Ny grön energiteknik kommer att spela en nyckelroll i den energiomställning som världen står inför. Elektrifieringen inom transportsektorn och en snabb utbyggnad av förnybar energi har resulterat i en kraftig global efterfrågeökning på ett stort antal metaller och mineraler.
Majoriteten av dessa kritiska metaller utvinns utanför EU och i takt med en hårdnande globala konkurrens kommer tillgången till dessa bli allt mer begränsad, något som på sikt riskerar att allvarligt försvåra fortsatta klimat- och energisatsningar.
Genom att bli bättre på att återvinna och återanvända kan Sverige drastiskt minska sitt importberoende och samtidigt bli världsledande inom cirkulär ekonomi – något som både klimat och nationalräkenskaper skulle tjäna på.
En stor del av den hittillsvarande debatten i frågan har kretsat kring sällsynta jordartsmetaller. Vår forskning visar dock att det finns goda skäl att bredda perspektivet och även inkludera andra kritiska metaller i diskussionen. Vi vill med denna debattartikel lämna förslag på en rad politiska åtgärder som skulle kunna göra Sverige till en global förebild inom resurseffektivitet och samtidigt ge svenska företag stärkt internationell konkurrenskraft.
Europas omställning till en mer klimatsmart, cirkulär och resurseffektiv ekonomi går för långsamt. Det bekräftas av en färsk rapport från den europeiska miljöbyrån (EEB). Rapporten visar att många europeiska länder har mycket kvar att göra för att leva upp till EU:s handlingsplan för en cirkulär ekonomi. Sverige är inget undantag. Tvärtom är det tydligt att det finns mycket kvar att göra för svenska politiker och myndigheter.
Ny grön teknik såsom nya typer av magneter, batterier till elfordon, solpaneler och vindkraftverk är en förutsättning för energi- och klimatomställningen – teknik som kräver metaller och mineraler, till exempel kobolt, indium och sällsynta jordartsmetaller. Många av dessa bryts i delar av världen där miljökraven och arbetsvillkoren är dåliga och kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Energiomställningen har redan resulterat i ett kraftigt växande behov av kritiska metaller. Allt tyder på att denna konkurrens kommer hårdna ytterligare framöver.
I dagsläget förlitar sig Sverige och övriga EU-länder på import för att tillgodose behovet av många viktiga metaller. Förutom kraftigt ökade anskaffningskostnader riskerar kritiska metaller också att bli ett politiskt påtryckningsmedel i takt med att den globala efterfrågan ökar. Kina står exempelvis för cirka 90 procent av världsproduktionen av neodym som används i mycket starka magneter. I en modern bil används cirka tre kilo av dessa magneter.
Sverige har mycket att lära när det gäller att ta hand om metaller från kasserade produkter. En studie från 2017 visar att tolv miljarder kronor årligen förloras i stålåtervinning till följd av nedgraderingar och andra materialförluster. Materialförlusterna för stål är betydligt lägre än för många kritiska metaller. Drygt hälften av de metaller som EU listar som kritiska har en återvinningsgrad som understiger tio procent – merparten av materialvärdet går förlorat redan efter en användning.
I Sverige samlar vi i genomsnitt in cirka tolv kilo elskrot per person och år, avfall som innehåller en mängd olika metaller. Till följd av dålig produktdesign, bristfällig returlogistik och tekniska begränsningar är det dock dagsläget endast lönsamt att tillvarata delar av dessa metalltillgångar. Förutom det ekonomiska resursslöseriet leder detta också till kraftigt negativ påverkan på miljö och klimat – helt i onödan. Genom en mer genomtänkt politik med satsningar på returlogistik och återvinningsteknik skulle återvinningsgraden kunna förbättras väsentligt. På sikt är detta också en förutsättning för att Sverige ska kunna nå upp till sina nationella och internationella klimatåtaganden.
