”Statligt underhåll ingen lösning för järnvägen”

Tåg som följer tidtabellen? En utopi, menar många, men det borde kunna bli verklighet om järnvägen byggs och underhålls på ett mer långsiktigt sätt. För detta krävs dock, enligt vår forskning, att Trafikverket blir en bättre beställare. En som kan höja sig från att detaljstyra i enskilda bygg- eller underhållskontrakt till att fokusera på optimering av anläggningens totala livscykel.

I regeringens budgetproposition adderas ytterligare 5 miljarder kronor till de redan beslutade 86 miljarderna. Det är mycket pengar och det är viktigt att dessa används på ett effektivt sätt!

Stefan Löfven och socialdemokraterna argumenterar för att förstatliga underhållet av järnvägen och för att lyfta in Infranord under Trafikverkets tak. Anders Ygeman (S) har hänvisat till Storbritannien där flera dödsolyckor på järnvägen inträffade efter avregleringen. Enligt den brittiska statsrevisionen berodde dessa olyckor på bristfälligt underhållna spår. Orsaken till detta var dock inte avregleringen i sig utan det faktum att den privata aktören som ansvarade för underhållet inte hade fått rätt krav och incitament för att hålla järnvägen i funktionsdugligt skick.

Detta visar hur viktigt det är att beställaren har rätt krav.

Redan i dag är det liten konkurrens och få anbud, och i en rapport från Riksrevisionen rekommenderas regeringen att följa upp Trafikverkets arbete för att förbättra konkurrensen. Vår slutsats är att förstatligande inte är lösningen – det är Trafikverket som måste bli bättre på att ställa krav och på att följa upp beställt arbete.

Trafikverket har i dag byggnation och underhåll i separata budgetar, som optimeras på var sitt håll. Vad som krävs är en sammanhållen strategi där alla kostnader för anläggningen beaktas redan vid planering och projektering. Detta för att balansera byggnations- och underhållskostnader mot varandra och därmed uppnå lägsta möjliga totalkostnad i förhållande till järnvägens livslängd.

Men det krävs god information om vilka lösningar som fungerar bäst. Och den finns redan hos entreprenörer som genomför både byggnation och underhåll. Men informationen når inte Trafikverket, beställaren, och därmed inte heller projektörerna som designar de tekniska lösningarna.

Det finns tre tänkbara lösningar. Mer ansvar ges till entreprenörerna i form av entreprenader baserade på funktion, till exempel totalentreprenader. Totalentreprenaderna innefattar dock enbart byggnationen, vilket inte råder bot på suboptimeringen mellan byggnation och underhåll.

Ett annat alternativ är att utöka entreprenaderna till att även innefatta underhåll, vilket har gjorts för vägprojekt, till exempel Riksväg 50 mellan Mjölby och Motala. Trafikverket måste då ställa krav som tar hänsyn till både byggnation och underhåll för att säkerställa anläggningens kvalitet under livslängden.

Ett tredje alternativ är att Trafikverket tar en mer aktiv del i projekten, som vid vägprojektet Förbifart Katrineholm. Där diskuterades olika lösningar med entreprenören på plats. När projektören är närvarande skapas ett informations- och erfarenhetsutbyte som ger snabbare ledtider, mer anpassade lösningar och lägre kostnader.

Trafikverket behöver troligtvis använda alla ovan nämnda alternativ och bygga upp kompetens kring vilket som är bästa valet i varje enskilt projekt.

Sverige står inför flera stora infrastruktursatsningar, till exempel Ostlänken, snabbtågsförbindelsen mellan Stockholm och Linköping, samt Förbifart Stockholm. Det är viktigt att dessa görs på rätt sätt för att garantera kostnadseffektivitet, kvalitet och tillgänglighet.

Projekten kräver stora resurser och besluten som fattas i projekterings- och byggnadsfasen genererar kostnader för drift och underhåll i flera decennier framåt.

Vår förhoppning är att beslutsfattarna lär av tidigare erfarenheter och forskning, och att satsningar därmed kännetecknas av en helhetssyn, integration, samverkan och kunskapsåterföring! Först då kan tågen gå enligt tidtabell.

Sofia Lingegård, tekn. doktor, Pontarius AB och tidigare vid Linköpings universitet.

Mattias Lindahl, docent, Linköpings universitet.