Hon har basat över Sveriges Nasa – lämnar nu över stafettpinnen

Anna Rathsman har en lång karriär inom Sveriges rymdindustri bakom sig. Efter sex år som generaldirektör på Rymdstyrelsen väntar nu pensionen, utöver några styrelseuppdrag här och där.

När hon nu lämnar över stafettpinnen tipsar hon sin efterträdare att inte fastna i att säga nej till saker bara för att de är svåra eller krångliga.

– Jag tror det är viktigt att hitta en bra balans mellan att göra det man ska som en myndighet, som är väldigt mycket, och att vara ganska pragmatisk så att man får saker att hända. Det är lätt för en myndighet att säga att ”det kan vi inte göra”, men tänk snarare – ”hur kan vi göra det här?” Om det är viktigt för Sverige och rymden, se möjligheter och inte problem, säger Anna Rathsman. 

Började på Rymdbolaget efter examen 

Men låt oss börja tidigare än så, för som sagt har Anna Rathsman varit länge i rymdbranschen. I stort sett hela sin karriär.

Hennes pappa ville att hon skulle bli ingenjör. Som obstinat tonåring gjorde hon motsatsen och läste samhällsvetenskapligt på gymnasiet i stället. Efter att ha träffat flera ingenjörer via den orkester hon spelade i, ingenjörer som dessutom verkade ha spännande jobb, ändrade hon sig.

Det blev då elektroteknik på KTH. Och där började även rymdbanan då hon, något godtyckligt, nämnde rymden och satellitkommunikation som ett potentiellt intresse på en arbetsmarknadsmässa.

Sedan blev det sommarjobb på mindre företag som gjorde elektronik för rymden, och efter examen gick hon direkt till Rymdbolaget (dagens Swedish Space Corporation, SSC). Då hade sveriges första satellit, Viking, precis varit uppe i rymden. 

När Anna Rathsman började på Rymdbolaget 1987 var det efterföljaren, Freja, som skulle byggas.

– Det som var nytt med satelliten Freja var att man skulle leda arbetet själva. Viking bestod av många köpta delar från andra delar av världen. Men den här skulle göras själv, säger Anna Rathsman.

Freja sköts upp 1992 från Kina och var i drift under fyra år. Satelliten samlade in data om magnetosfären och jonosfären. Data som lett till arbete för runt 100 doktorander, berättar Anna Rathsman.

– Jag höll på med kommunikationslänkar, samt attitydbestämning – alltså hur satelliten ska vara riktad uppe i rymden. Vi var ett litet gäng, vilket jag tror är typiskt svenskt. Vi var kanske sju, åtta personer för hela systemet, det var otroligt lärorikt, säger hon.

Solpaneler från husvagnar användes till satelliten 

Det var Sven Grahn, ingenjör från KTH och ett känt namn inom Rymdsverige, som var projektledare för Freja-satelliten. Den la också grunden för att kunna bygga billigare, och mindre satelliter.

Efter Freja gick också Sven Grahn och bad Rymdstyrelsen om 10 miljoner för en ny satellit, som kom att kallas Astrid-1. Den skulle vara betydligt billigare, och mindre, berättar Anna Rathsman.

Vid det projektet fick hon också mer ansvar. Hon var både projektledare och systemingenjör.

– Den var ungefär stor som en gammaldags OH-projektor. Vi använde en del saker vi fått över från Freja. Men sedan gjorde vi på ett helt nytt sätt, vi gjorde solpaneler av husvagnssolceller, lindade våra egna spolar. För att visa att det gick att göra, säger hon.

Efter ett tag på Rymdbolaget lämnade Anna Rathsman sedan rymdbranschen. Men det blev bara tre år på Ericsson med att utveckla linjära förstärkare till 3g-nät innan hon var tillbaka på Rymdbolaget. 

– Jag har varit chef på några olika nivåer. Jag har varit kommunikationschef och jobbat med affärsutveckling. Jag har också jobbat mot forskare, och var ansvarig för ett antal teknikutvecklingsprojekt som senare blev företag, berättar hon.

En av hennes stora drivkrafter under åren på Rymdbolaget var att förmedla nyttan med rymden. Det ledde också till engagemang i föreningar så som Rymdforum.

