SSABs stålverk ska bli mer hållbara

Efter SSABs samgående med finska stålbolaget Ruukki i fjol sommar har Maria Långberg tillträtt tjänsten som hållbarhetsdirektör på SSAB. Hon är sedan tidigare också VD för dotterbolaget Merox, som hanterar slagg och restprodukter som bildas under stålproduktionen.

I dag presenterade hon bolagets nya hållbarhetsstrategi. Den berör flera olika områden inom koncernen, som har ståltillverkning i Norden och USA.

Omkring 70 procent av stålet som produceras i Sverige går i dag på export. En del i bolagets nya plan är att fortsätta försöka sälja mer av det dyrare, starkare och mer hållfasta stålet än vad man gör i dag. Starkare stål innebär att mindre mängder går åt, vilket kan minska vikt och bränsleförbrukning i bilar.

- En timmerlastbil på 20 ton kan minskas med två ton, motsvarande 10 procent av vikten, säger Maria Långberg, som gärna ser en ökad efterfrågan inte minst från fordonsindustrin.

Exempelvis använder den nya Volvon XC90 det så kallade höghållfasta stålet i bärande balkar.

Samtidigt vänder SSAB blickarna inåt.

Bolaget är den enskilt största utsläpparen av växthusgaser i Sverige eftersom ståltillverkningen i masugnar kräver stora mängder kol.

2014 låg koldioxidutsläppen på 9, 6 miljoner - en ökning med 200 000 ton mot 2013. Men siffrorna har ändå sjunkit sedan 2010 då högre produktion innebar utsläpp på 10 miljoner ton per år.

Nu vill man göra en permanent minskning med 200 000 ton på fem år (fram till 2019) och samtidigt minska energianvändningen med 300 gigawattimmar.

Enligt Maria Långberg ska de planerade minskningarna åstadkommas genom att man går ifrån olja till naturgas i tillverkningen - och via optimeringar av produktionen och energibesparingar. I koncernens stålverk i USA används i dag, uppger hon, naturgas till 98 procent.

Koncernens miljöchef Jonas Larsson säger dock att även om man når energimålet, så måste också ny teknisk utveckling till ifråga om masugnarna.

- Det blir en reell utmaning under kommande åren om vi ska nå målet, säger han.

Emellertid har två i sammanhanget viktiga, internationella forskningsprojekt stagnerat eller stannat av.

Försök med LKAB:s pilotmasugn i Luleå när det gäller att avskilja koldioxid har varit lyckade. Den skulle testas på en masugn i full skala i Frankrike. Men ombyggnationen av ugnen - en investering i miljardklassen - saknar finansiering på grund av lågkonjunkturen och har därmed inte blivit av.

- Den involverade företagen för dock en dialog om fortsättningen, säger Jonas Larsson.

Kombinerat med lagring av koldioxid bedömer man att metoden kan halvera stålverkens koldioxidutsläpp.

Men också ett forskningsprojekt kring CO2-lagring står stilla på grund av utvärdering. Det handlar om att lagra stora mängder koldioxid under bottnen av södra Östersjön.

- Men också det skulle innebära stora investeringar i infrastruktur, bland annat för att transportera koldioxiden på fartyg eller via pipelines, konstaterar han.

En allt större andel av allt stål som används i världen tros framöver härröra från återvunnet stål. Men nytt stål behövs fortfarande på grund av inte minst infrastruktursatsningar i växande städer i världen. Bara en fjärdedel av det stål som i dag finns på världsmarknaden kommer i dag från återvunnet skrot.

- På sikt, uppger Maria Långberg, eller runt år 2050 kommer det återvunna stålet uppgå till 50 procent.

Bolaget vill också minska andelen slagg och andra restprodukter som läggs på deponi med 12 procent fram till 2019 och utveckla metoderna för omhändertagandet.

Bolaget ser också över säkerheten i de svenska stålverken. Bland annat vill man lära av USA där olycksstatistik ser bättre ut.

Men hållbarhet har också med sociala och miljömässiga förhållanden att göra - och SSAB som har 5 000 stålleverantörer globalt - ska nu göra egna utvärderingar av cirka ett 100-tal av dem som betecknas som medel- eller högriskleverantörer, uppger Maria Långberg.