Resurseffektiv materialhantering är en hörnsten i bygget av ett mer hållbart och cirkulärt samhälle. För att stödja omställningen bör Sverige och Europa satsa mer på förbättrad returlogistik för, och återtillverkning och återvinning av produkter som innehåller kritiska metaller. Åtgärder som gör att dagens resursslöseri och värdeförluster kan minska. En sådan omställning kräver dock tydligare uppbackning från politiker och myndigheter.
Resan mot det resurseffektiva och hållbara samhället börjar redan vid ritbordet. Produkter måste utformas på ett sådant sätt som möjliggör och främjar längre livslängd, reparation, återanvändning och återvinning. Dagens produktdesign och materialsammansättningar i kombination med kortsiktiga affärsmodeller omöjliggör ofta en effektiv återanvändning av värdefulla komponenter och material.
Trots politisk vilja att minska resursslöseriet saknas det i dagsläget effektiva styrmedel för att främja de investeringar och beteendeförändringar som behövs. För att skynda på utvecklingen behövs en mer sammanhållen politik, både på nationell och europeisk nivå.
För att uppnå resurseffektiv återanvändning och återvinning av kritiska metaller föreslår vi följande åtgärder:
• Utveckla nya styrmedel och regelverk som främjar och möjliggör återvinning och återanvändning. Exempelvis skulle detta kunna ske genom bättre märkning av produkter med högt materialvärde och ett pantsystem för att öka inlämningen av kasserade produkter. Vidare behövs det fler incitament för att förlänga livslängden av produkter genom reparation och återtillverkning.
• Främja ökad funktionsförsäljning, det vill säga affärsmodeller där leverantören behåller ägandet/kontrollen av produkten under användningen och där användaren endast betalar för funktionen. Detta ger ökade incitament att tillverka produkter som håller längre och underlättar återanvändning och återvinning. Funktionsförsäljning kan dessutom hjälpa företag att stärka sin konkurrenskraft.
• Utveckla produkt- och materialåtervinningssystem som utgår från samhällsvärde istället för insamlingsvolym. Häri ingår också att utveckla mer effektiva system för produkt- och materialreturlogistik. Detta gör att vi kan undvika dagens situation där fullt funktionsdugliga produkter skrotas.
• Vid offentlig upphandling bör krav ställas som stimulerar återvinningen av kritiska metaller. Exempelvis genom att ställa krav på att produkterna ska vara enkla att demontera och att komponenter med dessa metaller ska vara lätta att plocka ut.
• Utöka stödet till forskning och utveckling av teknik som möjliggör effektivare returlogistik, återanvändning, återvinning och användning av alternativa materialval. Det är också viktigt att främja implementeringen av dessa tekniker.
Om regeringen menar allvar med sin målsättning om att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser är det nödvändigt att öka tempot i omställningen mot en klimatsmart, cirkulär och resurseffektiv ekonomi. Åtgärder för att minska slöseriet med kritiska metaller bör vara en central del i denna omställning. Vi står redo att dela med oss av våra specialistkunskaper och praktiska erfarenheter i det fortsatta arbetet.
Mattias Lindahl, professor Linköpings universitet och programchef Mistra REES
Maria Ljunggren, docent i Hållbara materialsystem Chalmers och projektledare i Mistra REES
Anders Wijkman, ordförande, Circular Sweden
André Månberger, biträdande universitetslektor Lunds universitet och Mistra Geopolitics
Björn-Ola Linnér, professor Linköpings universitet och programchef Mistra Geopolitics
Carl Dalhammar, docent Lunds universitet och projektledare i Mistra REES
Evalena Blomqvist, programchef Mistra Closing the Loop
Fredrik Pettersson, vd Stena Recycling AB
Jenny Larsson, vd Hitachi ABB Power Grids i Sverige
Joel Smedberg, vd BrightEco AB
Mats Philipsson, vd Almi Företagspartner Östergötland AB
Nina Ekelund, generalsekreterare, Hagainitiativet
Ola Alterå, ordförande Mistra REES
Per Frankelius, universitetslektor Linköpings universitet och processledare Agtech 2030
Tony Clark, vd Avfall Sverige
