”Mikronät behövs för framtidens elnät”

När järnvägen utvecklades i England i början på 1800-talet ansåg flera kanalbolag att rälsen borde dras längs deras befintliga kanaler. Tanken var att lokomotiven kunde ersätta hästarna för att dra kanalbåtarna.

Men som vi vet byggdes i stället ett nytt system upp kring järnvägen som så småningom ersatte behovet av kanalerna helt och hållet. I dag håller historien på att upprepa sig gällande utvecklingen av distribuerade energiresurser såsom solceller och elbilar.

Likt de gamla kanalbolagen vill svenska myndigheter få dessa nya tekniker att passa in i deras befintliga system – trots att det finns en större potential i att utveckla nya system utifrån den nya tekniken.

2019 publicerade EU ett nytt elmarknadsdirektiv som introducerade energigemenskaper som en ny typ av aktör i EU:s medlemsstater. I en energigemenskap ska flera hushåll kunna gå samman och göra gemensamma investeringar i nya energitekniker och dela på förnybar energi mellan hushållen. Det innebär att de bästa sol-lägena i grannskapet kan utnyttjas och att självhushållningen av egenproducerad el ökar.

Direktivet är välkommet i Sverige, där marknaden för distribuerade energiresurser såsom solceller och elbilar vuxit kraftigt de senaste åren. Denna tillväxt har understötts av generösa marknadsstöd. Med införandet av ”gröna avdrag” förväntas marknaden för dessa klimatvänliga teknikområden att fortsätta växa.

Men, det finns ett problem.

Vårt nuvarande elsystem är inte anpassat för de distribuerade energiresurser som installeras nära kunderna. Historiskt har vårt elsystem byggts upp kring centraliserad kraftproduktion där elen distribuerats ut via stamnät, regionnät, och lokalt elnät till slutkund. De nya teknikerna håller på att vända på denna ordning. Exempelvis ansluts en majoritet av alla solceller i Sverige idag till lokalnätet, ofta direkt hemma hos slutkunden.

En hög koncentration av solcellssystem i ett elnät kan skapa omvända flöden och lokala belastningar. En ökad lokal balansering – till exempel genom att mata överskottsel till en behövande granne i stället för ut på nätet – skulle minska belastningen på elnätet.

Det är därför EU-direktivet om energigemenskaper är så välkommet. Enligt direktivet ska hushåll som har bildat en energigemenskapsförening kunna öka sin förmåga till egenanvändning och lokal balansering, till exempel genom möjligheten att dela energi mellan närliggande byggnader i ett mikronät.

Med dagens svenska regelverk finns det dock ett moment 22 när det gäller mikronät som innehåller flera byggnader. För att bedriva elnätsverksamhet krävs en koncession för det specifika nätområdet. Men en beviljad koncession innebär att endast överföring av el är tillåten och inte produktion eller lagring av el. Det kallas för verksamhetsåtskillnad och betyder att bolag med koncession inte får bygga och äga ett mikronät.

Om en bostadsrättförening skulle vilja bygga och äga ett lokalt elnät måste de själva ha en koncession, men då får de inte äga batterier, och så vidare. Just detta problem tar EU upp i sitt nya elmarknadsdirektiv, för att ge ökade möjligheter för energigemenskaper i ett allt mer decentraliserat elnät.

Tyvärr håller svenska myndigheter kvar vid sin gamla modell istället för att tänka nytt. Till exempel har Energimarknadsinspektionen (Ei) i sin tolkning av EU:s direktiv valt att föreslå att inte tillåta fysisk delning av energi mellan angränsande husägare i en energigemenskap. Detta förslag skulle kraftigt begränsa fördelarna med energigemenskaper.

Vi presenterar följande förslag för att stötta en resurseffektiv utveckling gällande solceller och elbilar i Sverige:

• Tillåt fysisk delning av energi mellan fastigheter inom ett mikronät.
• Slopa krav på verksamhetsåtskillnad inom mikronät.
• Utveckla gränssnittet mellan mikronät och lokala nätägare med syfte att skapa ekonomiska incitament för mikronät att stötta det lokala elnätet.