Rymdområdet har vuxit under åren som generaldirektör 

Till slut sökte hon sig också vidare från Rymdbolaget. Hon sökte jobbet som generaldirektör på Rymdstyrelsen, och fick det. Där har hon nu varit under sex år och kunnat ta lusten att förmedla kunskap om rymden till nästa nivå.

– Det har hänt mycket. Det är en kombination av att alla organisationer måste utvecklas och vara på väg någonstans, men även att rymdområdet i sig växer mycket. Det stämmer verkligen att rymden expanderar, skämtar Anna Rathsman.

Rymdstyrelsen är en förvaltningsmyndighet under Utbildningsdepartementet med ansvar för den statligt finansierade, civila rymdverksamheten. I dag är de 30 anställda, och när hon började var bara 18.

Förkortningen för rymdstyrelsen i internationella sammanhang är SNSA (Swedish National Space Agency) vilket påminner om amerikanska Nasa. Och även om myndigheten kan ses som Sveriges Nasa, kan den inte mäta sig i storlek. Nasa har 18 000 anställda.

– Det som är positivt är att det är korta kontakt- och beslutsvägar, säger Anna Rathsman.

Ett exempel på när det gick snabbt är Marcus Wandts rymdfärd. När möjligheten öppnade sig var Rymdstyrelsen, regeringen och industrin snabba på att ta den genom att ge mer pengar till den europeiska rymdorganisationen Esa. Det var också en av höjdpunkterna under åren på myndigheten, enligt Anna Rathsman.

Samarbetet med Esa kring andra saker, som forskning och utveckling, tycker Anna Rathsman också fungerar väl. Just det har också lyfts fram som ändamålsenligt i en rapport från Statskontoret som publicerades under hösten. Där har dock myndigheten också fått kritik.

Bland annat för att de drivit på i arbetet med att ta fram en rymdlägesbild. Statskontoret skriver att ”myndigheten bedriver visst arbete inom områden som ligger på gränsen för vad som ingår i uppdraget och där de saknar tydlig styrning från regeringen. Det gäller exempelvis initiativ för att ta en ledande roll inom civil-militär samverkan inom rymd, arbete med att ta fram en rymdlägesbild och arbete med att etablera ett nationellt satellitprogram.” 

– Jag tror att det är lite missförstånd här. Om man pratar om rymdlägesbild, vad det finns för satelliter och farkoster över Sverige, så vill försvaret naturligtvis ha det. Men det civila vill också ha det också. Man försöker nu göra det till enbart en militär fråga, men så är det absolut inte. Ska det börja skickas upp satelliter från Esrange så behöver vi veta. Och att vi haft diskussioner tycker jag inte vi kan få klagomål på. Att nyttja synergierna, vilket jag också talat med ÖB om, civilt militärt är viktigt, säger Anna Rathsman.

Efterträds av Ella Carlsson 

Anna Rathsman tycker att myndigheten hade kunnat få växa mer och möjligen också göra mer. Myndigheten har enligt Statskontorets rapport kontinuerligt äskat om mer pengar än vad den fått. Bland annat för att kunna ta till vara på just synergierna mellan det civila och militära i rymdsektorn.

Och just detta kanske också blir något som Rymdstyrelsen kommer syssla mer med framöver, då Ella Carlsson tar över posten som generaldirektör.

Hon tillträder den första december och kommer närmast från Försvarsmakten där hon haft rollen som rymdchef och chef för rymdavdelningen. Försvaret fick nyligen också ett stort tillskott på en miljard för rymdfrågor, och verksamheten vid Esrange intresserar även Nato.

Men hur och om Sveriges Nasa kommer att fortsätta som vanligt, eller ändra fokus, återstår att se.

Lyssna på hela intervjun med Anna Rathsman i podcasten Intergalaktiskt.

lyssna på tidigare avsnitt av Intergalaktiskt

Svarta hål – kosmiska dammsugare eller vänliga grannar?

Dags att leta efter avancerade aliens – Harvardprofessorn är förbannad

Varför dumpar vi inte vårt gamla kärnbränsle i rymden?