”Varsågod - en riktig innovationsstrategi”

För ett år sedan presenterade Annie Lööf regeringens nationella innovationsstrategi. Ökad dialog och samverkan var de mest konkreta förslagen. Sedan dess har arbetssättet blivit att delegera innovationsarbetet till andra departement och myndigheter.

Därför publicerar Reforminstitutet nu ett alternativt förslag till innovationsstrategi. I den lanseras innovationsfrämjande åtgärder som inte kostar något, som i olika skepnader framgångsrikt prövas i andra länder och som ger innovatörer rättigheter i stället för att utlämnas till myndigheters välvilja.

Ett förslag tar avstamp i en rad nya studier som visar hur omoderna regler sätter punkt för många innovationer. Det mest systematiska arbetet med att förbättra kvaliteten i regelverket görs just nu av den brittiska regeringen. All ny reglering måste där kombineras med regellättnader som minskar kostnaderna för de berörda med dubbelt så mycket. Varje reglering bedöms också av en statsrådskommitté. Regleringen avskaffas om inte respektive departement kan presentera starka skäl för att behålla den.

I svensk tillämpning skulle det redan existerande, men idag marginaliserade, statliga Regelrådet få till uppgift att granska kostnadskalkylen för nya regler, och bevaka att andra regelkostnader i stället dras ned. Nya regler får helt enkelt inte införas innan Regelrådet har godkänt beräkningen. Det tvingar myndigheter att satsa på bättre regelkvalitet i stället för att bara lägga lager på lager utan tanke på hur det hindrar utveckling.

Ett annat förslag i vår innovationsstrategi är att innovatörer bör få en särskild gräddfil för att genomföra försök. De flesta innovatörer finns varken på storföretag eller som forskare vid universitet. I USA står akademien för mindre än en tiondel av de viktigaste innovationerna. Även i Sverige har de flesta innovatörer bakgrund i en rad olika yrken. Dessa ”vardagsinnovatörer” fastnar ofta i ett moment 22 därför att regelmakare utgått från befintlig teknik.

En uppfinnare har till exempel utvecklat feromoner som kan fungerar som insektmedel. För att kunna testa innovationen måste medlet först godkännas vilket kan kosta flera miljoner kronor innan man ens vet om det fungerar. Uppfinningen hamnar därför i byrålådan.

Innovationer bör därför normalt kunna prövas även när de strider mot gällande lagar och regler. Självfallet får detta inte bli täckmantel för vilken samhällsfarlig verksamhet som helst. Men ett krav på en myndighet som vill stoppa en försöksverksamhet bör vara att den har särskilt starka skäl och ger besked snabbt. Ett krav på försöksverksamheten kan vara att den är avgränsad i tid och omfattning och kompletteras med en utvärdering som tydligt visar effekterna.

Ett tredje förslag är att myndigheter bör få direktiv att utnyttja potentialen hos vardagsuppfinnare. Den amerikanska rymdstyrelsen NASA gör detta sedan länge genom att utlysa tävlingar och priser. Enligt NASAs chefsingenjör Robert Braun ger det ofta bättre innovationer till mycket lägre kostnader än genom vanliga forskningsanslag eller upphandlingar. Ett av många exempel är en ny astronauthandske som uppfanns av den arbetslöse ingenjören och tidigare segelmakaren Peter Homer, och som han sedan fick pris för.

Reforminstitutets nya skrift ”Reformmanifest för Pragmatiker – en riktig innovationsstrategi” innehåller många fler uppslag. Dessa tre exempel illustrerar dock att kraftfulla åtgärder är fullt möjliga, även när regeringens ekonomiska reformutrymme är begränsat.

Stefan Fölster, Chef för Reforminstitutet, professor KTH.