Efter ”testbombningen” – hans sond tar sats mot ”brottsplats” i rymden

Men först ska sonden Hera ”spela slungboll” runt Mars – en manöver det finns olika åsikter om.

– Det är inte det jag är nervös för, säger den svenske projektledaren Jan H Persson.

Han är ansvarig för Juventas, en så kallad kubsatellit ombord på Hera.

Europeiska rymdorganet ESA:s sond, döpt efter en gudinna i grekisk mytologi, sköts upp i oktober. Slutmålet är asteroiden Didymos, eller mer specifikt månen som snurrar runt den, Dimorphos.

Dessa klippor långt ut i rymden utgör inget hot mot jorden, men valdes av USA:s rymdstyrelse Nasa ut för ett dramatiskt test 2022. I ett övningsanfall som efteråt beskrevs som lyckat träffade farkosten Dart (Double asteroid redirection test) asteroiden för att ändra dess bana.

Jan Persson berättar att Dimorphos är ”ungefär lika stor som pyramiderna i Egypten”.

– Så det är en stor stenbumling helt enkelt. Och med Dart, den här lilla rymdsonden som är ganska lätt men kommer med en fruktansvärd hastighet, så kunde man alltså påverka banan.

Undersöka brottsplats

Effekterna av ”bombningen” har hittills bara studerats på avstånd. Men det ska Hera ändra på när hon nästa år hinner ifatt Didymos–Dimorphos.

Han jämför Hera och dess två småsonder Juventas och Milani med kriminaltekniker som undersöker en brottsplats. Kratern efter Dart ska studeras för att lära sig mer om sådana här rymdklippor.

– Man vet vilka mineraler den består av. Men inte densiteten, och om den består av en massa lösa stenar som har samlats av gravitation, eller om det är en kompakt klump.

Detta ska mätas och värderas från omloppsbana av Hera, som är jämförbar i storlek med en personbil. Men det riktigt spännande för Persson och det danska företaget Gomspace blir sedan när deras kubsatellit Juventas ger sig ut på egen hand.

Vågar lite mer

Den är inte större än en attachéväska, men kan ge sig i väg på ”lite mer vågade missioner”, som Persson uttrycker det. Förklaringen är att kubsatelliter, som har standardformatet en kubikdecimeter, kan sättas ihop för att få fler funktioner. I Juventas fall har man sammanfogat sex decimeterstora kuber, varav två innehåller ett kallgassystem med pyttesmå raketmotorer.

– Man kopplar loss den och sen kan man manövrera den så att man flyger närmare.

Och eftersom sådana här sonder ändå kasseras efter utfört uppdrag avslutar man med en rejäl chansning – att landa på Dimorphos. Det är kubsatelliter egentligen inte byggda för, de har exempelvis inga ben att ta emot med.

– Det blir ju som en affärsportfölj som väldigt långsamt ska lägga sig i gruset på den här månen, säger Persson.

Där blir Juventas sedan kvar, och turen avgör om den för en tid kan behålla kontakten med jorden.

– Hur solpanelerna lägger sig och hur radioantennerna lägger sig, det är lite lotteri. Har man tur så kommer solcellerna lägga sig med ”gula sidan upp”.

Behöver fart

Men denna dramatiska slutfas dröjer alltså till vintern 2026–2027. För att nå dit, för att överhuvudtaget kunna jaga ifatt Didymos långt ute i rymden, behöver Hera mer fart. Och det ska hon få redan om några månader, genom att "spela slungboll" runt Mars, som Persson kallar det. ESA:s tekniska term lyder på engelska ”gravity assist”, alltså att låna rörelseenergi genom att svinga sig runt en planet.

Anja Cetti Andersen, professor i astrofysik i Köpenhamn, har beskrivit det som att man störtar sonden mot Mars, men sedan svänger av i sista stund.

– Man håller andan. Hoppas verkligen att man räknat rätt, sade hon till nyhetsbyrån Ritzau i höstas.

”Det var de här som gjorde det”

Men Jan Persson påpekar att sådana manövrar har gjorts med andra sonder många gånger förr, sedan nästan 50 år tillbaka.

– Jag har aldrig hört att man har misslyckats med någon. Det var det som gjorde att (USA:s 70-talssonder) Voyager kunde gå förbi Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus.

Han sparar alltså sina nerver till 2026–27.

– När vi ska koppla loss oss från Hera och flyga fritt, så att säga, efter två år.

Nervositeten är nästan personlig – Persson och hans kollegor har ristat in sina namn på insidan av en panel på Juventas.

– Så om någon hittar dem om hundratusen år, så ser de att det var de här personerna som gjorde det.

Mer om rymden

Sveriges satellitambitioner – då skickar Viktor ut katterna i rymden

Nasa återvänder till månen med ”spökryttare” och svensk hjälp

Nasa försöker flyga närmare solen än någonsin