”Skolmatematiken är i kris – så behöver det faktiskt inte vara”

Skolmatematiken befinner sig i permanent kris sedan många år. Alla försök till räddning har misslyckats inklusive det senaste stora språnget i form av Mattelyftet. Ingen verkar tro att nya försök kommer att lyckas bättre.

Men varför är det på detta viset? Utan riktigt svar på denna fråga kan inte krisen lösas, och den bör och måste lösas eftersom med krisen följer så många negativa konsekvenser för elever, föräldrar, lärare och samhället i stort. Det finns ingen naturlag som säger att Sverige som modernt industri-it-land måste ha en skolmatematik i kris.

Innan jag ger ett svar som visar en väg ur krisen, låt oss erinra oss att matematik och svenska är grundskolans kärnämnen med ungefär 1 timme varje skoldag under 9 långa skolår.

Alla förstår värdet av att i dagens svenska samhälle kunna använda sig av svenska språket i tal och skrift. Alla elever lär sig detta, mer eller mindre, och alla förstår att man alltid har något mer att lära sig och att det är bra om läraren kan något. Skolsvenskan befinner sig inte i kris, men vad skulle hända om undervisningen i skolan gick över från svenska till engelska efter den modell som i dag är standard vid högskolan och kanske imorgon för hela svenska samhället?

Jo, det skulle naturligtvis innebära kris för skolsvenskan som kärnämne om samhället skulle fråga efter kunskaper i engelska snarare än i svenska.

Är det detta som är orsaken till skolmatematikens kris? Att samhället frågar efter en annan matematik än den som skolmatematiken levererar i dag? Men skolmatematik byggd på Pythagoras aritmetik, Euklides geometri och Newton/Leibniz differentialkalkyl kan väl inte ha förlorat sin betydelse som en av samhällets grundstenar?

Nej, naturligtvis inte, men i stället tvärtom: Med datorn har denna matematik givits en kraftfull turbo som utgör motorn i det digitala samhället i en syntes av matematik+programmering som ny digital matematik med dator, att jämföra med traditionell symbolisk matematik utan dator utförd för hand med papper och penna.

Tillsammans med datorn laddas den symboliska matematiken med innehåll till ny digital matematik för att nytt digitalt samhälle, förvisso på gott och ont, men omöjligt att inte förhålla sig till. Den nya uppgiften för skolmatematiken blir då att förbereda den unga generationen att möta det digitala samhället med alla dess möjligheter, utmaningar och faror.

2009 skrev jag en debattartikel i Ny Teknik med rubriken Matteprofessorn: IT-Matematik lösning på mattekrisen som uttryckte precis detta. Och se, ett sådant budskap från it-samhället nådde fram till Skolverket, som 2018 införde en ny kursplan för grundskolan med programmering som del av matematikämnet. Någon ansvarig person hade uppfattat och förstått något.

Men någon fortbildning för lärare i matematik+programmering blev det inte. Den nya kursplanen stannade på pappret och allt förblev vid det gamla. Det enda som erbjöds av Skolverket var en liten kurs utan substans, ”Om programmering”, samt en lite större kurs i ”Att programmera”, som dock följts av bara några få procent av alla landets lärare i matematik/teknik/naturvetenskap.

Av en riktig intention blev det ingenting, eftersom Skolverket svek sitt uppdrag från det digitala samhället att modernisera skolmatematiken. Det handlade då inte om att bara lägga till några timmar programmering-vad-som-helst till den gamla vanliga skolmatematiken. Det handlar om en ny skolmatematik som en verklig syntes av matematik+programmering, där matematiken ges kraft genom programmering och programmeringen ges uppgift att frigöra kraften hos symbolisk matematik.

Det är en ny skolmatematik för det digitala samhället med nya svar på de fundamentala frågorna om vad, hur och varför, som kan nå alla elever, på samma sätt som skolsvenska.

Jag söker kontakt med Skolverket med det positiva budskapet att det finns fortbildning utvecklad för denna nya skolmatematik och att den kan lösa krisen genom att ge skolmatematiken mening i det digitala samhället, som svenska språket i ett samhälle med svenska som huvudspråk. Jag möts då av kalla handen från generaldirektör Peter Fredriksson och nedåt i den mäktiga organisation som Skolverket utgör med 800 medarbetare.

Nu är jag inte precis vem som helst, utan den svenske universitetsmatematiker som visat störst engagemang i ord och handling vad gäller reform av matematikundervisning i datorns tid. När jag begär möte med Peter Fredriksson för att framföra mitt glada budskap får jag efter flera påstötningar beskedet att han inte "har möjlighet" att möta mig, på något sätt.

Generaldirektören med högsta ansvar för skolmatematiken och dess pågående kris har ”inte möjlighet” att möta en akademins främste företrädare med ett positivt budskap om att krisen kan lösas. Det kan inte vara möjligt.

Men detta är dagens Sverige: Skolmatematikens kris består till skada för hela landet. Det finns ingen som har ansvar för annat än att låta krisen fortgå genom att inte ”ha möjlighet” att ens betrakta en möjlig lösning. Jag önskar svar av Peter Fredriksson varför Skolverket framhärdar med att inte vilja söka lösa krisen.

Claes Johnson, professor emeritus i tillämpad matematik, KTH