”Porrfilter i skolan ger falsk trygghet”

Det pågår ett aktivt arbete för att påverka alla Sveriges förskolor och skolor att införa innehållsfilter, eller porrfilter, som det kallas i kampanjen. Det borde egentligen vara ett kontroversiellt förslag, eftersom det saknas vetenskapliga belägg för att filter skyddar barn från pornografi eller annat oönskat innehåll. Det är till och med så att filter kan innebära en ökad risk för barn, men trots det har kravet fått många och namnkunniga anhängare.

Vi som har arbetat med frågor rörande barn och nätet i många år håller med om att barn inte ska riskera att se pornografi på skolans datorer, men vi ser stora problem med att införa filter.

Det största problemet med filter är att de fungerar väldigt dåligt. Orsaken till det är svårigheten att ringa in vad som ska bort och vad som ska vara kvar. Det är relativt enkelt att filtrera bort väldefinierat innehåll och där gör också den tekniska utvecklingen det ständigt lättare. Pornografi, däremot, är inte ett väldefinierat begrepp.

Värderingar styr

Faktum är att mycket av det innehåll vi klassar som olämpligt definieras av våra värderingar, och värderingar är inte universella. Tvärtom så är värderingar ofta föremål för konflikter. Det problemet kommer den tekniska utvecklingen aldrig kunna hjälpa oss med.

Så snart det finns olika syn på ett visst innehåll, finns det risk för att filtrering sker godtyckligt. För vem ska bestämma vad som är vad? Vilken typ av information om sex och samlevnad ska få passera? Vilken nakenskildring är konst och vilken är pornografi?

Kan inte granskas

Ett innehållsfilter bygger sina algoritmer på värderingar, men den som ska använda filtret kan inte granska dessa värderingar. Är vi verkligen villiga att överlämna beslut om vad som är skadligt för barn till en kommersiell aktör?

En skola som inför innehållsfilter reducerar en komplex värderingsfråga till ett tekniskt problem. Porr blir bara parametrar i ett filter, när skolorna i stället borde förbättra undervisningen så att eleverna får stöd i att utveckla goda, jämställda relationer, med undervisningsmetoder som har stöd i forskning, där eleverna utvecklar strategier för att undvika, tolka och bearbeta oönskat innehåll.

Åldersverifiering lyfts ofta fram som ett sätt att bara låta vuxna människor komma åt pornografi. Sådana verifieringssystem är dock inte bättre än innehållsfilter och de kräver också kontrollmekanismer. Det blir då avgörande vem som ska handha dessa stora databaser fyllda med känsliga personuppgifter, nämligen vem som porrsurfat och när.

Känsliga personuppgifter

Filterförespråkarna brukar peka på Storbritannien som ett föregångsland både vad gäller filter och åldersverifiering. Där sköts identifieringen av porrföretagen som skapat egna identifieringssystem, tjänster som de också säljer vidare till tredje part. Det innebär att åldersverifieringen inte bara har bidragit till porrindustrins ökade inkomster, utan också att hanteringen av känsliga personuppgifter lämnas till kommersiella aktörer.

Ett annat stort problem med filter är att det ökar risken att vuxna invaggas i falsk säkerhet och pratar om porr ännu mindre än i dag. Det kan få allvarliga konsekvenser eftersom vuxenstödet redan är mycket svagt för många unga. En stor del unga har aldrig pratat om porr med en vuxen och enligt forskningen om filtrerade miljöer kan vi alltså förvänta oss en ännu lägre grad av engagemang från vuxna ifall vi inför filter i skolan, vilket naturligtvis är oacceptabelt.

Att lägga ekonomiska och personella resurser på något som inte är förankrat i forskning och beprövad erfarenhet är varken etiskt eller juridiskt försvarbart.

Enligt skollagen ska utbildningen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Innehållsfilter uppfyller inte något av dessa kriterier. Därför är det enda rimliga att alla skolor skyddar elever från skadligt innehåll på nätet med andra metoder, som har stöd i forskning.

Vetenskaplig grund

Alla som intresserar sig för skolan borde kräva att skolans pengar ska gå till undervisning och inte till filtrering, att unga får möjlighet att tillgodogöra sig sexualupplysning fritt från vuxna, att skolchefer och kommunpolitiker inte viker sig för ovetenskapliga krav.

Vi kan inte acceptera att den som har mest resurser att bedriva lobbyarbete får styra verksamheten i förskolan och skolan.

Att införa innehållsfilter på skolor är att gömma sig bakom en dåligt fungerande teknik i stället för att ha en dialog med barnen, menar debattörerna.

Elza Dunkels, docent vid Umeå universitet

Karin Nygårds, ordförande, Surfa Lugnt

Henrik Pallin, socionom & kurator

Myra Åhbeck Öhrman, skribent och föreläsare

Brit Stakston, mediestrateg