”Debattörer riskerar förtroendet för forskarvärlden”

Som forskare tycker jag det är oerhört viktigt att allmänheten har, och fortsätter ha högt förtroende för forskare och forskning. Jag blev därför djupt störd när jag läste en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter som rörde Folkhälsomyndighetens hantering av covid-19, undertecknad av 22 forskare.

Min upprördhet rör inte forskarnas eventuella vetenskapliga poäng, virusspridning är långt från mitt eget forskningsområde och jag är inte kompetent nog att bedöma forskningsfronten kring detta. Det jag blev upprörd över var deras nonchalanta syn på vikten av använda korrekta data för sina analyser, vilket riskerar leda till att allmänhetens tilltro till forskare och forskning skadas.

Vad är de då de gjort: Jo de säger att ”I Sverige stiger dödstalen mot Italiens höjder” varpå de hävdar att Sverige nu ligger på 10.2 dödsfall per miljon invånare och dag medan Italien ligger på 9.7.

Så långt allt väl, men om man sedan tittar på vad de bygger detta på så har de jämfört de antal dödsfall som rapporterats för tre specifika dagar, 7-9 april. Det är nu det blir problematiskt.

Alla som lyssnar på Folkhälsomyndighetens dagliga presskonferens vet att det rapporteras in väldigt få dödsfall på helgerna eftersom vårdpersonalen då prioriterar själva vården, och att resterande dödsfall sedan efterrapporteras kommande vardagar.

Antal dödsfall ser ut som en berg- och dalbana med dalar i helgerna och toppar i veckorna. De 22 forskarna har då valt de tre på varandra följande vardagarna med högst inrapporterade fall, trots att en stor del av dessa är eftersläpningar från föregående helg.

Hade de i stället till exempel tagit data de fyra efterföljande dagarna 10-13 april hade de (lika felaktigt) kunnat påstå att Sverige ligger på 3.1 dödsfall per miljon invånare. Istället för att vara sämre än Italien skulle då Sverige framstå som tre gånger bättre, bara genom val av jämförelsedatum.

Det här hade aldrig sluppit igenom ens metodbeskrivningen på ett C-uppsats på ett universitet, och ändå undertecknar 22 prominenta forskare detta debattinlägg. Jag själv, som inte ens forskar på området, upptäckte problemen på en minut och det är orimligt att tro att ingen av de 22 toppforskarna skulle ha förstått att de gjort en grovt felaktig tolkning av data, vilket felaktigt gynnade deras argumentation.

Men ännu värre var deras krishantering där de efteråt uppdaterade artikeln med "de citerade siffrorna i sig är i vårt tycke mindre viktiga". Vad ger det för intryck av forskning forskare? Är de okej att som forskare ha attityden ”Äh, sånt där som korrekta data är inte så viktigt, bara jag kan få stöd för min tes”. Eller som titeln på en välkänd bok säger, ”Jag skiter i att det är fejk, det är förjävligt ändå!”

Det som är mest allvarligt är att detta undergräver förtroendet för forskarkåren i allmänhet. Greta Thunberg brukar säga Lyssna inte på mig – lyssna på forskarna. I vanliga fall har hon helt rätt, men slarviga, ogenomtänkta debattartiklar leder bara till att personer som är skeptiska till forskare får vatten på sin kvarn. Och detta helt i onödan, de hade kunnat få fram sina poänger med sakliga data och argument.

Jag förutsätter att deras syfte var gott. De tror säkert på de huvudsakliga poängerna i sin kritik, och ansåg säkert att det var viktigt att föra fram denna kritik, men som forskare får man aldrig släppa kraven på att ha objektiva och välgrundade argument.

Då riskerar man göra mycket större skada än nytta genom att rasera det berättigade höga förtroende för forskning som de flesta i samhället har. Jag hoppas dessa forskare lärt sig en läxa om hur man bör kommunicera forskning med det omgivande samhället, och jag hoppas också andra forskare tar lärdom av det.

Björn Hedin

teknologie doktor, medieteknik och interaktionsdesign, KTH