Risker ägnas inte en tanke

Visst behövs ökade kunskaper i riskanalysteknik men att döma av ett stort antal projekthaverier under de senaste åren är det inte bättre riskanalys det gäller. Det är frågan om att man över huvud taget inte tycks ägna risker den minsta tanke. Oansvarig överoptimism eller?  Hallandsåsen till exempel: Hyllmeter av existerande dokumentation sägs ha pekat på att berggrunden är onormalt splittrad och vatteninnehållet osedvanligt högt. I slutet av anbudsperioden inkommer ett anbud, väsentligt lägre än tidigare inlämnade. De fick (tveklöst?) jobbet.  Superborren körs fram och efter något 10-tal meter tvärstopp! Hur kan detta vara möjligt om inblandade varit normalt ifrågasättande? Men tunneln skulle fram. Sedan hopar sig problemen. Paniken ligger nära. Nu måste vi chansa - vi satsar på Rhoca Gil.  Jas Gripen ska visas upp i Stockholm vid ett tidigt fastställt datum. Det måste ske. Annars prestigeförlust. Vad som hände måste tyda på att utprovningen inte var färdig. Och nu senast - Nato hade uppenbarligen inte ägnat mycket tid åt att förbereda för olika tänkbara scenarier när bombningarna startade.  Prestige, tuffa tidsplaner och blåögdhet tycks vara viktigare än välunderbyggda beslut där hänsyn tagits till uppenbara osäkerheter.  Detta gäller helt klart också inom politiken. Några politiker har faktiskt offentligt deklarerat att man "måste" fatta beslut på bristfälliga underlag. Inte undra på att så kallat politikerförakt breder ut sig.  Det värsta är emellertid att ingen ställs till svars.  Mitt förslag är att inga beslut - åtminstone inte skattefinansierade - bör få fattas utan att en riskkonsekvensanalys görs av en oberoende instans. Följd av riskminimerande åtgärder och genomarbetade planer för hur eventuella kvarstående risker ska tas om hand. Att döma av flera projekthaverier skulle dessa kunnat undvikas eller mildras om relativt enkla risköverväganden gjorts före beslut.  Lars Stelling