Här är varannan chef kvinna

...civilingenjör Anna Le Moine, chef på trafikenheten. Hur kommer det sig att ni har 50 procent kvinnliga chefer inom samhällsbyggnad på Ramböll?

-Det är en väldigt prestigelös stämning här. Vi har god sammanhållning, lagarbete är en del av företagskulturen, vi hjälper och stödjer varandra. Jag tror att kvinnor lockas av det. Dessutom har vi tjejer blivit peppade att våga oss på chefsrollen, både av andra medarbetare - tjejer och killar - och av företagsledningen, det är inspirerande.

Hur gick det till när du blev chef?

-Det började med en tjänst som biträdande chef. Min chef behövde ett bollplank och någon som kunde hjälpa till med arbetsuppgifter som han inte hann med. Det innebar att jag fick vara med och utveckla enheten utan att ha omedelbart personalansvar. När min chef gick till en annan tjänst efter ett och ett halvt år fick jag per automatik frågan. Nu har jag också en ställföreträdande chef, vilket är en trygghet för både mig och gruppen.

- Jag tycker att det är ett mycket bra system med ställföreträdande chefer. Flera får prova på att arbeta med frågor som ett chefskap innebär. Slutar jag blir övergången till en ny chef inte så dramatisk, varken för medarbetarna på enheten eller för den nya chefen.

Är det en attraktionskraft i sig att det är blandat män och kvinnor?

-Absolut, det var bland annat det som lockade mig hit. Det blir en dynamisk och spännande mix.

Hur ser det ut på din avdelning?

-Vi är tolv konsulter på trafikenheten, fem tjejer och sju killar.

Hur går det med livsbalansen?

-Bra! Här finns möjlighet att flexa för att kombinera arbets- och familjelivet. Jag är själv småbarnsförälder, precis som många andra tjejer och killar här på enheten och företaget i stort, och det fungerar bra. Det inspirerar förhoppningsvis fler att vilja bli chefer, såväl kvinnor som män.

Inget som chefsansvaret har tvingat dig att ge upp?

-Nja, egentligen inte. Men jag spelade tidigare curling på elitnivå och var van att träna på bestämda tider, till exempel vid lunch. Sen jag blev chef har det blivit svårare att hålla fast vid sådana vanor. Jag upplever att det är mer brandkårsutryckningar nu och att jag måste vara mer flexibel, eftersom många personer är beroende av mina beslut för att komma vidare i sitt arbete. Men det är snarare en inställning och prioritering hos mig själv än att tvingas ge upp något. Jag får vara beredd på att planera om, helt enkelt.