Det finns flera fördelar med att stötta utvecklingen av mikronät i Sverige:

1. Mikronät kan minska belastningen på befintliga elnät och skjuta dyra nätförstärkningar på framtiden. I dag kan höga koncentrationer av solceller och elbilar tvinga fram dyra nätförstärkningar. Det innebär i sin tur dyrare nätavgifter för alla nätkunder, oavsett om de själva varit med och bidragit till de ökade kostnaderna eller ej. Mikronät erbjuder ett ekonomiskt alternativ för ökad lokal balansering genom att binda samman energiresurser i flera olika fastigheter – såsom elbilar, värmepumpar, etc. – till ett lokalt system där överskott från solceller kan tillvaratas på olika sätt. Genom att utrusta ett mikronät med smart styrning kan det också förse med tjänster till den lokala nätägaren. Det blir på så sätt ekonomisk vinn-vinn situation för både mikronätägare och lokalnätägare.

2.  Mikronät ger ett mer robust och motståndskraftigt elnät. Mikronät som kan drivas i ö-drift kan fortsätta förse med ström även när det är strömavbrott i lokalnätet. Vid storskaligt strömavbrott kan mikronät utgöra små öar där strömförsörjningen är intakt. Detta minskar de samhällstörande effekterna från en förväntad ökning av naturkatastrofer till följd av klimatförändringarna. En hög andel mikronät i elsystemet minskar också hotbilden mot elnätet från främmande statsmakter och terrorism genom att minska den potentiella skada som åsamkas samhället genom att slå ut central strömförsörjning.

3. Mikronät erbjuder en arena för innovation som inte finns i dagens regeltyngda svenska elsystem. Dagens verksamhetsåtskillnad innebär kraftigt begränsade innovationsmöjligheter för systemövergripande lösningar. Vi har idag flera svenska företag som ligger i teknisk framkant vad gäller mikronät och komponenter till mikronät. Exempelvis är ABB en av världens största mikronätsleverantörer. Men hemmamarknaden för dessa svenska företag begränsas av regelmässiga hinder. Ett slopat krav på verksamhetåtskillnad skulle höja innovationspotentialen i mikronät samt stötta svensk industriell utveckling.

4. Mikronät möjliggör långsiktigt resurseffektiva sätt att investera i solceller och elbilar. Kalifornien, Australien och Tyskland är platser där man tidigt satsade på utbyggnad av solcellssystem. Idag vet vi att man fått göra stora och dyra insatser i efterhand för att avstyra de mest störande effekterna från denna utbyggnad. I exempelvis Kalifornien har man nu istället valt att fokusera på mikronät istället för solceller. En lärdom från Kalifornien är att utvecklingen av mikronät stannade av när energibolagen fick styra den. Energibolag har mycket kompetens att tillföra utvecklingen av mikronät, men för en sund utveckling måste det vara användarna själva som styr utvecklingen av mikronäten, något som möjliggörs genom energigemenskaper.

För att lugna intressenter i dagens elnätsystem kan det påpekas att den industriella aktiviteten på de engelska kanalerna fortsatte i över 150 år efter det att järnvägen började utvecklas i England. Vi kommer i flera generationer behöva ett robust och pålitligt elnät och på inget sätt bör vi försumma nödvändiga investeringar i detta. Vi bör inte heller hindra utvecklingen av nya lösningar. Svenska staten måste ha två tankar i huvudet samtidigt om framtidens elförsörjning.

Petter Johansson, forskare vid IMIT inom projektet ’Hur en förändrad nätägarroll kan bidra till en resurseffektiv och systemvänlig utbyggnad av solel’ som finansieras av Energimyndigheten

Martin Warneryd, industridoktorand i hållbar omställning vid Mälardalens Högskola