MILJÖ
Här är de viktigaste punkterna i klimatavtalet vid COP29
Rika länder ska bidra med mer pengar för att hjälpa fattigare länder att övergå till renare energi och anpassa sig till den globala uppvärmningen. Här är huvudpunkterna i det avtal som nåddes vid COP29 i Baku.
Annons
Summan höjs
Enligt ett FN-ramverk från 1992 bär 23 rika länder, och EU, historiskt det största ansvaret för utsläpp som värmer upp planeten och är skyldiga att bidra till klimatfinansiering.
I avtalet från COP29 höjs summan som länderna ska betala till minst 300 miljarder dollar per år till 2035. Det är mer än de 100 miljarder dollar som man tidigare betalat, men mindre än de minst 500 miljarder flera utvecklingsländer ansett krävs.
Så ska det finansieras
Enligt avtalet ska pengarna komma från flera olika källor, som statliga budgetar, investeringar från privat sektor och andra typer av finansiering. Det tar också upp alternativa källor, vilket kan vara globala skatter som diskuteras med flyg- och skeppsindustrin.
1,3 biljoner
Annons
Förhoppningen är att pengarna från de rika länderna ska driva på privata investeringar för att nå det ambitiösa målet – som står i avtalet – att kunna bidra med minst 1,3 biljoner dollar om året till nästa årtionde. Det är den summa FN:s experter inför mötet bedömt krävs till 2035.
Vem ska bidra?
USA och EU har drivit på för att länder som fortfarande står med som utvecklingsländer, men nu är rika, som Kina och Saudiarabien, ska vara med och bidra.
Kina, världens näst största ekonomi och stor utsläppare av växthusgaser, har hårdnackat vägrat ändra sin status och påpekar att man redan bidrar med bilateralt stöd.
I avtalet står att de rikare länderna ska vara ledande i att bidra med de 300 miljonerna, vilket antyder att andra också kan göra det. Texten "uppmuntrar" utvecklingsländer att bidra, men det förblir frivilligt.
En nyhet
En nyhet finns med i avtalet. Den klimatfinansiering som utvecklingsländer som Kina tillhandahåller via multilaterala utvecklingsbanker kommer att räknas in i målet på 300 miljarder dollar.
Pengarna som inte finns med
De minst utvecklade länderna (LDC) hade begärt att få 220 miljarder dollar per år, medan alliansen av små östater (AOSIS) ville ha 39 miljarder dollar – krav som andra utvecklingsländer motsatte sig.
De summorna finns inte med i den slutliga överenskommelsen. I stället kräver man att andra offentliga medel länderna får ska trefaldigas fram till är 2030.
