TÄNK OM...

”Om damm mestadels är död hud, hur lång tid tar det tills jag har andats in en människa?”

Läs vetenskapsnörden Randall Munroes svar på absurda hypotetiska frågor – hela sommaren i Ny Teknik.

Samarbete med Volante

Före detta NASA-ingenjören och författaren Randall Munroes är världskänd för sina absurda hypotetiska frågor och svar om vetenskap.

I sommar publicerar Ny Teknik 15 utdrag från hans senaste bok ”Tänk om...2” i samarbete med bokförlaget Volante.

Ny Tekniks läsare kan även köpa ett eget exemplar av boken för specialpriset 99 kr.

Använd rabattkoden: NYTEKNIK

Frågan i rubriken ställs av Greg, Kapstaden, Sydafrika. Randall Munroe svarar:

Goda nyheter: Du kan inte andas in en person, och damm är inte till största delen död hud.

Påståendet att dammet i våra hem till största delen består av död hud är utbrett; om du googlar det hittar du många inlägg som antingen bekräftar eller dementerar saken.* Till viss del är detta svårt att veta eftersom damm inte är bara en sak. Allt damm är en äcklig röra gjord på vad som nu råkar finnas hemma hos dig. Det kan innehålla jord, pollen, bomullsfibrer, smulor, strösocker, glitter, hår och mjäll från ditt husdjur eller dig, plast, sot, mjöl, glas, rök, kvalster och otaliga små blobbor av svåridentifierad smuts som har kläggat ihop.

* Derek Muller på YouTube-kanalen Veritasium gjorde ett långt program om den här frågan och citerade en bok från 1981 som i sin tur citerade en publikation om holländska rengöringsstandarder från 1967. Han kom efter långt om länge fram till att ”wow, det finns mycket hud där”.

Det finns definitivt lite hud i dammet, men det är vanligtvis inte huvudingrediensen. Undersökningar av damm från kontor och skolor har visat att det mesta inte ens är organiskt material, och en miljöstudie från 1973 i Nature kom fram till att hudceller utgjorde mellan 0,4 och 10 procent av det luftburna dammet.

Vi ömsar ändå skinn löjligt snabbt. Vi tappar ungefär 50 milligram hudceller i timmen, men nästan inget av det går upp i luften. Om vi förorenade luften med 50 milligram huddamm varje timme, skulle våra hem snart vara lika dammiga som en kolgruva eller ett virkesvaruhus. Eftersom luften inte är full av damm hela tiden måste hudcellerna ta vägen någon annanstans. En del av dem lägger sig på golvet, men mycket av det rinner ut i avloppet när vi tvättar oss, gnids av mot våra kläder för att sedan tvättas bort med tvättmedel eller hamnar i våra kuddar och madrasser.

Även om du uppfann ett sätt att maximera koncentrationen huddamm i luften, skulle du inte kunna andas in en människa. Om du byggde en maskin för att pumpa in huddamm i ett rum och höjde koncentrationen till 10 mg/m3 – vilket gör luften så dammig att den skulle överskrida gränserna för exponering för damm som gäller för kolgruvarbetare – skulle du fortfarande bara hinna andas in ungefär tre kilo hudceller under ett genomsnittligt liv.

Så nej, du kan inte andas in en hel människa, men du kan andas in en större del av en människa än vad jag tror att någon är riktigt bekväm med.

Och jag vill aldrig mer svara på frågor om hud.