Kemiingenjören som blev dubbeldoktor

Erik Sperber arbetade fram till han var 95. Sedan fick det räcka.

- Jag förlorade arbetsförmågan, man gör det när man blir för gammal.

Han förklarar att det kan vara omöjligt att hantera pillig labbutrustning, när fysiken fallerar.

Annars är hans uppfattning att den svenska pensionsåldern är bortitok för låg.

- De allra flesta som har ett intellektuellt arbete är inte alls förbrukade när de är 65. De har massvis med idéer i huvudet. Själv har jag har blivit alltmer kompetent ju äldre jag blivit, fram till för några år sedan.

Tre fjärdedelar av pensionärerna skulle säkert kunna jobba i tio år till, tror Erik Sperber, alltså till 75, som i statsministerns berömda vision.

- Pensionärer är en utmärkt arbetskraftskälla. Jag talar nu inte om dem som har fysiskt krävande jobb.

Erik Sperber gick i pension 1978, samma år som den första mobiltelefonen kom ut på marknaden.

Det var aldrig tal om att sitta och rulla tummarna. Varför fördriva tiden, när man kan förkovra sig? Erik Sperber skrev in sig på universitetet, något han rekommenderar den som "slängs ut vid 65".

Han började studera arkeologi av purt intresse. De andra på kursen var humanister, medan Erik Sperber var naturvetare och van att jobba i labb, Och det behövdes ju någon som kunde undersöka i laboratorium det som det arkeologerna hade grävt upp. Professorn på institutionen, Birgit Arrhenius, gav honom uppdrag. Det var lite trist. Men en dag hade de grävt upp en massa mynt och vikter på Gotland och nu blev det roligt. Erik Sperber höll på med att katalogisera fynden i 10-15 år, han kunde dem utan och innan och hade en massa skrivet som ingen någonsin skulle läsa. För så vitt han inte doktorerade.

- Då skulle staten ta hand det och det skrivna komma till alla stora bibliotek i världen, tänkte Erik Sperber.

Han disputerade på "Balances, weights and weighing in ancient and early medieval Sweden" i mars 1996. Då hade han hunnit bli nästan 86 och hamnade i Guinness rekordbok som världens äldsta doktorand.

Erik Sperbers hustru gick bort i den här vevan, så det var inte någon riktig glädje med den disputationen. Han lämnade radhuset där de hade bott med sina tre döttrar och flyttade till lägenhet. Han har städhjälp, handlar själv, men abonnerar på färdiga måltider.

- Jag är kemist och borde ha lärt mig matlagning. Men genom att min hustru var storköksföreståndarinna och gillade att laga mat blev det aldrig så.

Han har inte hanterat provrör på många år, säger att han inte klarar av det längre. Men i allmänhet verkar han vara i fin form, kilar upp och ner i trapporna i huset där han bor, när han ska visa Ingenjörskarriärs reporter ut.

Han hänger med i forskningsvärlden, prenumererar på Scientific American och Ny Teknik och läser en hel del litteratur. Papper och tidningar ligger i travar, han söker förgäves ett papper och påstår att "någonstans här under finns ett skrivbord.

Erik Sperbers karriär började med kemisk teknologi på Teknisk högskolan i Stockholm, han blev kemiingenjör 1936.

- Det var arbetslöshet och elände, mycket värre än nu.

Han hankade sig fram som labbiträde på Wenner-Gren-institutet som assistent åt en professor, det kom att bli tio år.

- Jag hade samlat ihop en ruskig massa iakttagelser, som jag tänkte att andra kanske ville läsa. Jag kunde då antingen skriva en bok som skulle publiceras i sjutton exemplar. Eller disputera och bli doktor.

Kriget tog slut så småningom, men Erik Sperber, nu doktor i biokemi, var kvar på Wenner-Gren-institutet. Där rekryterade Astra honom 1947 som chef för den nya penicillinfabriken i Södertälje.

Han blev Astra blev trogen fram till pensioneringen 1978.

- Det var en utmärkt miljö att jobba i, hemskt trevligt.

Erik Sperber kommer från en släkt av professorer och doktorer. Pappan var österrikare till ursprunget, fick jobb som tysklektor vid universitetet i Uppsala.

När Erik Sperber började gymnasiet var de över hundra i klassen, varav 30 realare. Bara killar, flickor fick inte gå i Katedralskolan i Uppsala förrän 1930. Han hade Nobelpristagaren Te Svedberg som lärare i kemi, "det var utmärkta lärare överlag, eftersom Uppsala är en universitetsstad".

1925 kom något nytt, Radiotjänst.

- Vi grabbar byggde våra egna radioapparater. Det var bara att köpa en bok om hur man gjorde och radiorör och en lampa.

Elektriciteten utnämner han till historien största tekniska genombrott, grunden till allt som har kommit sedan.

Datorn står där i lägenheten, men surfar runt gör han inte, "det känns som att bläddra i telefonkatalogen". Han har datorn mest till att betala räkningar med.