Innovation, uppfinning, forskning och enterprenörsskap är flitigt använda honnörsord, men vad kan vi egentligen vänta oss av dem som försöker uppmuntra företag och enskilda att omvandla dessa substantiv till samhällsnyttiga verksamheter? Många försöker, bland annat Vinnova, Energimyndigheten och Tillväxtverket, som tillsammans har cirka 1000 anställda. Merparten jobbar för att skapa och utveckla just sådana verksamheter.
Hur lyckas de då? Myndigheten Tillväxtanalys har nyligen utvärderat Vinnovas stöd Vinn Nu och Forska&Väx- programmen under perioden 2006 - 2010. Utvecklingen av de företag som fick stöd har följts, upp till fem år efter stöd, och där indikerar analyserna få positiva effekter.
Vinnova verkar sålunda inte klara av det man satts att göra med våra skattepengar. Sannolikt är de två andra myndigheterna inte bättre. Förutfattade åsikter och tro på det etablerade verkar tråkigt nog vara en mycket svår åkomma i både myndighets- och forskarvärld. Låt mig ge några exempel:
1. Gränsen för hur mycket det var möjligt att förstora ett objekt var uppnådd och gick inte att ta sig förbi. Så sa man - punkt! Även Stefan Hells forskarkollegor sa så. Ingen trodde på hans idéer. Men Hell fick rätt till slut, och i år får han nobelpriset i kemi för ett supermikroskop som kan studera levande celler i oöverträffad förstoring.
2. Årets fysikprisvinnare, japanerna Isamu Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura, fick även de utstå en ansenlig mängd misstro och kritik för sin forskning, innan de lyckades få fram de blålysande dioder som var den felande länken för att få fram de mycket energieffektiva lampor som ger vitt ljus.
3. Dan Shechtman fick under flera år känna på motstånd, misstro och förlöjligande, till och med från en annan nobelpristagare, innan han lyckades bevisa förekomsten av så kallade kvasikristaller. För denna prestation fick han nobelpriset i kemi 2011.
4. Nu till ett exempel som inte är lika glamouröst, men som trots det förtjänar att redovisas eftersom det har samma karaktär som övriga exempel, låt vara att det inte slutade med nobelpris.
2006 påstod småföretagaren Eric Björkman att han hade uppfunnit en metod som effektiviserar virkestorkning så att elförbrukningen halveras. Det var en häpnadsväckande förbättring, ett klockrent tekniksprång, eftersom virkestorkning är en mycket elkrävande process.
Initialt var det mycket få utanför Björkmans närmaste omgivning som trodde på honom fastän han kunde visa att den fungerade i fullskaleförsök. Forskare i branschen, med vilka Björkman hade många kontakter var även de avsevärt skeptiska, trots att de inte studerat uppfinningen närmare.
Björkman insåg tidigt att det fanns stora möjligheter att vidareutveckla metoden och söker därför under perioden 2008-2012 vid tre tillfällen stöd från Vinnova för samverkan med företag och forskare. Alla ansökningar avslås. Han söker även stöd från Energimyndigheten, men får även där avslag.
Båda myndigheterna väljer istället att stödja etablerade forskningsinstitutioner för att utveckla exakt samma process, trots att just mindre företag omnämndes som särskilt viktiga i de program som beskrev för vad man kunde få ekonomiskt stöd.
Har man som undertecknad kunnat följa handläggningen av Björkmans fyra ansökningar, kan man inte annat än uppröras över den monumentala blindhet med vilken handläggning skett, inte minst när jag sett vilka andra projekt som fått finansiering. Det kan knappast vara den så kallade slumpen och heller inte konkurrensen från andra sökande som gjort att det blivit avslag.
Det som skedde visar hur effektivt etablerade strukturer kan lägga hinder i vägen av skäl som innehåller rädsla, prestige, okunnighet - och förutfattade meningar. En doft av mannamån kan också anas.
Nåväl, Björkman satsade istället egna pengar, men fick dessutom stöd av Länsstyrelsen och av små företag i närområdet som ville pröva hans metod. I ett mejl till Björkman skriver en av Vinnovas handläggare: ”Målet för Vinnovas program Forska&Väx är genom att stimulera företag att ta fram unika tjänster/produkter driva på innovationer som ger företagen möjlighet att växa. Unikitet i det man vill göra inom projektet samt tillväxtpotentialen för det sökande företaget är det centrala för vår bedömning.”
I dag styrs fler än tvåhundra processer i Sverige enligt den nya metoden. Två större utländska företag har lagt stora order hos Björkmans företag, och en av världens större tillverkare av processutrustningar har beslutat sig för att använda den nya tekniken i sina produkter. Företag och forskare i länder utanför Europa vill även de veta mer om processtyrningen.
Vilken tur att Sverige har begåvats med kunniga och driftiga entreprenörer. Björkmans kamp var tuff, men har trots detta krönts med stor kommersiell framgång, en nog så god belöning.
Våra skattemedel skulle göra större nytta om de gav möjlighet för mindre företag att göra avdrag för egna FoU-insatser. Pengar finns hos våra så kallade innovationsmyndigheter.
Björn Westerstrand
Fil.dr. med 35 års verksamhet inom områden som berör forskning, utveckling och innovation.
