”Vilka är med och bygger framtiden när vi kastar ut kompetensen?”

Sverige är världsledande inom teknik som är med och formar vår framtid. Våra bidrag inom 5g, automatisering och elektrifiering kommer att gynna omvärlden och stärka Sveriges roll som innovationsland. Däremot gör den stora aktiviteten i svenska teknikföretag också att efterfrågan på kompetens är större än utbudet.  

Teknikbranschen har varnat för kompetensbristen flera år i rad, men nu riskerar regeringen att göra läget ännu värre genom nya bestämmelser i migrationslagen. Bakom denna debattartikel står ordförande för sju studentkårer som representerar studenter och doktorander inom teknik och naturvetenskap. Vi ser inifrån hur våra internationella medlemmar överväger eller tvingas att lämna landet, eftersom deras möjlighet till uppehållstillstånd begränsas. 

Företag som Ericsson, ABB och Scania är viktiga för Sveriges framgång. Grunden för detta är den framstående forskning som sker på svenska universitet och högskolor – exempelvis kring hur vi ska möta dagens och morgondagens hållbarhetsutmaningar, utveckling av autonoma system eller hur kabelkopplingar kan ersättas med 5g och 6g och bibehålla tillförlitlighet.  

Svenska lärosäten har länge varit bra på att attrahera unga talanger från utlandet, exempelvis tack vare utbredda samarbeten med industrin inom ingenjörsvetenskaper. Därför är det förvånande att regeringen nu tar ett steg som riskerar att kasta bort en stor del av den utländska spetskompetensen. 

Det var i somras som regeringen presenterade nya bestämmelser inom migrationslagstiftningen som begränsar möjligheterna till permanent uppehållstillstånd för sökande från icke EU/EES-länder. I korthet innebär de nya bestämmelserna att den sökande måste uppvisa en anställning på minst 18 månader fram i tiden från när Migrationsverket tar sitt beslut.

Som en följd kommer en akademisk karriärväg i kombination med längden av doktorandutbildningen och normen om korttidskontrakt resultera i att nästan inga nyutexaminerade doktorander kan få godkänt på ansökan. De nya finansiella kraven i utlänningslagen ökar ytterligare otryggheten i en akademisk karriär, och det blir svårare för doktorander och andra forskare att få permanent uppehållstillstånd jämfört med om de valt praktiskt taget vilken annan karriärväg som helst. 

Internationella studenter på alla utbildningsnivåer kommer till Sverige för att utveckla spetskompetens. Särskilt doktorandstudenter, varav 1 200 nya flyttar till Sverige varje år, utgör en oumbärlig del av akademin. Utöver att utföra forskning står doktorander även för en betydande del av undervisningen och handledningen på lärosätenas grundutbildningar.  

Att försämra deras möjligheter till uppehållstillstånd gör det svårare att locka hit dem, och leder till att kvaliteten på kandidat- och masterutbildningarna urholkas på både kort och lång sikt. Ska Sverige bibehålla sin position som ledande inom forskning och innovation så måste vi värna om den kompetens som har sökt sig hit. 

Doktoranderna är även viktiga för företagen på ett mer direkt sätt. Alla stannar inte kvar inom akademin efter doktorsexamen. Många söker sig vidare till den privata sektorn och bidrar till företagens utveckling och innovation. För vissa blir inte heller det steget möjligt, eftersom många företag kräver permanent uppehållstillstånd för anställning. 

Sammanfattningsvis leder detta till att viktiga satsningar i stället flyttas till andra länder. Det kommer att göra framtiden än mer osäker för internationella forskare, riskera kvaliteten i grundutbildningar och göra det svårare att försörja svensk industri med den kompetens och expertis som behövs. Det är också stort slöseri med de cirka 13 miljarder kronor som årligen satsas på forskarutbildningen. Resultatet är en stor förlust för Sverige.  

Det finns en bred samsyn mellan industri, högskola och studentrörelsen om betydelsen av att finna en lösning som låter Sverige fortsätta vara en vetenskapsnation i världsklass. För detta krävs anpassade krav för uppehållstillstånd för doktorander och andra forskare i den nya migrationslagstiftningen. Regeringen, kasta inte ut kompetensen! 

Teo Elmfeldt, kårordförande Tekniska högskolans studentkår 

Catrin Lindberg, kårordförande Chalmers studentkår 

Anna Ivert, kårordförande Uppsala teknolog- och naturvetarkår 

Erik Boson, kårordförande Teknologkåren vid Luleå tekniska universitet 

Beatrice Ronsten, kårordförande Linköpings teknologers studentkår 

Theo Nyman, kårordförande Teknologkåren vid Lunds tekniska högskola 

Matilda Munter, kårordförande Umeå naturvetar- och teknologkår 

genom samarbetsorganet Reftec, som samlar Sveriges största Teknologstudentkårer och representerar 80 000 studenter inom teknik och naturvetenskap varav 5 000 doktorander.