”Inför krav på eleffektiviteten hos nya bilar”

För att klara klimatomställningen behöver industrier och transporter elektrifieras och elektrifieringen av biltrafiken har börjat ta fart. Men fordonstillverkarna agerar som om både batterimetaller och el fanns i överflöd. De satsar främst på premiumsegmentet och på suvar (SUV, sport utility vehicle) även i övriga storleksklasser. Det leder till onödigt hög elförbrukning. 

Rysslands invasion av Ukraina har gjort det nödvändigt att reducera förbrukningen av gas för elproduktion. Bristen på vissa metaller som behövs i bränsleceller, batterier och vindkraftverk är ytterligare en utmaning. För att minska beroendet är det viktigt att effektivisera all elanvändning. 

Dagens elbilar väger ofta över 2 ton, många har fyrhjulsdrift och hundratals hästkrafter. De förbrukar 17-20 kWh per 100 km (enligt EU:s körcykel). Men i verklig trafik och med hänsyn till högre energiåtgång under vintern och elbehov för kupévärme och AC samt förluster vid laddning av batterierna handlar det snarare om 23-25 kWh. 

Suvarnas lådliknande form, breda däck och hög markfrigång skapar ett onödigt stort luftmotstånd. De breda hjulen medför större rullmotstånd än vad som hade kunnat nås med smalare hjul och däck. Med en aerodynamisk utformning, lägre rullmotstånd, lättare hjul och större inslag av lätta konstruktionsmaterial (aluminium och kolfiber) behövs inte lika stora batterier för att klara önskad räckvidd. En lättare bil klarar sig med mindre motor och kräver mindre energi under acceleration.  

Konceptbilar som Mercedes Vision EQXX och den holländska uppstickaren Lightyear 0 visar att det är möjligt att bygga elbilar i mellanklassen som inte drar mer än 10-12 kWh per 100 km.  

Sverige har valt att stödja elektrifieringen genom nästan villkorslösa statsbidrag som gjort det möjligt att sälja prestandabilar och laddhybrider med extremt hög förbrukning. Nu har kraven på laddhybriderna skärpts och ett tak införts för hur mycket bilarna får kosta. Men det saknas incitament för tillverkarna att reducera elförbrukningen och för kunderna att välja snåla bilar.  

Miljörörelsen bör sluta drömma om minskad biltrafik. Sverige har färre bilar per 1 000 invånare än Nederländerna, känt för cykling och bra kollektivtrafik. I stället för att söka minska fordonsflottan med 20 procent bör vi minska bilarnas elförbrukning med det dubbla. Marknaden behöver tillföras fler modeller i de mindre storleksklasserna. Volkswagenkoncernen, som satsar stort på elbilar, har ännu ingen modell i de två minsta storleksklasserna! När småbilarna kommer är det viktigt att de också är effektiva i förhållande till sin storlek. 

Många tillverkare förser sina ineffektiva fordon med mycket stora batterier för att ändå ge dem en lång körsträcka. Men genomsnittshushållet företar bara några få långresor per år. Det innebär att en del av batteriet behövs så sällan att nyttjandet aldrig förmår uppväga den extra energi och metaller som behövs jämfört med ett mindre batteri. 

I syfte att minska behovet av stora batterier bör staten se till att snabbladdning är tillgänglig i hela landet och införa ett system som gör att man kan förbeställa tid för laddning. Med mindre batterier kan fordonsvikten minska ytterligare! 

Fordonstillverkarna vill medverka till omställningen men söker maximera sina intäkter genom att satsa på prestanda och suvar. De kommer inte att ta ansvar utan press från de miljöorganisationer och politiker som hittills bortsett från betydelsen av eleffektivisering.   

Sverige bör arbeta för att EU inför krav på eleffektiviteten hos nya bilar och differentiera vårt eget bonussystem för bilarnas elförbrukning. 

Per Kågeson, fil.dr. i miljö- och energisystemanalys