”Bromsa inte gruvnäringen – Europa behöver kritiska råmaterial”

EU:s nya åtgärdsprogram för att trygga råmaterialförsörjning och minska importberoende av metaller och mineral sätter sökarljuset på Europas mesta gruvnation – Sverige.

Men här har ineffektiva tillståndsprocesser bromsat branschen i åratal. Nu är det hög tid att Sverige genomför en radikal förändring kring tillståndsgivning och utvecklar en samlad nationell råmaterialstrategi.

2019 blev ett dubbelt rekordår för den svenska gruvindustrin – både malmproduktionen (86,5 miljoner ton) och omsättningen (45 miljarder) blev de högsta någonsin.

2020 har fortsatt starkt trots omfattande globala prövningar i samband med coronapandemin och mer volatila världsmarknadspriser för metaller.

När orderingången sjönk drastiskt i de flesta branscher mellan mars och april i år med upp emot 35 procent, så steg orderingången i gruvindustrin faktiskt med 3 procent.

Gruvbranschen är också en av få branscher som inte behövt utnyttja korttidspermitteringar alls, vi har kunnat producera för fullt genom krisen.

Gruvnäringen är en avgörande del av basen i det svenska näringslivet och i den svenska ekonomin. Det är starten på många och långa värdekedjor som byggt och bygger den svenska industrins framgång.

Det finns stora möjligheter för industrin att skapa än mer värde för Sverige. Att sysselsättningen inom branschen är stabil – och ökar – även i lågkonjunktur innebär fortsatta skatteintäkter både för kommuner där verksamheterna bedrivs liksom för statskassan.

Parallellt sker betydande investeringar vilka skapar arbetstillfällen och tillväxt även inom andra områden och på andra platser. Gruvorna av i dag är högteknologiska verksamheter där många av Sveriges världsledande teknikföretag är djupt engagerade, vilket i sin tur ger förutsättningar för teknikexport.

Metaller och mineral är helt centrala byggstenar för framtidens klimatsmarta och digitala samhällen. Sverige har en unik och rik berggrund med många av de ämnen som behövs både nu och i framtiden.

Här finns potential för över hälften av ämnena på EU:s nya lista över kritiska råmaterial. Här finns också rika tillgångar på samhällsbärande metaller som järn och koppar.

Sverige har nu alla möjligheter att nu slå fast sin position som Europas ledande leverantör av hållbart producerade metaller och mineral.

Dessvärre har det inte startat någon ny gruva utanför redan etablerade gruvområden, som prövats mot såväl miljöbalken som minerallagen, på tolv (!) år. Förklaringen är dagens ineffektiva tillståndsprocesser och politikens handlingsförlamning.

Branschen välkomnar därför EU:s nya initiativ för ökad självförsörjning av metaller och mineral och även den översyn av miljöbalken som svenska regeringen nyligen tillsatte.

Men det räcker inte. För att framtidssäkra klimatomställningen, samhällets och industrins behov behöver Sverige skyndsamt en samlad råmaterialstrategi.

Bärande delar bör innehålla:

· En tydlig satsning på en modern och hållbar svensk gruv- och mineralnäring.

· Stärkta förutsättningar en effektiv, förutsägbar och rättssäker tillståndsprövning för gruv- och mineralverksamhet.

· Ökade statliga satsningar på forskning och innovation. Sveriges unika gruvkluster måste värnas.

· Långsiktig försäkran om tillgång till koldioxidneutral, konkurrenskraftig och leveranssäker el.

Gruvnäringen är beredd att satsa – om rätt förutsättningar finns. Statsminister Stefan Löfven hade helt rätt när han tidigare i veckan slog fast att alla tillståndsprocesser måste bli snabbare. "För att vi har en klimatomställning som tar tid", som han konstaterade i samband med invigningen av Hybrits pilotanläggning i Luleå.

Men just nu bromsas branschen effektivt av politikens ambivalens och myndigheternas kräftgång kring tillståndsgivning. Här kan statsministern ta ett initiativ för att framtidssäkra såväl klimatomställningen som gruv- och mineralnationen Sverige: En samlad råmaterialstrategi.

Maria Sunér Fleming, vd Svemin