”Elbilen är grön – inte kol-grå”

Nu börjar elbilen utmana på allvar. Då kommer också de skrämmande påståendena och larmrapporterna, denna gång från tyska bilindustrikonsultfirman Berylls, återgiven i Ny Tekniks ”Batterierna kan ge elbilar större koldioxidutsläpp än dieselbilar”.

Studien finns inte på Berylls hemsida, vilket gör det svårare att granska deras påståenden, men de tycks mena att elbilens klimatpåverkan är mycket hög om elbilen och batterierna tillverkas med 100 procent kolkraft, bilen sedan laddas med 100 procent kolkraft och batterierna sedan inte tas om hand. I sak stämmer detta - men deras beskrivning har mycket lite med verkligheten att göra:

Batterier tillverkas inte med enbart kolkraft. Tesla, det bilmärke man kanske främst förknippar med elbilar, tillverkar batterier i sina ”gigafactories” som till stora delar försörjs med solceller som täcker hela fabrikstaket. BMWs elbilsfabrik drivs med sol- och vindkraft. Den svenska uppstartsaktören Northvolt har uttryckligen begärt 100 procent förnybar, grön el för sin produktion.

De som köper batterier från Kina utan att alls ställa några krav på klimatpåverkan - om sådana aktörer finns - får en elmix där kol visserligen dominerar, men där det förnybara ökar i rask takt. I Japan och Korea, två andra stora produktionsländer för elbilsbatterier står kol för knappt 30 procent av elmixen.

Elbilar drivs förnybart i Sverige - inte med kol. Här finns nästan inget kol kvar i elmixen, publika laddare är nästan alltid försörjda med förnybar el och de som laddar elbilen hemma är i mycket hög utsträckning - föga förvånande - samma som väljer grön el eller rentav har egen elproduktion. Som räkneexempel kan vi tänka oss en miljon elbilar, som då förbrukar cirka 7 TWh el per år - mindre än hälften av den el vindkraften ger redan nu. Men även i länder där kol dominerar elproduktionen - som i Polen - har elbilen lägre klimatpåverkan och nollutsläpp av hälsopåverkande ämnen i gatumiljö.

Batterierna tas om hand. Batterierna står för en stor del av elbilens totala kostnad, och innehåller värdefulla ämnen som det vore ekonomiskt vansinne att inte ta om hand. Litium, kobolt och sällsynta jordartsmetaller kan återvinnas närmast i det oändliga, och det blir lönsamt att göra det när volymerna ökar och hållbarhetskraven på gruvdriften skärps. Därmed uppkommer inte den beroendeställning av bland andra Kina, Kongo och Bolivia som skulle ske om vi bara använde jungfrulig råvara - och inte heller den höga klimateffekten som skulle uppstå om batterierna bara slängdes när bilen var uttjänt.

Även om Beryll har fel i sak, så pekar de på något viktigt: Vi måste bort från fossila källor i elnätet. Här är elbilen en viktig del av lösningen: När det blir alltmer variabel eltillförsel från sol och vind, behöver vi bli allt bättre på att lagra el så att vi kan använda den när den behövs, snarare än när den skapas. Här är miljontals batterier i eldrivna bilar, bussar och lastbilar en gigantisk möjlighet. Det blir mindre kol i nätet med elfordon, inte mer.

Mattias Goldmann, vd tankesmedjan Fores med 2030-sekretariatet