”Regeringen överprövar sina experter om slutförvaret – på vilka grunder?”

I en replik till vår debattartikel i Ny Teknik skriver Torbjörn Åkermark att MUF gör två allvarliga fel i sin kritik av regeringens långsamma hantering av kärnbränsleförvaret. Åkermark menar att det fortfarande råder oklarheter efter en förhandling i Mark-och miljödomstolen (MMD).

I förhandlingen som Åkermark hänvisar till ifrågasattes kopparkapslarnas säkerhet efter hänvisning till fem presumtiva scenarion där kapslarna riskerar att utsättas för olika typer korrosionsskador. Studien som Åkermark hänvisar till är emellertid ifrågasatt av både Svenskt kärnbränslehantering (SKB) såväl som Strålsäkerhetmyndigheten (SSM) som menar att studiens slutsatser i sammanhanget inte spelar någon roll.

Att Åkermark hakar upp sig på kopparkorrosionen är förståeligt då han är disputerad i området. Åkermark får självklart stå för sin åsikt, men SKB har kommit fram till och påvisat och SSM har tillstyrkt att korrosionen inte är en risk.

Den korrekta metoden för att testa korrosion av koppar under lång tid låter vi dock experterna avgöra, men det kan med all säkerhet konstateras att  Per Bolund inte sitter på den kompetensen. Frågan är då varför miljöministern dröjer med belsutet trots att MMD:s efterfrågade kompletteringar i frågan har inkommit och godkänts av SSM för snart två år sedan. Vad det är som regeringen har lämpligare kompetens i än expertmyndigheterna?

Om man som politiker på ideologiska grunder skulle sitta och ifrågasätta det vetenskapliga material som forskare och tjänstemän godkänt skulle det vara mycket problematiskt. Självklart ska allt kunna ifrågasättas på vetenskaplig grund då transparensen i en sådan här fråga är så viktigt, men det är inte regeringens roll. Tyvärr vore detta dock inte första gången vår regering kör över remissinstanser med expertkunskap på grund av att de helt enkelt kommer fram till något som inte stämmer överens med regeringens åsikter.

Åkermark påstår också mycket riktigt att ett nedlagt veto från Östhammars kommun endast är ett hinder mindre att hoppa över i processen, men det var också det sista hindret att ta sig förbi. Den enda parten som äger frågan om beslut är i nuläget regeringen, argumentet att beslutet måste få ta tid håller helt enkelt inte. Regeringen har haft gott om tid att utreda och undersöka – varje dag som går utan ett beslut är ett steg närmare att knäcka Sveriges framtida energiförsörjning.

Att på klassiskt socialdemokratiskt manér utreda in absurdum för att undgå att ta besvärliga beslut må ha fungerat många gånger förut, men det ska inte få fortgå med ett så pass betydande beslut som detta.

Vidare bör också påpekas att Finland redan har påbörjat bygget av sitt slutförvar med KBS-3 metoden, samma metod som SKB har presenterat. Det duger åt Finlands samtliga instanser, det duger åt Strålsäkerhetmyndigheten, det duger åt SKB, det duger åt Östhammars och Oskarshamns kommuner. Att det inte skulle duga åt regeringen är märkligt.

Att Åkermark vidare också indirekt påstår att fortsatt drift av svenska kärnkraftverk enbart ligger på Oskarshamns kommun är anmärkningsvärt. Det är självklart regeringens ansvar att få till ett mellanlager, hur Oskarshamns kommun ställer sig i frågan handlar i allra högsta grad om en förhandling mellan de parterna.

Att Oskarhamn skulle behöva frångå ett färdigt förslag endast för att regeringen inte vill ta några beslut är märkligt resonerat, självklart skulle de behöva lägga in sitt veto och behandla frågan på nytt. Påståendet att det är Oskarhamns ansvar tyder på en haltande perspektiv på helhetsbilden.

Åkermark kan få kalkylera hur mycket han vill med sina dubbelfel, det verkliga serve-esset är det som sker mot svensk elproduktion när förhalningen fortsätter. Underlag finns, tid har funnits, allt är klart. Kan vi få se lite handlingskraft tack.

Matilda Ekeblad, förbundsordförande MUF

John Manders, distriktsordförande MUF Uppsala län

Filip Uthammar, föreningsordförande MUF Östhammar och ledamot i MUF:s nationella arbetsgrupp för klimat