”SKB:s ansökan är undermålig – därför dröjer slutförvarsbeslutet”

Varför har regering så svårt att fatta ett beslut i slutförvarsfrågan?

Matilda Ekeblad, John Manders och Filip Uthammar anser i en debattartikel den 4 juni i Ny Teknik att regeringen skyndsamt måste bifalla den ansökan som SKB lämnat till att bygga ett slutförvar för det utbrända kärnbränslet i Forsmark.

Det finns två grova sakfel i artikeln.

Det första är påståendet: ”Trots åratal av arbete samt färdiga underlag för att kunna fatta ett beslut om både mellanlager och slutförvar menar regeringen på att man inte kan ta beslut om detta.” I fallet med slutförvaret så har frågan behandlats av två olika myndigheter Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) och Mark- och miljödomstolen (MMD). SSM anser att ansökan kan godkännas. MMD ansåg det fanns oklarheter i frågan om kopparkapselns korrosionbeständighet och att dessa oklarheter måste klarläggas för att ansökan ska kunna godkännas.

SKB har in kommit till regeringen med kompletterande uppgifter. Kompletteringarna är till största delen en upprepning av det material som behandlades i domstolen och inte den nya informationen som skulle behövas. De oklarheter som togs upp av MMD kvarstår därför. Det finns därför idag inget ”färdigt underlag” och dilemmat som regeringen har är därför är att de två myndigheter som behandlat frågan kommit fram till olika slutsatser.    

Den andra direkta felet är påståendet: ” Denna fråga har varit aktuell i snart 40 år och avgjordes hösten 2020 då Östhammars kommun lade ner sitt veto om att bygga ett slutförvar i Forsmark”. Det är sant att om Östhammars kommun använder sitt veto är det meningslöst att regeringen behandlar frågan om ett slutförvar i Forsmark, men att kommunen inte lägger in sitt veto betyder enbart att ett av de hinder som finns för att kunna bygga ett slutförvar i Forsmark har undanröjts.

Regering ska behandla två frågor när det gäller förvaring av det utbrända kärnbränslet. Den ena frågan är en utbyggnad av mellanlagret till det utbrända kärnbränslet som måste tas inom en snar framtid och den andra frågan gäller slutförvaret av det utbrända kärnbränslet.

Den första frågan är akut för att mellanlagret inte ska bli fullt, men det är inte akut att besluta om något som tar tio år att bygga och ska fungera i 100 000 år. Det är därför fullt förklarligt att regeringen vill dela på dessa två frågor.

Att Oskarhamn motsätter sig en utbyggnad av mellanlagret för att kunna utpressa regeringen till att fatta ett beslut i slutförvarsfrågan anser jag är anmärkningsvärt, men samtitigt är det fullt förståeligt då Oskarshamns kommun kommer att få ett betydande ekonomiskt tillskott när slutförvaret börjar byggas. Det är inte regeringens ansvar om Oskarshamns kommun lägger in sitt veto mot en utbyggnad av mellanlagret. Ansvaret för detta beslut ligger hos kärnkraftskommunen Oskarshamn.

Det grundläggande felet med SKB:s ansökan om att bygga ett slutförvar i Forsmark är att den är undermålig och detta kan inte kompenseras med att göra ytterligare ett fel: Att inte bygga ut mellanlagret. I matematiken när man multiplicerar två negativa tal med varandra blir det ett positivt resultat. Detta innebär inte att två negativa saker blir inte ett serve-ess, utan det är och förblir ett dubbelfel.

Torbjörn Åkermark, dr i korrosionslära