”Låt rymdproffsen vara med och bestämma”

Riksrevisionen kallar den svenska rymdverksamheten en potentiellt strategisk tillgång för vårt land som bör tas tillvara bättre. Att den inte skötts särskilt bra med början i 90-talets slut är ju väl känt för oss som arbetat i denna verksamhet.

Riksrevisionen föreslår ett antal åtgärder, bland annat att regeringens fortsatta arbete med rymdverksamheten bör omfatta: "...en bred förankrad process med syfte att knyta ihop rymdverksamhetens olika delar.”

Detta är utmärkt – man måste diskutera vad det hela ska vara bra för.

För Riksrevisionen, tar överhuvudtaget inte ställning till om något bra har gjorts utan endast att styrningen av verksamheten varit dålig. Jag har inga problem med deras kloka förslag till åtgärder, men skulle vilja framföra en uppmaning: Låt rymdproffs vara med och bestämma och se dem inte som ombud för ett irriterande särintresse.

Inte förrän den nuvarande generaldirektören för Rymdstyrelsen utsågs bröts den pågående avprofessionaliseringen av styrningen av svensk rymdverksamhet. För femton år sedan uppstod en djup kompetensklyfta mellan Rymdstyrelsens ledning och de företag och forskargrupper som är verksamma i branschen. Ett svart hål av inkompetens öppnade sig i den ansvariga myndigheten och dess styrelse. Ju mindre man kunde om rymdteknik desto lämpligare verkade man vara för att vara med och bestämma.

Låt mig berätta lite om hur man kan iaktta konsekvenserna av detta kompetenshål.

Den europeiska rymdorganisationen ESA har det senaste året gjort idéutlysningar för små, innovativa rymdforsknings- och teknikdemonstrationsprojekt. I de förslag som kommit in nämns påfallande ofta två rymdprojekt som särskilt betydelsefulla för den framtida utvecklingen: den elektriskt framdrivna månsonden SMART-1 (som Rymdbolaget/SSC utvecklade åt ESA) och formationsflygningssatelliterna Prisma (som Rymdbolaget/SSC utvecklade med svenska medel).

Inget av dessa projekt skapade någon entusiasm hos Rymdstyrelsen på den tiden och inga försök att tillvarata de tekniska framsteg projekten skapade gjordes – tvärtom. Rymdstyrelsen bestämde sig för att den tekniska förmågan att utveckla hela rymdsystem inte längre skulle uppmuntras. Rymdbolaget/SSC fick skänka bort hela denna kompetens till det tyska familjeföretaget OHB för en krona (och dessutom skicka med några tiotal miljoner kronor).

Astronomi- och klimatforskningssatelliten Odin började projekteras 1989, sändes upp 2001 och är fortfarande i drift och tillhandahåller livsviktiga klimatdata. Under 2000-talet visade Rymdstyrelsens ledning stor motvilja mot projektet och sökte sätt att strypa penningmedlen för driften av satelliten. Om några dagar firar Odin 12 år i rymden och fortsätter att leverera data av värde för mänskligheten. Tacka några ihärdiga entusiaster kring projektet för det.

När någon om några decennier ser tillbaka på svensk rymdverksamhet kommer dessa projekt – Odin, SMART-1 och Prisma – att framstå som lysande fyrbåkar av innovation och djärva satsningar som flyttat fram Europas förmåga att använda rymden.

Men hur betraktade beslutsfattarna dem då? Jo, som en sten i skon. Och hur agerade man? Frukterna av dessa projekt slängdes till stor del i rännstenen. Varför? Jo, man hade inte den kunskap om rymdbranschen som krävdes för att korrekt bedöma värdet av dem.

Så, kära regering, låt rymdproffsen vara med och bestämma ”vad det hela ska vara bra för”.

Sven Grahn, oberoende rymddebattör