1. Låt barnen utsätta sig för risker. Vi gör allt vi kan för att skydda våra barn från faror. Det är att göra dem en björntjänst. De som aldrig får ramla och slå sig utvecklar fobier som vuxna. Låt dem testa och låt dem misslyckas.
2. Vänta med att ingripa. Vi vuxna är för snabba med att ta över. Det är kortsiktigt tänkande och hindrar barnen från att lära sig att lösa problem på egen hand. Att vänja sig vid att alltid bli räddad utvecklar ingen vuxenkompetens.
3. Beröm med urskiljning. Om vi är alltför snara att ge våra barn beröm för allting och struntar i att tillrättavisa dem när de uppför sig illa lär de sig att fuska och ljuga för att slippa möta den jobbiga verkligheten.
4. Säg nej. Låt dem inte göra vad de vill, ge dem inte allt de önskar. Barn som får kämpa för det de verkligen vill ha blir inte bortskämda. Den som ständigt får materiell belöning lär sig aldrig att känna inre motivation och för den delen inte heller villkorslös kärlek.
5. Berätta om dina felsteg. Ungdomar måste få pröva sina vingar. Men hjälp dem att navigera genom att berätta om vilka misstag du gjorde i deras ålder, det underlättar för dem att välja.
6. Skilj mellan intelligens och mognad. Det finns ingen viss ålder när man är mogen att ta ansvar. Barnet må vara väldigt intelligent men därmed inte redo för en massa frihet. Men för att inte hindra utvecklingen mot självständighet kan du kolla vad de jämnåriga barnen gör.
7. Lev som du lär. Ta ansvar för dina handlingar och visa att du är att lita på. Du kan vara säker på att barnet lägger märke till hur du agerar i minsta etiska fråga. Om du inte tar genvägar lär det sig att inte göra det heller. Föregå med gott exempel och gör någon frivilliginsats, som visar osjälviskhet och glädjen i att ge.
8. Ge dem tålamodsprövande projekt. Det lär dem att skjuta behovstillfredsställelsen på framtiden.
9. Ge dem vuxenuppgifter. Betala räkningar, till exempel.
10. Ge beröm. Utvecklingsteg mot självständighet och ansvarstagande ska uppmärksammas och firas.
