”Vi måste utbilda framtidens ingenjörer på ett nytt sätt”

Den 16 maj besöktes Chalmers av Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning. Temat för hennes besök var framtida kompetensförsörjning med fokus på att möta behov skapade av ai och digitalisering. Många synpunkter och inspel framfördes, och det står klart att den högre utbildningen står inför betydande disruptiva förändringar. Digitaliseringen kullkastar etablerad verksamhetslogik och det är hög tid att både tänka och agera annorlunda.

En kvalitetsstämpel

Universitetsutbildningarna har i många decennier baserats på en industriell idé. En stor grupp studenter genomgår en standardiserad utbildning för att bli ingenjör, jurist, ekonom, läkare, sjuksköterska eller någon liknande profession. På andra sidan står arbetsgivare och rekryterar med utgångspunkt i sitt behov av motsvarande yrken. En examen blir en kvalitetsstämpel som garanterar vissa kvalifikationer.

Kopplat till detta processorienterade synsätt finns en idé om stordriftsfördelar som åstadkoms genom att reducera variationen. Staten ger pengar till universiteten per examinerad student, vilket skapar volymproduktion. Kurserna blir stora, föreläsningssalarna blir stora och examinationen blir standardiserad. De senaste decenniernas utbyggnad av den högre utbildningen har också bidragit till framväxten av massutbildning. Samtidigt står vi globalt inför stora förändringar som vi ännu inte kan överblicka, än mindre möta med traditionella ”ämnen” eller ”yrken”. Universiteten som skapare och förvaltare av kunskap har en synnerligen viktig uppgift här.

Oändliga möjligheter

Digitaliseringen kullkastar dock delar av den industriella logik som präglat högre utbildning under lång tid. På samma sätt som en 3d-printer möjliggör ett skifte från massproduktion till skräddarsydd tillverkning, innebär onlineutbildning närmast oändliga möjligheter till anpassning av utbildning för särskilda behov. Arbetsgivare kan enkelt starta sina egna utbildningar, vilket bland annat Google och Facebook redan gjort.

Studenter frågar sig varför de ska lägga fem år på att skaffa sig en examen. De frågar sig dessutom varför man ska närvara på föreläsningar, och varför man ska lyssna på en svensk universitetslektor när världens bästa pedagoger och främsta experter inom ett område finns att tillgå gratis via nätet.

Omvandlingstryck

Sammanfattningsvis ser vi ett tilltagande omvandlingstryck och föreslår ett antal initiala åtgärder för att svenska lärosäten ska kunna behålla den relevans och det samhällsansvar som åligger akademin:

1. Tillåt universiteten premiera ”effectiveness” före ”efficiency” i sina utbildningar. Att mäta en utbildnings framgång i antalet studenter eller antalet examina (efficiency) är i bästa fall vilseledande och i sämsta fall kontraproduktivt. Vi behöver på allvar fundera igenom vilka generella färdigheter som behövs för att vara ”framtidssäkrad” i dag (effectiveness). För att bryta detta fokus behöver pedagogisk kompetens värderas lika högt som forskningskompetens. Bland forskare talas det ibland om ”undervisningsbördan”, ett begrepp som vittnar om att undervisningen sällan har särskilt hög status och dessutom inte premieras internt. På många lärosäten ska man ha gjort en viss mängd undervisning för att bli befordrad, oaktat kvaliteten.

2. Studenter behöver utvecklas som personer – inte som produkter. En personnära och individanpassad undervisning behöver kunna kombineras med storskalighet och effektivitet. Detta kan göras på många sätt. Inom ingenjörsutbildningarna måste det ske i nära samverkan med näringslivet – vad händer annars den dagen våra storföretag slutar värdera en examen lika högt som de gör nu? Mer inslag av praktikterminer inom den högre utbildningen vore också att föredra. Tänk om alla våra studenter hade tillgång till mentorer i näringslivet!

3. Satsa på livslångt lärande – i hela samhället. Alla branscher transformeras, nya branscher skapas i en allt högre takt. Att tro att en enstaka utbildning kan förbereda någon för ett långt yrkesliv är inte bara naivt, det är en inställning som hör hemma i det förgångna. Universiteten behöver gå i bräschen för att använda digitaliseringen till att möta denna utveckling – tillsammans med näringslivet. Ett tätare samarbete gör det möjligt för alla som behöver kunna ”uppgradera” sig med spjutspetskunskap från de institutioner som har till uppgift att skapa och förvalta denna kunskap.

Vi utbildar i dag de som ska ta sig an utmaningarna vi står inför de närmsta 40 åren. Det handlar inte om att försörja arbetsmarknaden med ingenjörer, det handlar om något mycket större – hur ska vi på bästa sätt möta en alltmer komplex och snabbfotad samhällsutveckling när systemet premierar standardiserad massproduktion av arbetskraft?

Per Olof Arnäs, Universitetslektor och Vice prefekt med ansvar för grundutbildning, Institutionen för teknikens ekonomi och organisation, Chalmers

Christian Sandström, Docent vid Chalmers och Ratio, mottagare av Chalmers Pedagogiska Pris 2018