller elnätskostnader, så betalar vindkraftsägarna för såväl anslutningen till elnätet som årliga avgifter för vad de orsakar för kostnader, precis som alla andra kraftslag. Var är källan till Wallenius/Stedmans påståenden?

Mycket förvånande skriver de även ”Storskalig användning av vätgas i elsystemet lär dröja åtminstone några decennier, givet den låga verkningsgraden.”. Men det är ju precis detta som planeras av Hybrit-projektet, och detta även de närmaste åren före 2030.

Produktion av vätgas från el har samma verkningsgrad oberoende av vilken el som används, men priset blir mycket högre med kärnkraft. Industriella elektrolysörer har cirka 70-80 procents verkningsgrad, vilket inte är så dåligt. Forskning vid University of Wollongong i Australien, publicerad i Nature, visar att man kan höja verkningsgraden för vätgasproduktion ytterligare med kapillärteknik.

Det är ju just vätgasanvändningen som är den stora energianvändaren i framtiden, annars blir det ingen kraftig elanvändningsökning. Se intervju med LKAB i SVT (5 februari): ”Om vi främst köper el när det blåser, och då bygger upp lager för den vätgas som behövs även dagar med mindre vind, så kommer vi parera och balansera hela elsystemet, säger Jan Moström.” Han nämner även att det verkar som om många politiker inte begriper det här med vätgas och elnätstabilisering. Var är Blykallas källor till deras påståenden?

Ur ett globalt perspektiv kan man konstatera att enligt IEA world market report 2022 förväntas kärnkraft öka lite, bara 302 TWh dvs 1procent av den globala elproduktionen, under 2021-2025, medan den stora tillväxten, 8 procent och 2474 TWh, sker inom förnybar energi.

Liknande slutsatser kan noteras i en artikel från Electricity Journal maj 2022 samt från företaget Teslas plan presenterad 1 mars för att eliminera världens fossilberoende till 2050 med en investering av 0,5 procent av global BNP per år. Tesla är inte emot kärnkraft, men det nämns inte, troligen eftersom det anses ge ett alltför litet tillskott. Nästan all tillkommande el antas komma från sol- och vindkraft, kombinerat med balanskraft främst från långtidslagring av vätgas samt korttidslagring och nätstabilisering med batterier.

Baserat på ovanstående nämnda fakta upprepar vi våra tidigare slutsatser: Svenska staten måste återta ansvaret för en stabil eltillförsel, och det nu, inte om 10–15 år. Det är naturligt att Svenska kraftnät garanterar reservkraft och nätstabilitet. Svenska staten subventionerar redan kärnkraft genom att ta kostnader vid stora olyckor och förvaring av det högaktiva avfallet.

Den nya regeringen har föreslagit 400 miljarder i kreditgarantier för ny kärnkraft. Staten bör, menar vi, prioritera kostnadseffektiva lösningar, vara teknikneutral och ge motsvarande subventioner och garantier till sol- och vindkraft, som kan byggas betydligt snabbare, långsiktigt hållbarare och säkrare, samt till reservkraft.

Peter Fritzson, professor emeritus i datavetenskap och simulering av komplexa system, Linköpings universitet, civilingenjör i teknisk fysik

Thomas B Johansson, professor emeritus i energisystem, Lunds universitet

Bengt Lennartson, professor i automation, Chalmers tekniska högskola

Göran Bryntse, teknisk doktor, ordförande Sero, Sveriges energiföreningars riksorganisation

Åke Sivertun, professor emeritus vid Försvarshögskolan, docent vid Linköpings universitet

LÄS MER

SMR – här är allt du behöver veta om framtidens kärnkraft

”Både sol, vind, vätgas och kärnkraft behövs i elsystemet”

”För ett stabilt elsystem – satsa på sol, vind och vätgas, inte kärnkraft”