”Hur ska vi avveckla den fossilgas som fortfarande används i Sverige?”
Tankställe hos Gasum. Företaget levererar både fossilgas och biogas.Janerik Henriksson/TT
REPLIK. Jag vill inte förbjuda biogas i vägtrafiken utan bara avveckla de samhällsekonomiskt illa underbyggda subventionerna. Debattörerna undviker att ta upp frågan om hur vi ska avveckla de 12–13 TWh fossil gas som fortfarande används i Sverige, skriver Per Kågeson i ett svar.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
I en replik framför Maria Malmkvist, Mattias Goldmann och Björn Fredriksson
Möller synpunkter på min debattartikel om biogas. De instämmer i mycket men
anser att biogas fortsatt har en viktig roll att spela inom vägtrafiken. I
denna replik kommenterar jag deras synpunkter.
De tre hävdar att Biogasmarknadsutredningen anger ”potentialen
för biogasproduktion i Sverige till 14–15 TWh 2030, inte 5 TWh som Kågeson
anger utan källa”.
Min siffra bygger på ett antal bedömningar som redovisas i
en studie av IVL vilka anger ekonomisk potential för rötning i Sverige till mellan
3,5 och 4,5 TWh samt på Biogasmarknadsutredningen (SOU 2019:63) som anger att ”den
praktiskt tillgängliga potentialen” för rötning ligger på cirka 7 TWh. Man bör
i sammanhanget notera att den svenska biogasproduktionen ökade med mindre än
0,8 TWh (till 2,2 TWh) mellan 2010 och 2020 trots alla stödmiljarderna. Och det
är inte många år kvar till 2030.
Att man rent teoretiskt skulle kunna producera stora mängder
biogas genom förgasning av restprodukter från skogen är knappast relevant i
sammanhanget. Många intressen konkurrerar om denna bioresurs och en mindre del av
resterna behöver lämnas i skogen (inklusive stubbarna) för att minska
kolförlusterna från marken och gynna biologisk mångfald.
Jag förordar
teknikneutrala styrmedel för att resursen ska kunna utnyttjas där den bäst
behövs och till lägsta samhällsekonomiska kostnad. Det lär inte bli särskilt
mycket biogas. Göteborg Energi investerade för några år sedan 1,6 miljarder i
den lilla piloten Gobigas (0,16 TWh/år) men tvingades lägga den färdiga
anläggningen i malpåse till följd av dålig lönsamhet.
I repliken försöker de tre göra gällande att biogasen inte
har varit särskilt subventionerad. Av Biogasmarknadsutredningen framgår tvärtom
att det handlar om många stödformer, inklusive skattebefrielse. Totalt sett många
miljarder.
Annons
På en väsentlig punkt har de tre läst slarvigt eller
feltolkat min artikel. Jag vill inte förbjuda biogas i vägtrafiken utan bara
avveckla de samhällsekonomiskt illa underbyggda subventionerna. Det finns till exempel ingen anledning att helt skattebefria biogas som används i fordon när elfordon
måste betala en hög skatt på sin elanvändning. På något sätt måste vägtrafikens
kvarvarande samhällsekonomiska kostnader täckas.
De tre säger i repliken att biogasen inte klarar sig utan subventionerna.
Det innebär väl i så fall att de delar min bedömning att en avveckling (i
ordnade former) av flertalet stöd leder till att användningen av biogas i
vägtrafiken successivt kommer att minska. Beträffande personbilar kommer EU:s
beslut om att förbjuda förbränningsmotorer i nya bilar från 2035 att medverka
till detta. I tunga lastbilar kan
flytande biogas (BLG) kanske överleva som ett av flera alternativa drivmedel i
den mindre del av trafiken som kan visa sig vara svår att elektrifiera. HVO och
vätgas är konkurrerande koncept i denna nisch.
De tre undviker att ta upp frågan om hur
vi ska avveckla de 12–13 TWh fossil gas som fortfarande används i Sverige. I min artikel föreslog jag reduktionsplikt, ett teknikneutralt styrmedel som
Biogasmarknadsutredningen övervägde men förkastade. Utredaren ansåg att det
skulle bli för dyrt för berörda branscher och föreslog i stället ytterligare statliga
stödmiljarder till främst produktion och förädling av biogas. Jag tycker att
det är dags att börja tillämpa principen om att det är förorenaren som ska
betala.
Per Kågeson, miljöforskare och debattör.IVA
De tre kommenterar inte heller mitt påstående om att
gasbranschens strategi har varit och är att begära subventioner som styr
biogasen till användning i vägtrafiken samtidigt som de inte vill ta samma ansvar
för utsläppen från fossil naturgas i andra sektorer.
Detta bekräftas i den
färdplan för gasbranschens klimatarbete som Energigas Sverige (där Maria
Malmkvist är vd) upprättat tillsammans med Fossilfritt Sverige. Där anges att vägtrafikens
gasanvändning ska vara fossilfri år 2023, medan övriga sektorers användning av
metan inte ska bli fossilfri förrän 2045. Beklämmande!
Per Kågeson, fil.dr. i energi- och miljösystemanalys