Svenska professorer ifrågasätter FN-rapport

I en vetenskaplig artikel publicerad i Journal of Geophysical Research redovisas en ny metod för att med satelliter uppskatta hur känsligt klimatet är för koldioxid. FN anger i sin senaste rapport att för varje fördubbling av halten koldioxid i atmosfären stiger temperaturen med 2,1-4,4 C. De nya satellitmätningarna ger dock ett värde på 0,6 C. I praktiken är en klimatkänslighet lägre än 1 C inte oroväckande. Det finns därför inget behov av brådstörtade politiska åtgärder för att minska utsläppen av koldioxid från fossileldning.</p> <p>Växthuseffekten är oomtvistad och den sakliga diskussionen borde gälla dess storlek. Den teoretiska klimatkänsligheten för enbart koldioxid är omkring 1 C. En fördubbling av dagens knappa 0,04 till 0,08 procent, skulle medföra att den globala medeltemperaturen steg 1 C, det vill säga avsevärt mindre än den temperaturstegring på 2,1-4,4 C, som anges i FNs klimatpanels, IPCC, senaste rapport. Detta ligger också betryggande under det EU-politiska målet 2 C.</p> <p>Förklaringen till skillnaden är att klimatpanelens modeller inkluderar återkoppling, en förstärkningsfaktor som ökar effekten av koldioxid. Motiveringen för denna faktor är att koldioxidens uppvärmning av atmosfären gör att mer vattenånga avdunstar. Vattenånga är en starkare växthusgas, som absorberar mer värmestrålning per molekyl än koldioxid. Atmosfären värms mer, så att ytterligare vatten avdunstar och så vidare.</p> <p>Kritiken gäller också att vattenångans inverkan på molnbildning underskattats. IPCC medger i sin senaste rapport att kunskapen om molnbildningen är bristfällig. 1-2 procents variation av det låga molntäcket är tillräcklig för att förklara temperaturförändringarna sedan slutet av 1800-talet. </p> <p>De värden på klimatkänsligheten som FNs klimatpanel använder i sina modeller bygger på mätningar nära jordytan. Beräkningarna baseras på grundläggande fysikaliska lagar men också på olika val av parametervärden, vilket ger stor spridning mellan resultaten.</p> <p>Med förbättrade mätmetoder och system, främst satellitburna, är det möjligt att göra säkrare mätningar av klimatkänsligheten. Storleken på förstärkningsfaktorn avgörs i praktiken av hur mycket utstrålningen från den övre delen av atmosfären ökar om jordytans temperatur ökar. </p> <p>I Journal of Geophysical Research använder klimatforskarna Roy Spencer och Michael Braswell ett nytt, innovativt grepp. De plottar data för temperatur och strålning i tidsordning. Resultatet förklarar bland annat varför de beräknade värden som utnyttjats i klimatpanelens modeller är för höga. </p> <p>Resultatet gäller visserligen endast en period på tretton år, men metoden är ett viktigt framsteg för klimatforskningen. Ett bestämt värde för klimatkänsligheten är efterlängtat som test av anpassningarna i IPCC-modellerna. Den praktiska slutsatsen är att det inte är befogat med några snabba åtgärder för att minska de fossila koldioxidutsläppen.</p> <p>