Installationen av solel har fått ett rejält uppsving i Sverige de senaste åren. Under 2015–2016 var ökningen 63 procent och ett flertal elbolag visar nu intresse för solelsmarknaden.
För att öka utnyttjandet av solenergi och underlätta för hushållen att välja alternativet solel har Boverket bland annat lagt fram ett förslag om slopade krav på bygglov för solcellsanläggningar.
Det är ett välkommet initiativ, men om det ska bli tal om ett riktigt ”solenergisprång” för Sveriges del krävs att också företag på solenergimarknaden gör det långt mycket enklare för potentiella kunder att fatta beslut.
För även om privata hushåll stod för den största ökningen när det gäller solel visar det sig att en hel del krångel återstår för dessa kunder.
I en nyligen genomförd forskningsstudie vid Lunds tekniska högskola har vi undersökt de 30 största svenska elhandelsbolagen och deras erbjudande om solel till privatkunder. I nuläget är det endast hälften av dessa bolag som överhuvudtaget har ett sådant erbjudande till privatkunder. Bland den resterande hälften, som alltså erbjuder solcellsanläggning och ”egen” solel, råder enligt studien förvirring om hur information hanteras samtidigt som kommunikationen med tilltänkta kunder är bristfällig.
Vid intresseanmälan på elbolagens sajter, där vi fick ett automatiskt meddelande om att bolaget skulle återkomma inom kort, uteblev svaret helt i ett par av fallen. I alla de fall där kontakt med elbolag uppstod begärde bolagen att kunden själv skulle mäta upp sitt tak och dessutom lämna en avsevärd mängd information för att få en offert.
Uppgifter som bolagen bad om handlade om måtten från mark till hängränna, om mått från mark till taknock, om avstånd mellan takstolarna, om taklutning i grader, om takets riktning eller väderstreck för taket, om storlek på inkommande säkring, om avståndet från solcellsmoduler till växelriktare och sedan även frågan om eventuell råspont under takpannorna och förekomst av snörasskydd.
I flera fall begärde elbolagen också att bilder på hustaket skulle bifogas.
Men är det rimligt att kunden själv ska behöva lämna all denna information och ta ansvar för den?
Man kan också fråga sig vad som händer med den presumtiva kundens intresse när den bemöts av denna omfattande motprestation för att överhuvudtaget få en offert. Gissningsvis finns det risk för att intresset för solceller svalnar ganska snabbt.
Ett bolag frågade dessutom om vilken anläggningsstorlek, 7 eller 10 kilowatt, som kunden hade tänkt sig. Och det dröjde inte länge innan frågor som ”Ville du ha mono- eller polykristallina paneler?” dök upp.
För att kunna svara på dessa frågor krävs i realiteten att kunden har stor kunskap om solel och solpaneler. Men frågorna som ställdes är knappast relevanta för alla kunder . Mer rimligt vore att bolagen själva ser till att besvara flertalet av dem.
Möjligen är den krävande ”faktainsamling” som, enligt vår studie, åläggs kunden inte särskilt förvånande, eftersom elbolagen fram till nyligen i första hand har agerat som ordermottagare. Men det borde vara möjligt för bolagen att ta reda på tillräcklig information på annat sätt. Svenska elhandels- bolag kan helt enkelt lära av mer progressiva och serviceorienterade solelsföretag på andra geografiska marknader.
I tidigare studier av solenergimarknader som i exempelvis Nederländerna och Kalifornien har vi sett att digitalisering, engagerade säljteam och kundvänlighet bidragit till att försäljningen kunnat ske helt på distans, via telefon och internet. Med hjälp av detaljerad information om fastigheter från satellitbilder, som går att köpa från olika företag, och med hjälp av beräknings- och designverktyg, kan företag på dessa marknader ta fram detaljerade och kundanpassade erbjudanden om solel.
För att underlätta spridning av solel till privatkunder i Sverige anser vi att de stora elbolagen behöver göra följande:
Elbolagen måste förstå att de flesta intresserade kunder i dag har begränsade tekniska kunskaper men en hög motivation att investera i solel.
Bolagen måste utgå ifrån kundens behov och samarbeta mer generöst för att få fram relevant data som ligger till grund för offerter.
Framöver måste företagen utveckla och använda programvara som kan stödja hanteringen av data, exempelvis visualisering av solpaneler på kundens tak.
Ta nya grepp i kommunikationen. Elbolagen måste kommunicera utifrån kundens intresse. De ska exempelvis inte fråga hur stor investering som planeras utan snarare presentera tydliga kalkyler kring vilka besparingar kunden genom sin investering i solel kan göra.
När solenergimarknaden mognar, när företagen skapar mer sammanhängande affärsmodeller och kunderna upplever sig vara i trygga händer lär antalet hushåll i Sverige som väljer solel stiga än snabbare, till nytta för miljön.
Och för företag som tar kunden på allvar – och inte ber dem klättra på taket för att få en solcellsoffert – finns av allt att döma pengar att tjäna. Men ska elbolagsjättarna ha en chans att hänga med i ”solelsracet” måste de skärpa sig.
Jessica Wadin Lagerstedt., universitetslektor i innovationsteknik vid Lunds universitet
Lars Bengtsson, professor i innovationsteknik vid Lunds universitet
Kajsa Ahlgren, doktorand i innovations-teknik vid Lunds universitet
