”Motstånd mot kärnkraft tycks vara viktigare än att minska utsläppen”

Att den svenska regeringen och deras stödpartier gör sitt yttersta för att motarbeta svensk kärnkraft är ingen nyhet. Underrapporterat är dock att det är en strid de inte bara bedriver på hemmaplan, utan även i Bryssel.

I EU-valrörelsen för två år sedan avfärdades kärnkraftsdebatten av januaripartierna med att det ”inte är en EU-fråga”. Väl på plats i Bryssel har S, C och MP dock tagit varje chans de fått att använda EU för att aktivt motarbeta kärnkraft. Hycklande och oärligt är bara förnamnet.

I tisdags förra veckan röstade Europaparlamentet om synpunkter på EU:s vätgasstrategi. En viktig votering, eftersom vätgas spelar en central roll för EU:s väg till koldioxidneutralitet. Att Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet ställde sig bakom skrivningar som i princip likställer vätgas genererad från kärnkraft med fossil naturgas är därför högst olyckligt.

Votering förra veckan är det senaste i en lång rad EU-angrepp mot kärnkraften från de rödgröna partierna. Det är tragikomiskt inte minst mot bakgrund av deras retorik i EU-valet. Kristdemokraterna anklagades i EU-valrörelsen för att försöka lura väjarna i frågan om EU och kärnkraften.

”Kärnkraft är ingen EU-fråga” hävdade bestämt samma politiker som av en händelse också motsätter sig kärnkraft i Sverige. Sanningen är den att kärnkraft är lika mycket eller lite en EU-fråga som andra energifrågor. EU fattar många beslut som har både direkt och indirekt påverkan vad gäller förutsättningarna att bygga, driva och utveckla kärnkraft.

Nu, snart två år efter EU-valet, befinner vi oss i en situation där EU-kommissionen står i begrepp att avgöra frågan om investeringar i kärnkraften ska klassas som hållbara eller inte. EU:s påverkan på kärnkraften är inte en fråga om åsikter, utan kalla fakta.

Att som lagstiftare, exempelvis likt Centerpartiets nytillträdda Europaparlamentariker Emma Wiesner i Ny Teknik, gör utspel om att man inte ”tycker” att kärnkraften är en EU-fråga är ett svårslaget hyckleri. Inte minst mot bakgrund av att Wiesner nu ogenerat ställer sig bakom krav på att kärnkraften i EU-regelverk ska likställas med fossil energi.

Att Europaparlamentets vänsterflygel vill fula ut vätgas genererad från kärnkraft är som sagt bara en i raden av angrepp riktad mot kärnkraft som nu sker på olika håll inom EU-maskineriet. I centrum av diskussionen om kärnkraftens framtid i Europa står EU:s så kallade taxonomi. Det är ett regelverk för vad som anses ”hållbart” och inte. Allt som inte når upp till fastslagna kriterier riskerar som en följd diskrimineras på finansmarknaden.

Trots att EU-kommissionens egna vetenskapliga experter föreslog att kärnkraften skulle klassas som hållbar valde EU-kommissionen, av politiska hänsyn, nyligen att skjuta frågan om kärnkraftens status i taxonomin på framtiden. Frågan står och väger, och de signaler som Europaparlamentet skickar ut vad gäller synen på kärnkraft är därmed viktigare än någonsin.

Många länder satsatsar nu – på goda grunder – på ny kärnkraft. Från Kristdemokraternas sida har vi lyft frågan om hur EU kan bidra till att hålla kostnaderna för att bygga ny kärnkraft nere, och därmed göra energislaget ännu mer konkurrenskraftigt.

Centerpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet driver i stället med full kraft på för att EU ska ta steg åt motsatt håll – och försvåra investeringar i kärnkraft. Motståndet mot kärnkraft tycks för de rödgröna partierna med andra ord vara viktigare än åtgärder som faktiskt minskar koldioxidutsläppen. Det är svårbegripligt.

Att våra invändningar mot de rödgrönas agerande fortfarande bemöts med fumliga påståenden om att ”kärnkraft inte är en EU-fråga” tyder närmast på en rädsla från deras sida att över huvud taget diskutera frågan.

Sara Skyttedal, Europaparlamentariker (KD)