Göteborgsprojekt får autonoma fordon att samverka i staden

– Vi ser på det samlat - hur olika autonoma fordon samsas med varandra och med människor i stadsmiljön, säger Per Sunnergren, som är Senior Projektledare Mobilitet vid Johanneberg Science Park.

Sedan drygt ett år är han ansvarig för projektet SAT, Samverkande Autonoma Transporter. Det genomförs på Chalmers campus Johanneberg i Göteborg, med ekonomiskt stöd från Vinnova, uppkoppling från Tele2 och i samarbete med en rad partners som byggbolag, kollektivtrafikoperatörer och logistikföretag. Unikt för studien är att man intresserar sig för kopplingen mellan autonoma fordon och stadsutveckling och att man tittar på godstransporter och personresor samtidigt, inte var för sig.

– Det har gjorts många tester av autonoma fordon i Sverige men de sker ofta i stuprör. Att vi tittar på samverkan är det som gör att SAT sticker ut, säger han.

Trådlös synergi mellan robotar och minibussar

Som mest går den i sex kilometer i timmen, leveransroboten Hugo. Den rullar fram ungefär lika snabbt som du går. Några snabba kliv framåt och du lämnar den lilla blågröna lådan på hjul bakom dig. Stannar du ser Hugo till att inte köra in i dig.

Den både ser ut som och är en vänlig liten robot, det är själva tanken. Men bakom den harmlösa fasaden finns muskler. Hugo kan transportera paket som väger upp till 100 kilo och är utrustad med högupplösta kameror och 5G-uppkoppling för att navigera.

LÄS MER: Så gör uppkoppling från Tele2 nytta för medborgare och kunder.

I SAT-projektet har Hugo sällskap av en självkörande minibuss på 2,4 ton med plats för 11 sittande passagerare. Som fortast går den i 20 kilometer i timmen och trafikerar en linje på Chalmersområdet.

– Vi ville undersöka hur vi kan skapa synergier mellan persontransporter och paketleveranser, säger Per Sunnergren.

Det kan vara så enkelt som att dela på hållplatser och lastkajer. Men man har också upprättat ett it-gränssnitt mellan fordonstyperna vilket gör att de kan synka autonomt.

– Om roboten får ett leveransuppdrag att leverera x paket till x olika ställen så kan den prata med bussen och fråga var den ska och om den kan åka med, säger Per Sunnergren.

Folk behöver kunna ta del av de positiva effekterna

Fredrick Ekman är forskare vid Design & Human Factors på Chalmers tekniska högskola och specialiserad på interaktionen mellan människa maskin. I SAT-projektet har han intresserat sig för vad som skapar förtroende för autonoma system. Han och hans forskarkollegor har studerat två olika användargrupper; den ena är personalen som jobbar med logistik på campus där Hugo ska hjälpa till. Den andra är alla vi som vistas i gatumiljön oavsett om vi går, cyklar åker buss eller kör bil.

Det man funnit är att några faktorer behöver uppfyllas för att autonoma fordon ska accepteras i stadstrafiken. Först och främst behöver de integreras sömlöst med nuvarande trafiksystem, som rödljus och trafikövergångar.

– Om vi tittar på leveransroboten bör den ha samma rutter som där människor går. Ibland måste den kunna ta sig över cykel- eller bilvägar och då måste den fungera i samma trafikflöde, förklarar han.

En annan viktig aspekt är att vi människor måste kunna förstå och interagera med de autonoma fordonen på ett intuitivt sätt.

– Roboten måste tydligt visa sitt beteende så att vi förstår vad den planerar att göra härnäst, som att ta sig över ett övergångsställe eller en cykelbana.

Så autonomt som möjligt

Målet är att de autonoma fordonen ska kunna navigera i stadstrafiken på egen hand och sömlöst kommunicera med oss och med varandra. Men helt kan de inte släppas fria. Om problem uppstår måste en mänsklig operatör snabbt kunna ta över navigeringen på distans. Det ställer höga krav på uppkopplingen, vilket är lärorikt för Tele2.

– För oss är det här projektet ett gyllene tillfälle att spana in i framtiden och förstå vilka krav som kommer att ställas i den uppkopplade staden, konstaterar Linda Ekener Mägi, som är affärsutvecklare på Tele2 Företag.

EN BÄTTRE KUNDUPPLEVELSE: Läs mer om lösningarna från Tele2.

– När vi nu rullar ut 5G i hela landet ligger behoven till stor del hos konsumenter och streamingtjänster. Men att fjärrstyra en robot i realtid ställer helt andra krav, som hög bandbredd uppströms och riktigt låg fördröjning.

Acceptansen ökar

Om vi får tro Per Sunnergren, Linda Ekener Mägi och Fredrick Ekman är självkörande fordon en naturlig del av vår framtida stadsmiljö. Men det kommer inte gå fullt så fort som man tidigare trott.

– För fem år sedan fanns en stark optimism kring självkörande fordon. De skulle snart finnas på alla gator i hela världen. Men det visade sig vara svårare än väntat, i synnerhet i en komplex stadsmiljö, säger Per Sunnergren.

– Men jag tror det kan vara positivt att det fått ta lite tid. Jag tror folk har vant sig vid tanken och har en annan acceptans idag, fortsätter han.

Han berättar att de flesta varit positiva till projektet och att det varit en fördel att börja på Chalmers campus där många är teknikintresserade och nyfikna. I steg två har man sökt sig utanför campus-miljön och även här har studien fallit väl ut.

– Vi får till största delen positiv respons även i våra tester nere på stan. Många har inställningen att det här är ”något som kommer”, säger Per Sunnergren.

SAT-projektet i sig bidrar till acceptansen. Många tycker att det är kul när forskning äger rum i den gemensamma miljön. Minibussen är tillgänglig för allmänheten och på campus kan vem som helst få en glimt av leveransroboten Hugo, som med sina sex kilometer i timmen visar vägen in i framtidens autonoma stadsmiljö.

Att de självkörande fordonen sätts i ett större sammanhang, som en del av stadsmiljön, tillsammans med olika aktörer, är något Linda Ekener Mägi tycker gör projektet unikt.

– Utvecklingen påverkar allt från fastighetsägare till stadsplanerare och oss operatörer. I vissa workshops har vi diskuterat framtidens stadsdelar och gått in på väldigt specifika frågor. Som hur vi kan lösa vattenavrinningen i en backe så att en robot kan orka upp även i kraftigt regn, berättar hon.

– Det är spännande att vara med i ett tvärfunktionellt projekt där vi även har med forskare som tittar på beteenden och hur vi optimerar större flöden på övergripande miljö. Det är sällan man får vara med om något sådant.