Forskare: ”Sluta förlöjliga stödet till elcyklar”

Är regeringens stöd till elcyklar en effektiv miljöåtgärd eller är det skattemiljoner i sjön? Få miljöstöd har blivit så förlöjligade och ifrågasatta. Ebba Busch-Thor lovade i sitt Almedalstal att omedelbart riva upp stödet.

Moderata politiker på alla nivåer har beskrivit elcykelpremier som skattemiljoner i sjön. Ledarsidorna på såväl liberala som konservativa ledarsidor har återkommande raljerat över stödet till elcyklar.

Men, så vitt jag vet har inga beräkningar på kostnadseffektiviteten i att subventionera elcyklar presenterats av debattörerna, inte heller från förespråkarna, utan hela debatten styrs snarast av känslor och lösa antaganden.

En elcykel minskar miljöpåverkan om den ersätter körning med bil. Flera studier, bland annat tysk forskning där elcyklister utrustats med GPS, visar att elcykeln oftast ersätter bilresor, och inte vanliga cykelresor som ibland hävdas av motståndare till elcykelpremier.

Kunskapsläget om i vilken utsträckning en elcykel faktiskt ersätter bilresor får betraktas som osäkert, men vi kan omformulera frågan; hur många kilometer bilkörning måste ersättas av en elcykel för att det statliga stödet ska kunna betraktas som effektivt?

Vi kan jämföra med andra miljösubventioner inom trafikområdet, som till exempel stöd till miljöbilar, biodrivmedel etc som flertalet partier är positiva till. Kostnaden för dessa subventioner har uppskattats ligga i intervallet 2-5 kr/kg CO2. Om elcykelpremien medför lika eller lägre kostnader per kg CO2 borde det rimligen betraktas som ett minst lika bra stöd.

För en rätt genomsnittlig elcykel som kostar 24 000 kronor blir det statliga stödet 6 000 kronor. För att nå en kostnadseffektivitet på 3 kr/kg CO2 bör mängden CO2 minska med 2000 kg under cykelns tioåriga livslängd.

Om vi antar att cykeln ersätter en fossilbil i stadstrafik kommer reduktionen att vara minst 0,2 kg CO2 per cyklad kilometer. Det betyder att antalet bilkilometer behöver minska med 2,7 kilometer per dag i genomsnitt, eller 19 kilometer per vecka.

Så korta distanser går utmärkt att cykla med en vanlig cykel så rimligtvis kommer de flesta elcykelägare att cykla mer än så.

Utifrån denna kalkyl framstår elcykelpremien som väl motiverad jämfört med stöd till miljöbilar och miljöbränslen. Men det finns många fler samhällsekonomiska fördelar med en elcykel som inte är medräknade ovan:

* Jämfört med en fossildriven bil minskar utsläppen av partiklar och andra hälsofarliga luftföroreningar.

* Vägslitaget minskar, behovet av nya vägar i expanderande tätorter minskar och framkomligheten för kvarvarande bilister ökar vilket ger positiva samhällsekonomiska effekter.

* Bullret minskar vilket ger trivsel- och hälsofördelar.

* Cyklisten får vardagsmotion vilket även detta ger positiva samhällsekonomiska effekter.

Förutom dessa fördelar ska tilläggas att kostnadseffektiviteten för stöd till miljöbilar enbart är beräknad på utsläpp under drift. Lägger man till klimatpåverkande utsläpp för tillverkning av en elbil blir den kostnadseffektiviteten betydligt lägre för dessa, vilket även detta talar till elcykelpremiens fördel i jämförelsen.

Sammantaget är det helt klart att stödet till elcyklar är väl motiverat jämfört med många andra statliga miljöstöd inom trafikområdet.

Ett motargument till statliga stöd är att elcykelförsäljningen ökade redan innan stödet infördes. Införandet av premien innebar dock att försäljningen ökade explosionsartat varför man kan anta att merparten av försålda elcyklar beror på det statliga stödet.

Rimligtvis kan dock premien minskas och så småningom avvecklas under kommande år då fler fått upp ögonen för elcykelns fördelar genom erfarenheter av vänner och kollegor.

Personligen funderar jag över varför stöd till elcyklar väcker sådana upprörda känslor bland så många politiker och debattörer att man är redo att punktera stödet till pedalerna utan att ens göra en enkel analys av effekterna. Varför är stöd till miljöbilar så mycket mindre kontroversiellt?

Det fanns liknande känslosvall när bioenergin tog fart för några decennier sedan och på ledarsidor jämfördes med att folk skulle ”plocka pinnar och kottar i skogen”.

Uppenbarligen väcker cyklar och ved, om än i modern tappning, associationer till bakåtsträvande miljömuppar. Visst finns det inom miljörörelsen ibland en nostalgi över gamla tekniker, men rimligtvis bör all teknik få en chans att bli bedömd på saklig grund, oavsett om det handlar om kärnkraft eller pedalkraft.

Fredrik Wikström

Docent Miljö- och energisystem, Karlstads universitet