Karriär

"Jag är ett bollplank, inte psykolog"

Lars-Uno Edwingsson delar med sig av sin erfarenhet som mentor. Ingenjörsstudenten Fredrick Westerdahl ska vara Mentorbankens kontaktperson på Linköpings universitet. Foto: Stefan Jerrevång

De är inte stöttande vänner eller terapeuter. Mentorer ska ses som bollplank. - Har man jobbat i 50 år så sätter det spår. Du får en erfarenhet att dela med dig av, säger Lars-Uno Elwingsson, pensionerad ingenjör och erfaren mentor.

Publicerad

För lite mer än 1,5 år sedan satt Lars-Uno Elwingsson och funderade. Som nybliven pensionär hade han massor av erfarenheter att dela med sig av. Och då pratar vi erfarenheter. I cirka 50 år hade han jobbat på Saab, varav 23 år som chef. Nu var han medlem i Östergötlands tekniska förening och tillsammans med de andra medlemmarna där tog han ett beslut.

Mentorbanken var född.

- Vi består av elva personer, de flesta pensionerade, som vill agera som mentorer, säger Lars-Uno Elwingsson, sittandes i vårsolen på Linköpings universitets campus.

Att han sitter just här är ingen slump. På Linköpings Universitet finns den blivande målgruppen: Ingenjörsstudenter.

- Vi kan erbjuda en bredd av kunskaper. Det handlar inte om att lösa mattetal utan om hinder och problem i arbetslivet, saker som är svåra att veta om som student och som skolan inte lär ut, säger han.

Under årens lopp har Lars-Uno Elwingsson haft tio adepter.

- Några av dem träffade jag i flera år. De kunde ha fått ett nytt jobb och ville höra hur de skulle agera nu, säger han.

Varför blev du mentor?

- Jag blev det i början av 1990-talet. Saab ville höja andelen kvinnor bland de anställda och ett 30-tal tjejer rekryterades. En ringde mig och frågade om jag ville bli hennes mentor och på den vägen är det.

Vad krävs för att bli en bra mentor?

- Att vara en god lyssnare är nummer ett. Du ska kunna kommunicera på ett enkelt sätt och inge tillit. Allt som sägs är konfidentiellt. Sedan är du en förmedlare av ett nätverk, även om själva kontakten måste tas av adepten. Du ska inte heller styra adepten och föreslå ämnen. Däremot ska du vara ett bollplank.

Bredvid Lars-Uno Elwingsson sitter Fredrick Westerdahl. Han läser första året på maskinteknisk linje. Det är han som är skolans kontaktperson när Mentorbanken nu ska lanseras.

- Jag vill själv ha en mentor. Inte just nu men framöver, när jag börjar närma mig arbetslivet, säger han.

Varför det?

- Jag tror att det är intressant om man vill utveckla sig själv och få reda på hur arbetslivet fungerar, säger Fredrick Westerdahl.

Lars-Uno Elwingsson tillägger att det inte finns några dåliga adepter. Alla har olika förutsättningar och huvudsaken är att man i början är nyfiken.

- Sedan är såklart så att man kan ha bra och dåliga dagar. Det kan vara privata problem som dyker upp. En del vill prata om sin skilsmässa och då gäller det att dra en gräns för vad man kan prata om. Jag är ett bollplank, inte en psykolog.

Hur avslutar man ett mentorskap?

- Ofta sker det naturligt. När man börjar prata väder är det meningslöst. Då frågar man bara om det är dags att göra ett uppehåll.

Men du måste bli som en vän till slut?

- Ja, man blir kompisar. Och det är inte så konstigt. Jag är ju inte en chef som de omedvetet har respekt för eftersom det stundar en löneförhandling.

Att tänka på för en adept

1. En god lyssnare.

2. Kunna undvika att styra samtalen. Det är adepten som bestämmer vad han eller hon vill prata om. Dessutom ska man inte låtsas kunna saker som man inte vet något om. Då är det bättre att hänvisa till någon annan.

3. Vara flexibel och kunna läsa av olika individer. Vad som är rätt för en person är fel för en annan.

1. Våga vara öppen. Berätta om dig själv och dina problem.

2. Var frågvis.

3. Ha integritet. Lämna inte ut dig helt och hållet.