”Privatbilismen har en given roll i framtidens städer”

Så har den statliga utredningen om ”Självkörande fordon på väg” lagt sitt betänkande på regeringens bord. Utredaren konstaterar att det är för tidigt att uttala sig om många frågor, då utvecklingen med självkörande fordon ännu är i ett tidigt stadium. Det är klokt att lagstiftningen inte går före teknikutvecklingen, då många nya idéer måste få prövas.

Samtidigt föreslår man att ett nytt förarbegrepp ska införas för att reglera ansvarsfrågan vid eventuella olyckor. Föraren ska fortsatt vara ansvarig, tills helt självkörande bilar kommer ut på marknaden. Först då kan människan bli mer som en passagerare. Det är också glädjande att man föreslår att små självkörande lastbärare ska få köra utan särskilda tillstånd på gångvägar och liknande med en hastighet som är anpassad till omgivningen.

Nu måste nästa steg tas och diskussionen om vem som ska ha makten över den självkörande bilen komma igång. Den fria rörligheten är en av de mest grundläggande rättigheterna och i artikel 13 i FN: s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna klargörs att ”Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser”.

Resor och transporter är något fundamentalt för människors välbefinnande och bilen är grunden för den personliga mobiliteten. I Sverige såldes 379 000 bilar 2017, vilket är rekord. 78 miljoner bilar såldes 2017 globalt sett. Bilismens villkor måste därför utvecklas så att människors möjlighet till resande också ska kunna göra det.

Autonoma fordon producerar stora mängder data som i teorin gör det möjligt att styra trafikflöden och begränsa människors möjligheter att resa på den tidpunkt man vill, från den plats man befinner sig till den man ska och med det sällskap man önskar. I över 130 år har personbilen ökat människors möjligheter att resa efter egna behov.

Nya bilar är säkrare och miljövänligare än någonsin. Därför börjar många av de klassiska argumenten mot personbilen att sakna relevans. Istället anförs numera ofta bristen på utrymme, särskilt i urbana miljöer, som argument för att begränsa bilismen.

Redan i dag försöker Sveriges kommuner planera bort bilarna genom färre parkeringsplatser och avstängda gator. Autonoma delade fordon skulle i teorin kunna begränsas till att köra vissa rutter som kommunen fastställer eller kanske av företag som vill att resenären ska passera vissa affärer i reklamsyfte. Både exemplen vore en tydlig inskränkning av mobiliteten.

En SKOP-undersökning som KAK gjort visar att 79 procent av alla svenskar inte tycker att politiker eller myndigheter ska använda den nya tekniken för att ta kontroll över autonoma bilar. Detta är ett tydligt budskap till alla intressenter, särskilt bilindustrin.

Mot bakgrund av detta menar KAK att det framtida policyarbete om trafiksystemet och autonoma fordon ska utgå ifrån följande principer.

• Makten över mobiliteten ska ligga hos den enskilda människan. Personbilen har en given roll även i framtidens städer. Planera för att maximera den personliga friheten och använda innovationer för att göra förutsättningarna bättre.
• Komplettera gärna dagens trafiksystem med fler nya mobilitetstjänster, där kollektivtrafiken är viktig, men planera inte bort personbilen.
• Utgå ifrån progonsstyrd planering och bygg mer infrastruktur. I takt med att befolkningen växer kommer också behovet av resor att göra det. Planera för detta och inte utifrån ideologiskt betingade utopier om minskad trafik.

Framtiden kommer att ställa krav på ökat resande. Det mänskliga mötet går inte att ersätta och fysiska varor måste transporteras. Därför har den privatägda personbilen en given framtid, även i städerna. Mycket kan göras för att planera trafikflöden genom innovationer. Men kasta inte ut barnet med badvattnet – värna den personliga mobiliteten.

Anders Ydstedt, ordförande expertrådet, Kungliga Automobil Klubben (KAK)

Kalle Bäck, referensgruppen för SOU om självkörande fordon på väg.