”Potentialen med energiöar är enorm för Sverige”

Den nya regeringen behöver en ambitiös energiagenda. Resan mot nettonollutsläpp kräver en dramatisk omställning av vårt energisystem. I Europa används årligen 1,3 miljarder ton fossila bränslen som behöver ersättas med antingen syntetiska bränslen eller el. 

Därtill behöver 422 TWh fossil elproduktion avvecklas till förmån för en storskalig utbyggnad av huvudsakligen havsbaserad vind- och solkraft. Men omställningen inom industrin kan inte genomföras utan en lika kraftigt utbyggd vätgasinfrastruktur.

Den grundläggande utmaningen som förknippas med förnybar elproduktion från vind, sol och vågkraft är att den är icke-planerbar. Det försörjningsgap som uppstår när utbudet överstiger efterfrågan – och vice versa – behöver därför mötas genom parallella satsningar på energibärare och energilagring (Power-to-X, att använda för att producera något som inte är direktverkande el), särskilt vätgas, som också är en avgörande komponent i den industriella omställningen, exempelvis fossilfri stålproduktion. 

Det är dags att Sverige accelererar utbyggnaden av både havsbaserad kraftproduktion och vätgasinfrastruktur.

För att denna snabba utbyggnad av havsbaserad förnybar elproduktion och en lika storskalig vätgasproduktion ska vara möjlig behöver hinder undanröjas och nya dörrar öppnas. 

Framför allt tre aspekter är viktiga både på kort och lång sikt: 

För det första, tillståndsprocesserna behöver förkortas och förenklas avsevärt. I dag kan det i fallet havsbaserad vindkraft ta uppemot tolv år innan alla tillstånd är på plats. En förklaring till varför tidsåtgången är så pass omfattande är att ansvaret för att rätt tillstånd sökes, för kontakten med inblandade myndigheter och för genomförandet av geologiska undersökningar av mark och havsbotten, huvudsakligen faller på den sökande parten. 

Sverige bör överväga en ordning som tvärtom skiftar ansvaret för processens till en samordnande myndighet. Exempelvis har Danmark på detta sätt lyckats förkorta sina tillståndsprocesser avsevärt.

För det andra, infrastruktur för vätgasproduktion och distribution behöver i ett tidigt stadium inkluderas i planeringen av förnybar elproduktion och dessutom ingå i ett nationellt distributionsnät, för att vätgasen ska vara tillgängligt för både industrin och konsumenter. Här finns ett stort utrymme för innovation inom affärsmodeller och ett behov av att traditionella producenter och distributörer samarbetar på nya sätt.  

För det tredje, Sverige bör tillsammans med grannländer undersöka möjligheterna att investera i energiöar, en framtidssäker lösning för att i stor skala koppla samman havsbaserad förnybar kraftproduktion med infrastruktur för Power-to-X. 

Danmark var först i världen med att avisera bygget av två energiöar, varav den ena är tänkt att byggas på Bornholm och den andra ska konstrueras artificiellt 80 kilometer utanför den danska västkusten. Öarna ska fungera som hubbar för storskalig energiproduktion och distribution, och kan anslutas till flera länders transmissionsnät. 

Potentialen är enorm, liksom kostnaderna. Danmark räknar med investeringar motsvarande ungefär 300 miljarder svenska kronor. Flera tekniska och kommersiella utmaningar kvarstår, men Sverige, tillsammans med Norden och Baltikum bör följa Danmarks exempel och utforska de möjligheter som energiöar innebär.

Sverige har en möjlighet att ta ett stort kliv mot utsläppsneutralitet och leda den euroepiska omställningen, om de nödvändiga satsningarna inom havsbaserad kraftproduktion och vätgasproduktions får genomslag. 

Utmaningarna är flera – både regulatoriska och kommersiella – men att satsa på etablering av vätgasproduktion i samband med uppbyggnad av vind- och solkraft, innebär att vätgas kan bli ett ekonomiskt och miljömässigt hållbart alternativ inom en nära framtid. Därmed kan grunden läggas för den gröna omställningen och nya innovationer i en ny, fossilfri, svensk industri.

Oskar Almén, energiexpert, PA Consulting