”Det räcker inte att förbjuda sugrör och plastkassar”

Plast har seglat upp som en av de viktigaste miljöfrågorna. Plastskräp i haven har fått stor uppmärksamhet med bilder på nedskräpade stränder och lidande djur. EU offentliggjorde förra året en plaststrategi och länder som Danmark och Finland följde efter med egna handlingsplaner.

I december presenterades den svenska statliga utredningen om en hållbar plastanvändning med det hoppingivande namnet "Det går om vi vill".

Vi håller med och vi vill, men vad vill industri och näringsliv? Utredningen har hittills tagits emot med tystnad. 

Plaster är fantastiska material som fyller många funktioner i det moderna samhället. Men de leder också till problem vars lösningar kräver långtgående förändringar. Det räcker inte att förbjuda engångsartiklar som plastsugrör eller skylla konsumenter för att använda för mycket plast, 100 kg per person och år i Europa. Branschen måste ta sitt ansvar för att produkter ska bli fossilfria och återvinningsbara utöver energiåtervinning.

Framtiden är fossilfri

Plast produceras i dag näst intill uteslutande av fossila råvaror som olja och gas – 1 kg enkel plast kräver cirka 2 kg råvara. Globalt förväntar sig branschen att användningen av plast ska fördubblas inom 20 år – om inget radikalt görs. Petrokemisk industri investerar för fullt i ny produktion baserad på obeskattad, billig fossil råvara för att möta denna efterfrågan. Fossil plastråvara är också en viktig och vinstdrivande produkt för oljeindustrin som vill bli mindre beroende av vikande marknader för drivmedel.

Det finns i dag ingen tydlig idé eller vision för hur utvecklingen ska brytas, eller hur branschen ska leda omställningen till icke-fossil produktion och bättre återvinning. Plastbranschen måste visa hur de vill att denna omställning ska göras.

Nya lösningar

Nu formas framtidens lösningar och system för Sverige och världen. Investeringar krävs i ny teknik och infrastruktur för produktion av såväl biobaserade som kemiskt återvunna plaster. För de företag som är villiga att satsa och gå före finns mycket att vinna, inte bara på att utveckla material, produkter och tjänster för den svenska marknaden utan också för export.

Även motsatsen gäller – de företag som ignorerar kraven på förändring och plöjer ner miljarder i teknik för fossilbaserad och icke återvinningsbar plast riskerar att göra enorma investeringar som blir värdelösa när omställningen sker. Detta gör frågan viktig även för den finansiella sektorn och särskilt för långsiktiga investerare.

En vision för en hållbar plastanvändning är viktig för miljön, men också för de tusentals arbetstillfällen som finns i den svenska industrin för tillverkning och bearbetning av plast.

Ansvar längs värdekedjan

Avfallssystemen i världen misslyckas med att hantera redan dagens volymer av plast. Även i Sverige materialåtervinns endast en liten del av all plast, men många aktörer har möjlighet att agera. Ofta reduceras plastfrågan till förpackningar men frågan är mycket större.

I allt högre grad består fordon av plast som skulle kunna återvinnas om detta i ännu högre grad beaktades och prioriterades såväl vid designstadiet som vid skrotningen. Många konsumentprodukter som leksaker och köksredskap består av rena plaster, men dessa produkter får i dag inte sorteras med förpackningar och återvinns därför inte.

Byggsektorn använder stora mängder plast vilka skulle kunna hanteras bättre på bygg- och rivningsarbetsplatser. Den plastbearbetande industrin som står bakom alla produkter kan ta ansvar genom att dela sin kunskap om materialen med sina kunder och driva på för att möjliggöra mer cirkulära materialflöden. Det räcker alltså inte med ny teknik i återvinningsbranschen för att lösa problemen. Aktörer måste arbeta gemensamt och beslutsamt längs hela värdekedjan för att öka återvinningen.

Branschens ansvar

Hittills har diskussionen om plast handlat alltför mycket om att konsumenter måste bli bättre på att sopsortera eller använda färre plastpåsar. Vi vill flytta detta fokus till en nödvändig diskussion om branschens ansvar för att bli fossilfri och göra plastanvändningen mer hållbar. Vi tror det går – om branschen vill.

Fredric Bauer, postdoc, Miljö- och energisystem

Tobias D Nielsen, postdoc, Statsvetenskap

Lars J Nilsson, professor, Miljö- och energisystem

Samtliga är aktiva vid Lunds Universitet och är knutna till det MISTRA-finansierade forskningsprogrammet STEPS som bland annat handlar om att utveckla policyfrågor, standardisering, återvinningssystem och ett förändrat konsumentbeteende som stöder utvecklingen mot hållbar plast.