Svenskar jobbar mot krisande oljeindustri – från Sverige

Efter nära tio år av stigande oljepriser och en kraftfull utbyggnad av hela offshore-industrin, har den norska tillväxtmaskinen gått på grund. Kapacitetsöverskotten tornade upp sig redan i slutet av 2013. Sedan föll oljepriset handlöst under 80 dollar per fat. Om något illustreras utvecklingen av att norska Statoil nu har redovisat sin första förlust sedan bolaget börsnoterades år 2001.

– Hela offshore-industrin är beroende av oljebolagens investeringsnivåer, och de i sin tur är beroende av oljepriset. Vi har redan sett en period där oljebolagen har varit oroliga och skjutit investeringar på framtiden. Nu faller oljepriset ovanpå det, och har du då beställt många båtar så blir det krävande, säger Lukas Daul, analytiker på det norska finanshuset ABG Sundal Collier.

Utvecklingen har slagit skoningslöst mot den norska arbetsmarknaden. Hittills uppskattas närmare 5 000 arbetstillfällen ha skalats bort från offshore-sektorn, utan någon omedelbar ljuspunkt i sikte. Numerären är dock något svårtolkad, eftersom jobben delvis flyttar över staketet till specialister inom bemanningsbranschen.

– Enligt våra områdeschefer i Norge så är det en bild vi ser. Kunderna började skära i kostnaderna i slutet av förra hösten, och även om de fortfarande behöver arbetskraft så vill de inte anställa till tillsvidaretjänster.

– Därför vänder de sig till bolag som oss, säger Bregje Rooijendijk, presstaleskvinna på Atlas Professionals, som specialiserar sig på bemanning inom offshore-industrin.

Ändå rör det sig, netto, om en generell nedgång. Även om det enligt Rooijendijk finns en efterfrågan på specialistkompetenser, däribland processoperatörer med off shore-erfarenhet, så är marknaden mättad, varför många tjänster försvinner helt och hållet.

– Norge befinner sig i utförsbacke, och överlag är det helt enkelt svårare för ingenjörer att få jobb just nu, säger Bregje Rooijendijk.

Samtidigt finns det exempel på bolag som klarat sig någorlunda helskinnade genom turbulensen. Ett av dem är konsultbolaget Reinertsen, som till skillnad från många konkurrenter har valt att basera en stor del av verksamheten i Sverige, inte i Norge.

Konsulterna är förvisso offshore-certifierade och kan göra punktinsatser i fält, men i övrigt är verksamheten uppbyggd kring tidsenlig konferensteknik, där svenska ingenjörer jobbar direkt mot havsbaserade plattformar via videolänk.

– På huvudkontoret har vi stora rum där du kan sitta 20 personer framför flera stora bildskärmar. Då kan du ha med kunden, lägga upp ritningar och ha multidisciplinära diskussioner om olika projekt. Vi började med det här 2007, eftersom det var svårt att få tag på ingenjörer i Norge, men det innebär också att vi kan arbeta billigare och mer effektivt, säger Thomas Johansson.

En effekt, menar Johansson, är att kunden kan spara ett par hundralappar per konsulttimme, enbart genom att undvika tillsynes onödiga resor till Stavanger, Bergen och andra knutar i den norska oljeindustrin. Reinertsen, med Statoil som en viktig kund, har därigenom kunnat gå genom krisen helskinnad.

– Vi har lite lägre beläggning än normalt, men vi har inte varslat och kommer inte att göra det heller, säger Thomas Johansson.

Så hur ser framtiden ut? Problemet, enligt Lukas Daul, är att industrin som helhet har tagit på sig för stora kostymer, och i samma slag drivit upp kostnaderna i hela sektorn.

Investeringshorisonterna är långa och påverkas inte nödvändigtvis av tillfälliga nedgångar i oljepriset. Risken, å andra sidan, är att beslut skjuts på framtiden, och då väntar tuffa tider för norsk offshore-industri.

– Oljebolagen blir osäkra och vill räkna på projekten en gång till, och då kan effekten bli att man lägger dem på is, säger Lukas Daul, på ABG Sundal Collier.

Jacob Bursell

Gilla Ingenjörskarriär på Facebook