DEBATT
”Både ministern och GKN har fel om framtiden för svensk rymdindustri”
DEBATT. Varken staten eller rymdindustrin verkar förstå den nya verkligheten. Därför står båda fast i sitt försvar av förlegat förhållningssätt, skriver Aaron Dinardi, rymdingenjör och rymdkonsult.
Annons
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Med den ökande geopolitiska och ekonomiska betydelsen av rymden blir det allt viktigare att förstå vad det faktiskt innebär för samhället och vad som behöver prioriteras som konsekvens av detta.
Två tidigare debattartiklar i Ny Teknik, från rymdministern Mats Persson (januari 2024) och GKN Aerospace (juli 2024) visar att många i Sverige totalt har missförstått hur framtidens rymdindustri kommer se ut.
Att fortsätta sträva efter ”mer av samma” (som förespråkas av både rymdministern och GKN på olika sätt) kommer inte att leda till de nya typer av förmågor som behövs för framgång i framtiden. Det krävs i stället ett helt nytt tillvägagångssätt, vilket i sin tur kräver ett helt nytt tankesätt.
Tyvärr vill både rymdministern och GKN att Sverige ska fortsätta lägga pengar på helt fel saker.
Enligt Esas egen hemsida:
”Den globala rymdsektorn genomgår en revolution som är jämförbar med den digitala revolutionen … vars konsekvenser kommer att påverka alla delar av samhället i decennier framöver.”
”Länder som inte säkrar sina oberoende rymdförmågor nu kommer att bli strategiskt beroende av de som gör det – och ekonomiskt berövas ledarskapet i ’New Space’- sektorn.”
Annons
Tyvärr vill både rymdministern och GKN att Sverige ska fortsätta lägga pengar på helt fel saker.
Rymdministern hävdar från sin sida att vetenskaplig forskning och astronauter även fortsättningsvis ska ha högsta prioritet. Dessa typer av aktiviteter leder dock inte till att Sverige blir en viktig aktör i framtida rymdsamarbeten.
GKN vill för sin del att staten ska satsa mycket mer skattepengar på Esas finansieringsmodell ”geo-return” – vilken kräver att industrikontrakt tilldelas företag i en specifik medlemsstat, i belopp som motsvarar varje lands ekonomiska bidrag till utvalda projekt.
Denna åsikt, trots missriktad, är förståelig utifrån perspektivet av ett företags egenintresse. Faktum är dock att Esa själva har förstått att geo-return är ett föråldrat system som håller tillbaka Europa och de har redan börjat gå ifrån det. Att öka Sveriges bidrag till Esa kommer därför inte att tjäna att stärka den svenska rymdindustrins ställning utan kan i stället bidra till just den ”kollaps” som GKN varnar för.
Särskilt värt att notera är:
Under EU:s rymdmöte 2023 i Sevilla tillkännagav Esa beslutet att anamma en tävlingsbaserad modell för anskaffning av framtida bärraketer och fraktfarkoster. Det beslutet innebär att Ariane 6 bör vara den sista bärraketen som utvecklats av Esa.
Chefen för Frankrikes rymdorganisation (CNES) sa nyligen att ”geo-return är ett gift” och ”antingen kan Esa förändras, om de inte förändras ... kommer Europeiska kommissionen någon gång att klara sig utan [dem]”.
I juni 2024 tog Esa ett första steg för att börja modifiera geo-return-policyer för att möjliggöra ökad konkurrens.
Den nya verkligheten är alltså att framtiden för europeiskt rymdsamarbete kommer att baseras på kommersiell konkurrenskraft. Avgörande för att möjliggöra konkurrenskraft är att rymdrelaterade produkter och tjänster också måste ha relevans för globala kommersiella marknader, men det är precis vad Esas geo-return-system historiskt sett har misslyckats med att uppnå.
Annons
Ariane 6 är nästan säkert dömd till att bli ett kommersiellt misslyckande. För efter miljarder euro i nya utvecklingskostnader (och trots att den ursprungliga motiveringen för hela den nya utvecklingen har varit att sänka kostnaderna för att konkurrera med Space X) kommer priset per kg till omloppsbana av Ariane 6 att vara närmare vad det kostade med Ariane 5 än den lägre kostnad som Falcon 9 och Falcon Heavy kan uppnå.
Svensk rymdindustri har redan halkat efter till följd av ett förlegat förhållningssätt och riskerar att bli helt irrelevant om inte drastiska förändringar görs.
Sverige har förmågan att lyckas, men inte genom att satsa ännu mer resurser på inaktuella tillvägagångssätt. Beslutsfattare i Sverige måste förstå vikten av – samt omedelbart börja implementera – New Space-metoden, vilken består av två lika viktiga delar: vad och hur.
Den första delen innebär nyttjande av rymden (i stället för vetenskaplig utforskning och forskning) för att skapa något av kommersiellt värde. Den andra delen innebär att kunder upphandlar en tjänst (i stället för hårdvara eller mjukvara) via fastprisavtal med prestationsbaserade betalningsmilstolpar. I den andra delen ingår även att företag levererar en komplett förmåga (i stället för att endast agera som underleverantörer) som inkluderar design, tillverkning, integration på systemnivå och hårdvarudrift
För att lyckas i New Space krävs en radikalt förändrad statlig upphandlingsfilosofi. Esa har förstått detta, men varken den svenska regeringen eller rymdindustrin har ännu accepterat detta grundläggande faktum.
Framgångsreceptet för Sverige är en kombination av:
- Förståelse att rymden är inte bara något kuriöst att utforska utan en strategisk arena att verka på, både kommersiellt och militärt.
- Svenska försvarets nyligen publicerade försvars- och säkerhetsstrategi för rymden som betonar behovet av att ”stärka förutsättningarna för kommersiell upphandling” och korrekt konstaterar att ”utveckling av nya tekniska lösningar sker ofta i små och medelstora företag”.
- Inhemska upphandlingar av rymddata och rymdtjänster av den svenska staten, utförda i linje med Esas nya kommersiella upphandlingsfilosofi som betonar att agera som en ankarkund, tillhandahålla startfinansiering, tilldela fastpriskontrakt och göra milstolpsbetalningar till företag i den privata sektorn.
Jag kan hålla med GKN om att ”det ligger på regeringens axlar ifall svensk rymdindustri ska ha en framtid” och ”Sveriges regering måste helt enkelt i praktisk handling visa att svensk rymdindustri är viktig”. Men det sätt som regeringen behöver agera på är i själva verket raka motsatsen till vad GKN rekommenderar.
Aaron Dinardi, rymdingenjör och rymdkonsult, tidigare anställd vid Space X.
