RYMDEN
Planeter på drift kan ha beboeliga månar
En illustration av en fri planet.
NASA/JPL-Caltech
Månar runt fria planeter kan vara tillräckligt varma för att ha flytande vatten – livets grogrund.
En fri, eller interstellär, planet är inte bunden till någon stjärna av gravitationen utan tar sig fram fritt i rymden. En måne kring en sådan fri planet kan vara tillräckligt varm för att vara beboelig, visar en ny studie.
Den vetenskapliga artikeln har publicerats i International Journal of Astrobiology och astrofysikern Giulia Roccetti presenterade arbetet i slutet på mars under ett symposium om planeter.
– Det kan finnas många platser i universum med beboeliga förhållanden. Det vi letar efter är platser där dessa beboeliga förhållande kan upprätthållas i hundratals miljoner eller miljarder år, säger Giulia Roccetti enligt ScienceNews.
Tidsperioder av den storleksordningen som forskarna letar efter krävs för att liv ska hinna uppstå.
Fria planeter kan också ha månar
Det finns olika teorier om hur fria planeter bildas. Ett möjligt sätt kan vara ur gas- och stoftmoln på samma sätt som stjärnor, ett annat att de bildats i ett stjärnsystem som vårt eget men sedan kommit på villovägar. Datasimuleringar har föreslagit att det kan finnas lika många fria planeter som stjärnor i galaxen.
Planeter som inte är gravitationsbundna till stjärnor behöver dock inte vara helt ensamma. De kan likt andra planeter ha månar i omlopp runt sig. Och om en månes omloppsbana inte är en perfekt cirkel, så deformeras månen kontinuerligt av gravitationskrafterna.
Friktion inuti månen, som uppstår av deformationen, generar värme. Den här processen sker också i vårt solsystem, till exempel vid månen Enceladus runt Saturnus och Europa i omlopp runt Jupiter. Och om en måne har en tillräckligt tjock atmosfär kan himlakroppens yta hållas tillräckligt varm för att flytande vatten ska kunna finnas.
I den nya studien gjorde forskarna 8 000 datasimuleringar av en solstor stjärna med tre Jupiter-stora planeter. I simulering, där planeterna flydde solens gravitation såg forskarna att att planeter som flyr ofta tar med sig månar. Månarna undersöktes sedan för att se om gravitationell uppvärmning fanns och om den pågick länge nog för potentiellt liv skulle kunna uppstå.
Månar lika stora som jorden undersöktes
Om en måne har en icke-cirkulär omloppsbana värms den alltså av deformationen. Men gravitationskrafterna mellan planeten och månen gör också så att omloppsbanan till slut blir cirkulär, och uppvärmningen avtar då.
Forskare utgick ifrån månar i jordens storlek och med olika sorters atmosfärer. För en måne med ett atmosfärstryck som på jorden är perioden månen kan vara beboelig runt 50 miljoner år. Om trycket var 10 gånger högre förlängdes perioden till nästan 300 miljoner år.
En tyngre atmosfär, till exempel en bestående till största del av koldioxid, kan fånga in värmen som bildas av friktionen under en längre tid och ge en längre beboelig period. För ett atmosfärstryck 100 gånger högre än jordens, ungefär som på planeten Venus, var perioden då månen kunde ha flytande vatten 1,6 miljarder år.
