”Att spärra biobränslen leder helt fel”

Biodrivmedlens miljömässiga hållbarhet avgörs inte av vilken råvara som utnyttjas utan hur hela produktionssystemet utformas.

Trenden i dag är att dessa system integreras och olika råvaror, till exempel grödor, avfall, skörderester, skogsråvara med mera används samtidigt vilket suddar ut dessa ”konstlade” kategoriseringar.

Det kan därför utifrån ett hållbarhetsperspektiv leda väldigt fel att göra grova generaliseringar enbart baserat på en enskild biomassaråvara, till exempel specifika jordbruksgrödor.

Det är också ett förlegat och begränsat synsätt att betrakta produktionssystemen för biodrivmedel som system som enbart genererar biodrivmedel då kostnadseffektiva system förutsätter samproduktion med andra värdefulla produkter i energikombinat och bioraffinaderier. Det är de lokala förutsättningarna som styr hur biodrivmedelssystem kan integreras med annan industriinfrastruktur samt val och potential av råvara och avsättningen för biprodukter.

När det gäller konkurrensen om åkermark har vi inte nått ”gränsen” för hur mycket åkermark vi kan använda för energiproduktion utan att tränga undan livsmedelsproduktion.

Tillgången på åkermark för odling av mat, foder, bioenergi, kemikalieråvara är inte statisk utan varierar över tiden beroende på vilken efterfråga som finns samt prisnivån på jordbruksprodukterna.

Vi har under flera decennier levt med ett världsmarknadsöverskott av bland annat spannmål vilket inneburit att priset på livsmedelsprodukter realt sett har halverats sedan 80-talet. I västvärlden har vi kunnat upprätthålla lönsamheten i jordbruket via statliga stöd där bönder betalats för att inte odla åkermarken.

Det finns också mycket åkermark i utvecklingsländer som inte alls, eller bara i begränsad omfattning odlas, på grund av att lönsamheten saknas liksom kapital för att köpa utsäde, gödsel med mera. Här finns inga statliga stöd varför jordbruket drabbats hårt.

Att påstå att vi måste begränsa produktionen av dagens biodrivmedel från traditionella åkergrödor till fem procent av åkermarken för att inte tränga undan matproduktion saknar därför grund. Dessutom kan fleråriga energigrödor som gräsvall och energiskog på åkermark ge stora positiva miljöeffekter och ökad bördighet.

I en pågående revidering av EU:s jordbrukspolitik finns ett förslag att bönder ska få en ersättning för att träda, det vill säga inte odla, 7,5 procent av åkermarken!

När det gäller riskerna för undanträngning av matproduktion samt dess konsekvenser ur klimatsynpunkt finns det ingen vetenskaplig koncensus i dag. Olika vetenskapliga studier kommer fram till väldigt olika resultat.

Att betrakta ökade livsmedelspriser som en risk är relevant när det gäller fattiga människor som måste köpa sin mat, till exempel människor i städer i utvecklingsländer. Samtidigt är ökade priser på jordbruksprodukter avgörande för många fattiga länders ekonomiska utveckling där jordbruket svarar för de viktigaste exportinkomsterna.

Jordbruksgrödor, liksom alla biomassaråvaror, har en begränsad potential som råvara för hållbara biodrivmedel men samtidigt är jordbruksgrödor mycket viktiga i utvecklingen av nya, integrerade biodrivmedelssystem som också börjar utnyttja andra råvaror i allt större omfattning.

Den signal som EU-kommissionens förslag om femprocentsspärren ger är dock kontraproduktiv. Signalen är att biodrivmedelsproducenter inte kan lita på att långsiktiga politiska spelregler gäller eftersom gällande direktiv ändras redan efter tre år. Investerare måste också inkludera ökade politiska risker i sina kalkyler.

Detta gynnar inte utvecklingen av hållbara biodrivmedelssystem, oavsett råvara.

Pål Börjesson

Professor i miljö- och energisystem, Lunds Universitet