De lärde sig trippelintegralekvationer också, förstås, men de tre vännerna är överens om att det viktigaste under utbildningen på Chalmers var helt andra saker: att söka lösningar på problem, tro på sina egna idéer och testa om idéerna fungerar i verkligheten. Att tänka.
– Jag har betyg på att jag är logisk, säger Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist.
Så här blev det: Lena Olving är vd på Mycronic, ett företag som tillverkar maskinutrustning till elektronikindustrin.
Anna Nilsson-Ehle är vd på Safer, ett forskningscentrum för fordons- och trafiksäkerhet (”och ordförande i Vinnova”, påminner de andra).
Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist är styrelseordförande- och ledamot i flera stora företag (”jag gillar inte ordet styrelseproffs”).
Alla tre är invalda i Ingenjörsvetenskapsakademien.
Men hur började det? Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist gick ut gymnasiet i Karlstad med bra betyg i det mesta, men roligast var matematik och fysik. Skulle hon bli psykolog? Eller barnläkare? Så började några killar som hon gillade prata om teknisk fysik, och Erik Hellqvist, som hon träffat på en dans i Rottnerosparken och fortfarande är gift med, pluggade redan på Chalmers i Göteborg. Det fick bli teknisk fysik på Chalmers.
Anna Nilsson-Ehle tog studenten i Östersund. Hennes pappa var lärare och hon kände knappt någon ingenjör, men hon visste att hon ville ha ett yrke och matte var kul. Teknisk fysik fick det bli. Chalmers hade hon hört talas om och Göteborg verkade vara en lagom stor stad.
Lena Olving hade definitivt hört talas om Chalmers. Hennes pappa Sven Olving var skolans rektor. Själv skulle hon inte alls bli civilingenjör, utan golfproffs. Kanon, sa hennes pappa, det verkar bra, men först måste du ha en utbildning. Det fick bli Chalmers. Men inte arkitektur, för Lena kunde inte rita, och väg och vatten verkade leda till en framtid i stövlar och regnställ, så hon valde maskinteknik.
På Chalmers tekniska högskola blev de unga kvinnorna udda fåglar. Av 200 studenter på maskinlinjen var sex kvinnor, och när Anna började på teknisk fysik var de tre kvinnor, varav en slutade andra veckan, med 87 manliga klasskamrater. Så småningom började man prata om kvinnorna som ”fotbollslaget”, totalt elva kvinnor i fyra årskullar som läste teknisk fysik.
Läs mer:
Efter utbildningen började alla tre arbeta på Volvo där de haft många olika jobb. Ett urval: Ulla-Britt har varit miljöchef och chef för företagets tankesmedja i Los Angeles, Lena har varit ansvarig för Volvos verksamhet i Asien och chef för Torslandaverken och Anna har varit säkerhetsexpert och produktbolagschef. När de lämnat Volvo fortsatte karriären i olika teknikbaserade företag.
Ju längre upp på karriärstegen ni kommit, desto längre har ni kommit från trippelintegralekvationerna. Vilken betydelse har det haft att ni är civilingenjörer?
– Stor betydelse, säger alla samfällt.
Även då de tre ingenjörerna inte längre arbetat med teknik till vardags så har de haft förståelse för tekniken. Det har gett dem ett grundförtroende på arbetsplatserna. Och utmaningar angrips på samma sätt som ett tekniskt problem. Att vara ensam, eller nästan ensam, kvinna i ett yrke gör att man syns – och att man synas. Det betyder ett extra ansvar.
– Om jag misslyckas är det inte individen Lena som misslyckas, utan det blir beviset för att kvinnor inte klarar av saker, säger Lena. Jag får helt enkelt inte misslyckas.
– Om jag får ett erbjudande om ett intressant jobb måste jag ta det, säger Ulla-Britt. Annars säger man att kvinnor inte vill avancera.
Vad vill ni säga till de unga tjejer som funderar på en teknisk utbildning?
– Att tekniken är framtiden, säger Ulla-Britt. Om du ska påverka framtiden ska du bli ingenjör! Jag tror att ungdomar i dag, i större utsträckning än på vår tid, förstår hur sammanlänkad människan är med maskinerna, och att makten är kopplad till tekniken.
– I utbildningen ingår abstrakt tänkande och att lära sig metoder för problemlösning, säger Lena. Överslagsberäkningar, kalibrering, reality check… Man testar saker innan man går ”live”.
Man chansar alltså inte?
– Jo, det också!
Ett annat råd är att kvinnorna medvetet ska arbeta på att bygga upp sina nätverk.
– Skyddsnäten kommer inte automatiskt som de ofta gör för killarna, säger Lena. Men det går att skaffa sig ett.
Ulla-Britt har ett annat bestämt råd:
– Se till att skaffa dig egna pengar, ett sparkapital som gör att du kan lämna en arbetsplats eller en partner om så skulle behövas. Det är mycket viktigare än den där planerade drömresan, eller att bygga om köket.
Och skaffa rätt partner. Ingen av vännerna i soffan skulle ha klarat av sina liv, med karriär och barn, utan en klok och stöttande man. De har alla varit gifta i närmare 40 år.
– Män som kan leva med oss är starka och trygga, utan behov av att själva vara högsta hönset.
Den förra amerikanska utrikesministern Madeleine Albright lär ha sagt att det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte stöttar andra kvinnor. Håller ni med om det?
– Absolut, säger alla tre. Det är ett självklart ansvar att ställa upp när man kan.
Lena har ett tiotal unga kvinnor – teknologer och chefer på olika nivåer – som hon träffar och äter frukost med regelbundet.
– Varje gång jag kommer från en av mina frukostar känner jag mig uppfylld av energi. Jag lär mig minst lika mycket som tjejerna gör.
Lena uppmanar de civilingenjörer som är anställda i hennes företag att gå ut i skolorna och berätta om sitt jobb. Det är ett problem, att så få unga människor förstår vad yrket går ut på. Ett exempel kan vara att när man bildgooglar ”civilingenjör” kommer 990 bilder av 1 000 att visa en ensam man vid en dator. Lockande för unga tjejer?
En sak vet i alla fall säkert företagsledarna i soffan bestämt: att om de fick göra om sina yrkesval skulle de välja detsamma. Det är världens bästa yrke.
Gilla Ny Teknik på Facebook
