Så får du med soffpotatisen på hälsoresan

– Sitta stilla är den nya rökningen. Folk i vår ålder dör på grund av taskiga vanor, säger Magnu­s Sallbring, 49, hr- och marknadsdirektör på it-företaget Atea. Insikten om att medarbetarna inte rörde tillräckligt mycket på sig fanns där. Men hur få fart på dem?

– Jag sticker nog inte ut hakan om jag säger att många av oss i it-branschen inte hade femma i gympa, säger Magnus Sallbring.

I kraft av att själv vara soffpotatis kunde han locka med sig andra sportmotståndare.

Vansinnesprojektet var att arrangera en stafett som pågick dygnet runt i 14 dagar, från Luleå till Malmö. Folk sprang, simmade, cyklade, körde rullstol, åkte rullskidor, inlines i 360 mil. Vid varje start fanns Magnus Sallbring med starttuta och supermegafon. Släkten fick turas om att skjutsa honom till de olika startplatserna.

– Så mycket som jag hade tjatat på alla, bara måste jag vara där.

93 procent av de anställda ställde upp i stafetten 2013. När så träningen blev helt frivillig förra året sjönk engagemanget till 60 procent.

– Många säger att det är en jättebra siffra, men för mig är 100 procent precis lagom. Hur får vi bäst resultat? Ska vi göra det här obligatoriskt? Det är ett ständigt pågående experiment för att hitta rätt balans.

Kan det vara integritetskränkande att lägga sig i medarbetarnas motionsvanor?

– Omtanke är inte att titta bort, omtanke är att titta rakt in i ögonen och bry sig.

Risk för träningsfascism?

– Att gå en omväg till Coop för att få lite puls är inte träningsfascism, det är när en hysterisk chef får för sig att alla ska springa maraton.

Koppla träningen till lönen?

– Jag tror inte att man kan det. Men i förlängningen funkar det så. Mår du bättre, presterar du bättre och blir värd löneförhöjning.

Friskvårdsbidrag?

– Klart är det är bra, det sänder en signal om att det är viktigt. Men ingen börjar träna för att de får rabatt på ett träningskort.