ledare
Thomas Peterssohn, chefredaktör och vd för Ny Teknik.
Tobias Ohls
”Sprickan i Atlanten bäddar för supercykel i försvarsindustrin”
LEDARE. Svenska ingenjörer kan spela en viktig roll för Europas säkerhet, skriver Ny Tekniks chefredaktör Thomas Peterssohn.
Det här är en kommenterande text. Skribenten står för analys och eventuella åsikter.
Efter de senaste veckornas tumult i världspolitiken har Europa till sist vaknat ur sin säkerhetspolitiska dvala och insett att ”Amerika först” i verkligheten betydde ”Europa sist”. Därmed vilar friheten och säkerheten på vår egen kontinent enbart på oss själva – inga andra.
Insikten om behovet av enorma försvarsinvesteringar har gradvis sjunkit in hos Europas ledande politiker. De drygt 3 000 miljarder kronor som EU-länderna årligen spenderar på försvar kan behöva fördubblas om de amerikanska säkerhetsgarantierna ska ersättas.
Nu börjar en supercykel för försvarsindustrin ta form – kanske står vi inför ett decennium av kraftig tillväxt. Först mångfaldigades de europeiska försvarsaktierna på grund av kriget i Ukraina. Därefter fick de ytterligare skjuts när marknaden insåg att sprickan inom Nato sannolikt är både verklig och definitiv.
Men frågan handlar inte bara om pengar – utan även om hur industrin ska växa. Europas försvarsindustri har länge präglats av splittring och ineffektivitet. Företag som Thales, Leonardo, Rheinmetall, BAE Systems och Saab är nationella klenoder. Historiskt har länderna prioriterat sina egna försvarsprojekt framför att bygga en enhetlig, gemensam försvarskapacitet.
Om Europa ska ta ansvar för sin egen säkerhet måste den inhemska försvarsindustrin spela en central roll, samtidigt som teknikutvecklingen måste samordnas mer effektivt.
I dag köps tre fjärdedelar av EU:s försvarsmateriel från länder utanför unionen, framför allt från USA. Det är knappast hållbart framöver. Om Europa ska ta ansvar för sin egen säkerhet måste den inhemska försvarsindustrin spela en central roll, samtidigt som teknikutvecklingen måste samordnas mer effektivt.
Detta är också kärnan i EU:s försvarsindustriella strategi som presenterades förra våren. Målet är att 40 procent av beställningarna ska samordnas mellan medlemsländerna och att 50 procent av upphandlingen ska ske från europeiska försvarsbolag. En utopi tidigare – men kanske realistiskt i det nya geopolitiska läget?
Svensk försvarsindustri har mycket att bidra med i ett ökat europeiskt samarbete. Sverige har EU:s femte största försvarsindustri, med klassiska försvarsteknikbolag som Saab, Bofors och Hägglunds (de två senare numera en del av brittiska BAE Systems), men hemmamarknaden är relativt liten.
Bland svenska ingenjörer är intresset för branschen högt. När Ny Teknik förra året undersökte vilka arbetsgivare som är populärast bland ingenjörer hamnade inte mindre än fem försvarsaktörer – Saab, Försvarsmakten, FOI, FMV och FRA – på vår 20-i-topplista.
Det är ett styrkebesked. Svenska ingenjörer kan spela en viktig roll för Europas säkerhet.
PS. Ny Teknik samlar nu Sveriges främsta experter inom säkerhet och försvar. Bland annat på konferensen om cybersäkerhet den 20 mars och konferensen om försvarsförmåga den 25 september.
