”Många klimatprojekt är ineffektiva symbolåtgärder”

Jag tackar för Hanna Westerén (S) och Markus Selin (S), för deras replik på min debattartikel vilket ger mig en utmärkt möjlighet att förklara vår politik lite närmare.

Tidigare inlägg i denna debatt:

Vad gäller Parisavtalet, som mycket riktigt togs upp i riksdagen 2016, har vi aldrig motsatt oss avtalet i sig. Däremot ville vi inte ge regeringens förhandlare ett öppet mandat att tolka avtalets innebörd utan att först förankra det i riksdagen, enligt oss en rimlig demokratisk process i en stor fråga.

Att vi inte alltid tar till de största överorden vi kan komma på innebär inte att vi inte tar omställningen mot ett fossiloberoende samhälle på allvar. Vi anser dock, till skillnad från Socialdemokraterna, att stora omställningar inte görs med hjälp av symbolåtgärder som platspåseskatt och elcykelsubventioner. Eller genom att skatta ihjäl landsbygden.

Det mest effektiva i dagsläget vore att bibehålla och utveckla kärnkraften, gynna innovation och teknikutveckling samt bidra mer till mer internationella klimatåtgärder, något vi också budgeterar för.

Noterbart är också att den högtravande retoriken från regeringspartierna i klimatfrågan inte rimmar med vad de faktiskt lyckats åstadkomma.

Westerén och Selin har dock rätt i en sak; Sverigedemokraterna är EU-skeptiska. EU utgör ett konkret hot mot Sveriges suveränitet och vi ser nästan varje dag hur vi steg för steg är på väg att tappa vårt självbestämmande. Det gäller alltifrån arbetsmarknadspolitik, socialpolitik och skogspolitik till industripolitik. Sverigedemokraterna är i första hand för mellanstatliga samarbeten, vilket många gånger är helt relevant på exempelvis miljöområdet.

Med detta sagt har vi alltid varit mycket tydliga med att Sverige behöver den inre marknaden och att vi under alla omständigheter måste vara en del av denna. Vi är för handel och vi är ett i grunden industrivänligt parti, oavsett vilken bild våra politiska motståndare försöker teckna.

Socialdemokraterna beskattar gärna arbetare och företag, delar sedan ut några miljarder till politiskt beslutade projekt, för att sedan kalla sig miljö- och industrivänliga. Förutom de exempel som togs upp i det första inlägget kan vi nämna klimatklivet och subventionerna av elbilar, som Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet bedömer vara ineffektiva. I slutändan måste man ha respekt för att det är skattebetalarnas pengar man spenderar och inte Socialdemokratins egna.

Självklart kommer företrädare för forskning och industri aldrig att tacka nej till pengar till just deras egna projekt, vilket i sin tur innebär att man inte ska betrakta dessa företrädare som helt opartiska. Det är just detta jag vill lyfta fram, vilket dock går Westerén och Selin förbi.

Vi får heller inte reda på hur de ser på de misslyckade biodrivmedelprojekten och så vidare, bara att miljardrullningen till nya projekt ska fortsätta. Även Sverigedemokraterna har en väl tilltagen miljöbudget, men vi står samtidigt gärna upp för mer eftertanke och konsekvensanalyser, liksom effektivt användande av gemensamma resurser.

Det gick tydligen inte heller att få till ett vettigt samtal om kobolt, som tills vidare är en kritisk komponent för storskalig produktion av batterier. Och det finns viktiga skillnader mellan kobolt och uran.

Uran kan vi handla på en världsmarknad där det finns många aktörer. Kanada och Australien är de största producenterna och vi skulle för övrigt kunna bryta uran i Sverige. Gällande kobolt är man oerhört beroende just av ett område i södra Kongo, vilket innebär att en kraftig ökning av användningen av denna metall direkt eller indirekt kan leda till nedsmutsning och barnarbete. Givet Socialdemokraternas höga profil i den här typen frågor är det anmärkningsvärt att man tar så lätt på dessa farhågor.

Sammantaget kan man säga att Socialdemokraterna glider undan kritiken. Många klimatprojekt är ineffektiva symbolåtgärder och kan i värsta fall få direkt negativa konsekvenser för miljön. Det är oppositionens rättighet och skyldighet att framhålla detta.

Jessica Stegrud, ledamot EU-parlamentet (SD)