”Satsa 40 miljarder om året på järnvägen”

Finansminister Magdalena Andersson säger att budgeten 2016 ska fokusera på investeringar. Det låter bra. I synnerhet järnvägen behöver satsningar. Samtidigt säger hon att investeringarna ska finansieras krona för krona. Men att lägga dem under budgettaket är felaktigt ekonomiskt tänkande.

Om Sverige lånar till järnvägsinvesteringar blir inte landet fattigare. Det gjorde vi fram till första världskriget när järnvägsnätet byggdes upp på lånade pengar, och vi blev genom det rika och en industrination. Vi får realkapital i stället som stiger i värde, ökar konkurrenskraften och minskar kostnaderna för underhåll.

Kapacitetsbristen i Sveriges järnväg kostar 9 miljarder kronor om året i förseningskostnader, förlorad handel, och att godstågen måste stå still på mötesspåren för att vänta på att andra tåg ska passera.

Magdalena Andersson vill skjuta på bygget av Norrbotniabanan, som skulle ha inneburit en säker transportväg för vår tunga industri i stället för via Norra stambanan. Den ekonomiska förlusten av att inte ha byggt järnvägen är 1740 miljoner om året, och transporterna blir 23 öre per tonkilometer dyrare, enligt en utredning av Ramböll.

Samtidigt görs investeringar med tveksam nytta. En miljard kronor om året ska satsas på det nya digitala signalsystemet ERTMS, och totalt 35 miljarder kronor för att ersätta vårt välfungerande ATC, medan ERTMS är instabilt och inte införs i grannländerna på länge än. I stället för att satsa på järnväg byggs vägar, som Förbifart Stockholm, för 30 miljarder kronor.

Att bara bygga efter hur stora skatteinkomsterna är innebär att investeringarna blir dyrare än nödvändigt. De blir ryckiga därför att man bara kan investera mycket när det är högkonjunktur och skatterna flödar, men inte när man borde göra tvärtom, när priserna är låga vid lågkonjunktur och ekonomin behöver komma i gång.

Anslagsfinansiering innebär för låga investeringar, och att endast korta sträckor åt gången rustas upp i stället för hela banan i ett svep, för att snabbast möjligt få återbetalning av investeringen i ökad trafikantnytta.

För att ha en chans att klara transporterna i framtiden måste all kraft läggas på järnvägen. En procent av BNP, 40 miljarder kronor om året, bör satsas. Investeringarna bör göras med ett jämnt belopp varje år för att få låga kostnader, och efter en långsiktig plan för att få bästa samhällsnytta.

Hans Sternlycke, ordförande Föreningen svenska järnvägsfrämjandet