Stor kartläggning: Hoppet bubblar för vätgasskiftet – men inte elektrolysörerna

Inuti den lätta gasen med pyttesmå molekyler ryms ett gigantiskt hopp. Vätgas har använts i decennier inom industrin, men kom plötsligt i ropet för några år sedan. EU-toppen Frans Timmermans utnämnde den till den nya energins rockstjärna. 

Anledningen är att vätgasen kan bli en klimaträddare för de områden som har svårt att få ned sina utsläpp på andra sätt. Förhoppningen är att den ska ersätta fossila bränslen inom industrin, flyget och tunga lastbilar. 

Vätgas kan produceras utan utsläpp av koldioxid. När vatten spjälkas i en elektrolysör bildas endast vätgas och syrgas. Men stora mängder el går åt, så det gäller att elen också produceras utsläppsfritt. 

Problem i flera pionjärprojekt

EU och den svenska staten satsar stora belopp på att stödja satsningar på vätgas, och en rad projekt har presenterats. Men vad har hänt i verkligheten? Ny Teknik beslöt att undersöka saken genom att kartlägga de elektrolysörer som finns i drift och planeras. 

Under våren kontaktades drygt 60 företag av Ny Tekniks reportrar. Resultatet visar enorma planer på framtida vätgasproduktion, precis som väntat. Men hittills har ytterst få nya elektrolysörer kommit igång, utöver industrins gamla anläggningar.

Och många av pionjärerna har haft problem. 

Till exempel har elektrolysören vid tankstationen i Mariestad stoppats på grund av gasläckage och vätgasproduktionen har avbrutits vid experimentvillan i Skellefteå. Planer på tankstationer som är självförsörjande på vätgas har lagts i malpåse på flera ställen. 

Ambitioner om att producera vätgas av vindkraftsel direkt i vindparker har också stött på hinder på grund av regelverket för starkströmsledningar. 

De elektrolysörer som faktiskt har kommit igång är i regel relativt små och används för eget bruk. Här finns till exempel Siemens Energy i Finspång, vars vätgas används för tester av gasturbiner, och H2 Solo utanför Enköping, där vätgasen ger el och värme till kontoret vintertid.

1 000 MW planeras i Lysekil

Den största elektrolysören som är i drift i dag är Ovakos anläggning om 20 MW i Hofors. Där används vätgasen till att ersätta gasol när stålet värms före valsning.

Kartläggningens största planerade elektrolysör är Preems anläggning i Lysekil, med driftstart tidigast 2025. I ett första steg får den en kapacitet om 60 MW men planeras att byggas ut till mer än 1 000 MW. Vätgasen ska användas till produktion av biodrivmedel och elektrobränslen. 

Men troligtvis finns stora planer som inte har fångats upp i undersökningen. Flera bolag som Ny Teknik har kontaktat har inte velat svara på frågorna. Det gäller till exempel LKAB, som driver en av landets mest omtalade vätgassatsningar i Gällivare. Vattenfall har inte heller velat uppge detaljer om projektet Hyskies i Forsmark som planeras ihop med Shell för produktion av flygbränsle.

”Tio gånger dyrare att bygga en elektrolysör”

Summa summarum tycks det alltså gå trögt att få igång vätgasproduktion via elektrolys. Bilden känns igen av Johan Thorell, handläggare på Naturvårdsverkets program Klimatklivet, som har beviljat finansieringsstöd till många av satsningarna. 

– Staten behöver stödja produktion, distribution och fordon. Men det är produktion som är flaskhalsen just nu, säger han.

Orsakerna till det är flera, enligt Johan Thorell: 

– Det är väldigt dyrt att investera i vätgasproduktion och regelverken för att få stöd är snåriga. Samma investeringsförsiktighet finns där som i övriga samhället, men det kan vara tio gånger dyrare att bygga en elektrolysör än en tankstation. 

På vilket sätt är regelverket snårigt? 

– Sedan februari 2023 måste vätgasen vara grön för att få stöd av Klimatklivet. Det innebär att elen måste vara förnybart producerad, och det måste garanteras under hela anläggningens livslängd. Företag kan ha svårt att teckna avtal om förnybar el på så lång sikt, särskilt i elområde 3 och 4, säger Johan Thorell. 

Energiprofessor hoppfull om vit vätgas: ”Det är extremt intressant”

Här är bolagen som utmanar med ”grönare” konstgödsel

Första tunga vätgaslastbilen – ”På kort sikt går det inte ihop”