De får Nobelpriset i fysiologi eller medicin: ”Överraskande upptäckt”

Mikro-RNA har visat sig vara avgörande för flercelliga organismer, inklusive människan, och för hur organismer utvecklas och fungerar.

"Victor Ambros och Gary Ruvkun var intresserade av hur olika celltyper bildas. De upptäckte att mikroRNA, en ny klass av mycket små RNA-molekyler, spelar en avgörande roll för genreglering", skriver Nobelförsamlingen.

"Jättestora konsekvenser"

När DNA ska kopieras måste det först kopieras i en nästan likadan molekyl som kallas RNA, som ofta leder till att protein bildas. Men de små mikro-RNA-molekylerna kan förenklat uttryck förhindra det.

– Och det har jättestora konsekvenser, därför att proteinerna är ofta det som bygger upp djur och växter och reglerar hur vi fungerar, säger professor Fredrik Söderblom, som själv forskat med pristagarna, och fortsätter:

– Om det inte är exakt rätt mängd proteiner så blir det ofta fel och det kan leda till sjukdomar. Så det är oerhört viktigt att vi får rätt mängd proteiner i rätt celler. Och där hjälper mikro-RNA till att styra det.

Forskarna har intresserat sig för en liten mask, med det vetenskapliga namnet Caenorhabditis elegans, som även var en viktig del av bland annat 2006 års medicinpris.

– I årets Nobelpris var en elegant liten organism nyckeln. Denna lilla "elegans" har används som modell i mer än ett halvt århundrade. Masken innehåller bara 1 000 celler, men formar många av samma vävnader som hos människan, förklarar professor Olle Kämpe vid en presskonferens.

”Hade gett upp”

Att masken är så liten, men ändå komplex, gör den lämplig att studera hur olika vävnader bildas och utvecklas. Forskarna studerade varsin typ av mutantstammar i maskarna, för att förstå deras funktion och koppling till proteinproduktion.

När de sedan jämförde sina respektive fynd med varandra ledde det till den banbrytande upptäckten, som beskriver mekanismen för hur gener regleras.

Resultatet presenterades 1993 i tidskriften Cell.

Först trodde man att mikro-RNA var specifikt för masken, men efter flera år har man hittat den i andra levande ting. Söderblom tycker att pristagarna är välförtjänta.

– Jag hade nog gett upp lite grann. Men det var helt rätt, det var klockrent, säger han.