”Prognosen för elbilar är ett skämt”

Något är fundamentalt fel i prognoserna i den statliga utredningen om fossiloberoende fordonsflotta (”Fossilfrihet på väg”, SOU 2013:84). Efter ett gediget arbete lyckades utredarna komma fram till helt felaktiga slutsatser. Utredningen lutar sig tillbaka på Naturvårdsverkets referensscenario i utredningen ”Färdplan 2050” från 2011 som säger att vi kommer att ha nått i princip noll procent elbilar år 2030 och 10 procent år 2050 utan politiska åtgärder. Utredningen är i dag – efter endast 2,5 år – ett totalt utdaterat dokument.

Det dyraste i en elbil är batteripaketet. Marknaden för tillverkning av litiumjonbatterier genomgår en explosiv utveckling och aggressiva expansionsprojekt har tillkännagivits, där Teslas solcellsdrivna Gigafactory bara är toppen på ett isberg. Kinesiska BYD och koreanska LG Chem ligger inte långt efter. Största användare är hemelektronik, men batterier till elbilar och för lagring av sol-el ökar snabbt.

Tillväxten i antalet registrerade helt batteridrivna elbilar har de tre senaste åren varit 71, 92 respektive 100 procent i Sverige. Liknande siffror ser vi globalt (105, 77 respektive 73 procent, enligt tyska institutet ZSW).

Priserna på litiumjonbatterier har sedan år 2000 minskat med i snitt 14 procent per år (drygt 21 procent för varje produktionsfördubbling). Med den utvecklingen kommer medelfossilbilen vara dyrare i inköp än en elbil med 320 km räckvidd år 2020, och redan år 2022 får de billigaste bensinbilarna se sig omsprungna. Prognosen gjordes år 2014 av den oberoende analytikern Tony Seba och är enkel matematik. Sedan dess har Bloomberg New Energy Finance rapporterat att marknadspriset på batterier sjönk med hela 35 procent under 2015, vilket alltså skulle tidigarelägga dessa datum ytterligare.

Men detta var förstås för fossilfriutredningen (2013) helt okända siffror.

Det kommer inte att finnas något som helst argument att köpa en fossilbil – som kostar 5–10 gånger mer per mil, kräver mer reparation och underhåll på grund av fler rörliga delar, bullrar och smutsar ner – om den dessutom är dyrare i inköpspris. Detta är helt utan hänsyn tagen till straffskatter och eventuella miljöbilspremier. Detsamma kommer så småningom även gälla tyngre fordon som lastbilar, bussar, traktorer och så vidare.

Vi har i dag ett läge med en skenande klimatkris. Under 2016 slås temperaturrekord på löpande band och vi är redan mycket nära det omdebatterade målet om max 1,5 graders uppvärmning. Klimatexperten Pär Holmgren propagerade i Aktuellt den 16/5 för ett totalförbud på fossila bränslen inom 10–20 år.

Det politiska trycket kommer att vara stort på en omställning av fordonsflottan, inte minst efter det globala klimatavtalet i Paris. Med elbilar kommer nya hållbarhetsproblem, men de är – i jämförelse med ett skenande klimat – en barnlek. Betänk att vi har cirka fem miljoner blybatterier i vårt samhälle i dag. Bly är en tungmetall. Litium är ogiftigt.

Fossilfriutredningens samlade bedömning om elbilar är något av ett skämt i dagens läge. En kalkyl på en elbil med ett 25 kWh stort batteripack, som de själva anser är otillräckligt för att nå en tillfredsställande räckvidd, är ett av grundfelen. Batterikostnaden antogs ligga på 400–450 USD/kWh år 2020. Kostnaden är redan i dag nere på under 300 USD/kWh och faller. Utvecklingen går så snabbt att vi förstår varför dessa fakta inte fanns med i beräkningen då utredningen gjordes. Icke desto mindre är det ett allvarligt problem att ett såpass viktigt dokument redan är helt fel ute.

Att göra prognoser är svårt. Det är lätt att gå i fällan att tro att framtiden blir en framskrivning av dagens teknik. När en ny produkt ser till att skapa en ny marknad som signifikant försvagar en existerande produkt, marknadskategori eller industri talar man om en disruptiv innovation. Elbilar är en typisk sådan produkt som är överlägsen den gamla fossilbilen.

Framtiden är eldriven. En fossiloberoende fordonsflotta är inte bara möjlig, utan oundviklig. Politikernas viktigaste beslutsunderlag är fel.

Jonas Andersson, civilingenjör i kemiteknik

Per Ribbing, civilingenjör i teknisk fysik