”Nyttan med silver väger tyngre än risken”

De kommande 30 åren får jorden två miljarder nya människor. Bomullen räcker inte till och den är sämre än polyester ur miljösynpunkt. På lång sikt måste konstfibrer användas effektivare, och miljöeffekten ligger till två tredjedelar i användningen. Klimatsmarta kläder håller längre, tvättas mindre och fibrerna återvinns.

Detta kräver att man minskar det stora problemet med konstfiber, svettlukten, och att konsumenterna lär sig att tvätta mindre. Det senare behöver inte ta generationer vilket visas av det snabba intåget av återvunnen fiber. På samma sätt har stora varumärken som Levis och Patagonia redan inlett kampanjer för att konsumenterna ska bli sparsammare med vatten. Våra produkter med silver är en del i den utvecklingen.

En livscykelanalys av vår produkt som det danska forskningsinstitutet DHI genomfört visar tydligt att ett behandlat plagg har en positiv miljöpåverkan redan om det tvättas hälften så ofta som ett konventionellt plagg.

Den studie från textilhögskolan i Borås, som Anders Finnson hänvisar till, är en kandidatuppsats med stora frågetecken. Studien visade inte att silver inte förhindrade lukt. I stället visades – till stor förvåning – att varken icke behandlad eller behandlad textil luktade! Kan man träna hårt fem gånger med ett obehandlat syntetplagg utan att det luktar så kan vi inte göra annat än att gratulera tillverkaren.

Avseende undersökningen från Kemikalieinspektionen är det riktigt att en del av silvret försvinner i de första tvättarna. Men vi har i oberoende laboratorietester visat att effekten bibehålls långt över 50 tvättar, det vill säga mer än plaggets livslängd. Effekten försvinner med andra ord inte.

Ja, silverjoner är giftiga, även om silver i miljön omvandlas till olöslig silversulfid. Men alla giftiga ämnen kan inte förbjudas, särskilt inte med så tvivelaktiga argument som Anders Finnson torgför. I stället behöver man bedöma om nyttan överstiger riskerna. Kemikalieinspektionen håller sedan två år, enligt EU:s regler, på med en sådan bedömning.

Endast två procent av all silveranvändning är som antibakteriell tillsats. Vattenrening dominerar stort (till exempel för skydd mot legionella). Bara en promille går till klädbehandling.

Anders Finnson hävdar att silverhalterna stiger i reningsverken. Men i verken i Henriksdal och Bromma sjönk silverhalterna i rötslammet förra året. Och halterna ligger dessutom på en bråkdel av vad de gjorde för 20 år sedan.

Om slammet läggs på åkrar försvinner silvret på några årtionden ner till grundvattnet. För att hålla halterna i matjorden nere finns långsiktiga kvalitetskrav, så kallad REVAQ-certifiering. Silver med nuvarande halter i slam klarar redan dessa krav.

Däremot behöver förekomsten av metaller i grundvattnet uppmärksammas. Om slammet precis klarar REVAQ:s krav får grundvattnet dubbelt så höga halter av silver som naturligt vatten. Men för koppar blir halten mer än 60 gånger förhöjd, och för andra metaller som krom, zink, bly och kadmium blir halterna mellan 50 och 340 gånger så höga som de naturliga.

Anders Finnson tar också upp frågan om resistenta bakterier. Silver är ytterst marginellt enligt EU som nyligen tagit fram strategier mot antibiotikaresistens. Där nämns över huvud taget inte silver.

Anders Finnson silar mygg och sväljer kameler, han har sin slutsats klar: silver i kläder skall förbjudas. Han vill förbjuda en promille av all silveranvändning utan att veta om eller hur den påverkar miljön. Det vore bättre att han ägnade energi åt andra metaller som kan utgöra tiotals gånger större hot mot grundvattnet.

Låt andra tänkare än Anders Finnson göra sin hemläxa inom EU:s kommande utvärderingar. Vi tror att dessa kommer till samma slutsats som amerikanska naturvårdsverket, EPA, nyligen gjort: silver kan ha sin plats för att effektivisera användningen av kläder.

Christian von Uthmann, vd Polygiene AB

Gunnar Bengtsson, vetenskaplig rådgivare till Polygiene, tidigare generaldirektör Kemikalieinspektionen