Pandemin har slagit hårt mot ingenjörsstudenter som vill plugga utomlands

Antalet studenter på utbytesprogram inom grundutbildningen på KTH sjönk rejält under 2020. 348 studenter åkte då utomlands en termin eller ett år, jämfört med 690 under 2019. Även antalet inresande utbytesstudenter minskade kraftigt.

Det tekniska lärosätet, som ställde in all utbytesverksamhet i våras, har nu börjat släppa iväg och ta emot studenter igen. Utbytena sker dock främst inom Europa.

– Vi jobbar på nu och vill återgå till det normala, men vi tror att det kan ta några år innan det kommer fungera normalt med utomeuropeiska universitet på grund av restriktionerna, säger Åsa Carlsson som är enhetschef för internationella relationer på KTH. 

Strikta regler för inresor innebär att globala toppdestinationer som Singapore, Kina/Hongkong och Australien har satt stopp för utbyten. Och studenter som vill plugga i det populära utbyteslandet USA har stött på byråkratiska problem på ambassaden i Stockholm.

–  Även om universitet i USA kan ta emot så anser sig ambassaden inte ha resurser att handlägga visumansökningar. Det har ju ställt till det jättemycket.

Främjar utbyten inom Europa

När stora delar av världen stängt sina portar fokuserar KTH nu på att främja utbyten inom Europa, där all kapacitet inte utnyttjas idag. Man vill också erbjuda andra former av utbyten där studier i Sverige varvas med kortare vistelser utomlands. Även digitala utbyten ska utvecklas.

–  Vi styr om och försöker se andra möjligheter. Det är jätteviktigt att försöka hitta alternativ för våra studenter. När utbyten ställs in så får det konsekvenser för studenterna och deras utbildning, säger Åsa Carlsson.

–  Som ingenjör och även arkitekt ska man ju tränas i att arbeta, presentera idéer och kommunicera i en internationell miljö. Inte minst är den kulturella erfarenheten och samarbete med andra med annan bakgrund viktig för att vara beredd för arbetsmarknaden.

Även på Chalmers halverades nästan studentströmmarna till och från Sverige under 2020. Nu är lärosätet tillbaka på tidigare nivåer, med undantag för utomeuropeiska destinationer dit bara 6 svenska studenter har kommit iväg under höstterminen jämfört med cirka 50 tidigare år.

–  Globalt är vi inte tillbaka. Det har krympt ordentligt och det är bara i undantagsfall man kan åka utanför Europa. Men vi hoppas att det ska ta fart igen, säger Mikael Enelund, som är utbildningsområdesledare för mekanik, automation, design och sjöfart och även arbetar med internationaliseringsfrågor på Chalmers. 

”Tror mycket på det virtuella”

En annan effekt av pandemin är att de studenter som inte kom iväg på utlandsstudier under 2020 nu riskerar att bli nedprioriterade. 

– Utbytena bygger väldigt mycket på att studenterna åker i årskurs tre eller första året på sin master. Har man passerat det nu blir det inte jättelätt att ta igen det här med ett senare utbyte. De missar en möjlighet. 

Men Mikael Enelund vill inte måla upp en alltför dyster bild av situationen. Liksom KTH jobbar Chalmers för att utöka platserna på befintliga partneruniversitet i Europa. Flera utomeuropeiska lärosäten vill även inleda virtuella utbyten där gemensamma kurser blir ett sätt att få internationella erfarenheter.

– Om man gör ett virtuellt utbyte tror vi också att tröskeln sänks för att åka på ett längre utbyte. Studenterna ser att kunskaperna håller och behöver inte oroa sig för det. Jag tror mycket på det virtuella, men det är inte istället för andra utbyten.

Han ser de internationella studentströmmarna med de kunskaps- och idéutbyten som sker som mycket viktiga för utvecklingen av utbildningarna. Men här behövs även kontakter med utomeuropeiska universitet.

– Vi behöver influenser från hela världen och Chalmers vill även vara en global aktör. Kan vi inte ha några utbyten utanför Europa så begränsar det oss i de ambitionerna. Så det är klart att det är stora risker om det här inte släpper, men ett par år klarar vi ju, säger Mikael Enelund.